GRAN FRÅN EGEN SKOG
Detta är första året när vi kan hämta en gran från vår egen skog. Det kändes stort och fint så lyktan fick följa med när vi "firade".
Vi traskade runt och letade efter den perfekta granen, ni vet som i den bästa julfilm, förutom att detta var på riktigt.
Tro mig när jag säger att jag verkligen försökte förklara åt pappa att sälj den istället, den är ju er och du vet att jag inte är någon skogshuggare 😃. Men han var stenhård på att detta ville han göra, ge den vidare till sina döttrar.
En gåva som vi inte nog kan/kunnat tacka för, men vi försöker.
Och jag som visste så lite om skog och speciellt skogsvård har fått börja lära mig.
Men pappa vet att jag har en man som gillar att vara i skogen och jobba där, som kan sin sak.
Och pappa har berättat och berättar så även jag lär mig mer och mer.
TACK JESUS ATT JAG ÄR GIFT MED EN MAN SOM KAN OCH VILL LÄRA SIG ÄNNU MERA OM SKOGEN.
Och mossa plockade jag också.
Så häftigt att "få" plocka mossa.
Och perfekta små granar hittade jag.
Vi lastade in de mindre granarna i bakluckan, ja det är bra med en bil som tål sånt. Och jo jag släckte nog lyktan.
Sen traskade vi vidare åt andra hållet och där hittade vi den perfekta granen.
Och inatt började det snöa (ibland får man kanonsnabba bönesvar😀) så nu har vi ett riktigt fint vinterväder.
Vi får komma ihåg att hjälpa sopkörarna genom att skotta fram soptunnorna.
Även postförarna underlättade jag för i dag när jag sopade fint kring postlådorna så de kan köra så nära som möjligt.
Vi äter numera väldigt sällan pasta här hemma (när barnen var små och när jag jobbade som dagmamma blev det pasta åtminstone 1 ggr/vecka) men när det blir av är detta en av rätterna, om jag får välja.
Den ser inte så smaklig ut på bilden men den är så krämigt god och mjuk. Recept hittas på "Lindas matskola".
Det vi inte hittade i Tuuri i helgen hittade vi nu. Jag försöker bli bättre på att planera, som jag ju nämnt och detta att inte behöva springa i sista minuten och leta de få paket vi skall ha (för barnen, eller åtminstone pojkarna vill och behöver helst pengar) det är ett steg i rätt riktning.
I går kväll var Jan och jag till grannstaden Kokkola (Karleby) för att julshoppa (och titta på allt julfint).
Det vi inte hittade i Tuuri i helgen hittade vi nu. Jag försöker bli bättre på att planera, som jag ju nämnt och detta att inte behöva springa i sista minuten och leta de få paket vi skall ha (för barnen, eller åtminstone pojkarna vill och behöver helst pengar) det är ett steg i rätt riktning.
Så nu någon dag när jag är ledig får jag börja med det roliga paketerandet.
TACK JESUS FÖR ADVENTSTIDEN, LÅT OSS INTE GLÖMMA DEN VIKTIGASTE, DU, JESUS.
FÅR NÅGON AV ER LIDA SKALL HAN BE. ÄR NÅGON GLAD SKALL HAN SJUNGA LOVSÅNGER (Jakobsbrevet 5:13).
Kommentarer
Skicka en kommentar