KVINNOWEEKEND 2019
Fredagkväll, för en vecka sedan samlades kvinnor i olika åldrar, med olika livserfarenheter, i olika livssituationer men med det gemensamma att vi ville träffas, dela livet och få ta del av mera Jesus i våra liv.
Vi samlades ute vid Pörkenäs lägergård för att tillbringa ett dygn tillsammans.
Och detta var ett jubileumsår, det var tjugofem år sedan den första kvinnoweekenden.
FREDAG KVÄLL
På utsidan välkomnades vi med detta fina höstarrangemang (där ljuset tändes senare på kvällen).
Och på insidan välkomnades vi av denna glada duo, Monica och Maria.
I kapellet som ännu stod tomt och inväntade alla deltagare spelades vacker lovsångsmusik.
Det var knappast något inplanerat, det var kvällens kantor/lovsångsledare Mikaela Lönnqvist (hoppas att det blev rätt namn nu)som övade. Men det kändes så välkomnande, som en ton från himlen, något jag skall informera henne om när jag ser henne.
TEMAT
Temat för weekenden var: STÅ HÄR MED MIG, att dela livet som det är.
Jesus säger till dig och mig: Stå här med mig, för jag vill dela livet med dig.
Vi fick under weekendens gång lära oss att ibland bör vi komma ihåg att "ta av oss skorna", liksom Mose fick göra vid den brinnande busken, där Gud själv talade till honom.
När vi "tar av oss skorna" visar vi att nu är jag här för att stanna, jag ska ingenstans just nu. Vi behöver ta av oss skorna när vi närmar oss Gud och vi behöver ta av oss skorna när vi möter varandra, helt enkelt ha tid att stanna där vi är, vara närvarande och ha tid för att lyssna.
MAT
När vi hade anmält oss, hittat ett rum och bäddat sängen (en viktig detalj, inget man orkar med sen) gick vi över till matsalsbyggnaden där weekenden inleddes med middag.
Den fint smyckade matsalen.
Som vanligt så innehåller alltid ett dygn ute vid Pörkenäs en hel del god mat, därav en hel del matbilder i detta inlägg.
På borden väntade bibelord, till var och en.
Mitt bibelord.
PROGRAM
Kvällens program inleddes i kapellet. Vi började med sing in, det är ju så att lovsång förändrar atmosfären, och det gjorde den verkligen, jag liksom landade, jag "tog av mig skorna".
Sen blev det bön, välkomsthälsning och en kort introduktion med Lena Bergström om det hon skulle fortsätta att dela på lördag utifrån temat: Stå här med mig.
Efteråt firade vi skymningsmässa, som leddes av Åsa Turpeinen och Mia Anderssen-Löf.
Vin och bröd, en mikrofon och en bibel, ljus och en höstbukett.
Mörkt där ute men ljust på insidan, på flera sätt.
I nattvarden fick vi lämna allt till Jesus och Han fick fylla oss med precis det vi var och en behövde, förlåtelse, kraft, frid och glädje.
Någon kom med sin glädje en annan i stor sorg, men vi stod där tillsammans inför vår Herre och Gud. Och vi fick lämna allt vid korset.
Vi var ca sextiofem kvinnor som deltog i weekenden.
Efter mässan var det fritt program.
Någon stannade kvar i kapellet för lovsång, förbön och samtal, en annan tog sig ett skönt bastubad, kanske någon gick i säng för att få en välbehövlig lång natt och flera var vi som gick upp till loftet och försåg oss av den goda nattmaten.
Salt och sött.
Vi fyllde våra fat, satte oss ner (eller stod, jag fick stå en hel del med min krånglande rygg) och inledde många fina samtal om både glädje och sorg med både bekanta och obekanta ansikten. Där och då tog vi av oss skorna och delade livet.
Under weekenden fanns en kreativ hörna där man kunde slå sig ner och ex. färglägga bilder eller "jobba" med Kinetic sand.
Vi hann också med lite kreativitet denna fredagkväll, vi föredrog att jobba med den häftiga, härliga sanden.
LÖRDAG
Anki och jag delade rum, vi valde att sova i den lugnare byggnaden. Den som kanske inte har lika fina rum som i den andra byggnaden, men vi hade inte så stort behov av att det skulle vara fem stjärnigt. Det gick bra med en skön och varm säng.
Det fanns även kvinnor som for hem över natten och kvinnor som deltog endast fredagkväll eller lördag.
Morgonmålet var gott som vanligt. Och vi fick eller ska vi säga tog varsitt bibelord även denna morgon eftersom de låg där och väntade på oss.
Men jag kände att detta bibelord var till den av mina väninnor som inte var på plats detta år. Hon som kämpar för sitt älskade barn. Hon som Herren säger till: Jag står här med dig.
Hon skall få detta bibelord.
Och vi var alla förberedda på våra egna sätt.
Ni vet många förväntansfulla kvinnor på samma ställe. Så här kan det se ut och så här såg det ut.
Vi hade tagit av oss våra skor (de flesta, kanske någon ännu var kvar där hemma i tankarna eller på jobbet), någon hade stickade, sköna varma strumpor på, en annan (läs jag) hade slängt en värmande mysfilt runtomkring mig och satt inneskor på.
Någon slängde in en halstablett eller två. Vissa plockade fram telefonen för att skriva upp viktiga punkter, en annan höll sig till papper och penna och flera greppade sticksömmen.
Nu var vi redo.
Och här kommer några punkter från det Lena delade med oss. Läs en åt gången och begrunda den noga.
- Vi skall dela livet med Jesus och med varandra.
- Vi skall dela livet som det är. Vi ska vara sanna mot oss själva och varandra.
- De som verkligen träffat livets botten och liksom trillat ur ramen, de har inget att förlora för de har redan förlorat allt. Och det är de som verkligen vågar säga hur de har det. Och där borde vi alla vara.
- Där vill Gud bygga sin gemenskap, kring den ratade stenen. Den sten som vanligtvis i människoögon skulle hamna på soptippen, där bygger Gud sin gemenskap.
- När vi börjar navigera och hela tiden undvika det vi är rädda för, då är det inte bra. Vi bör våga segla och visst kommer det att gå nära ibland och kanske gå på grund, men vi måste våga.
- Vad skulle våra liv bli till om vi alltid unvek det vi är rädda för?
- Ibland tror man att det är bara jag som har det så här, skammen säger så. Men tänd ljuset, se dig runtomkring, våga berätta hur du har det så inser du att du inte alls är ensam. Det finns många som har det precis som du.
- Man måste vara rädd för att kunna vara modig. Liksom Lille Skutt, han är väl ändå den räddaste i Bamse världen men trots det den allra modigaste.
- Det handlar om relationer. Vi vill alla känna tillhörighet. Vi behöver varandra och vi behöver Jesus, en personlig relation med honom. Han är klippan när allt rasar.
- Gud gör en plats åt oss där vi kan stå. Och Jesus står med oss även där vi inte vill stå. Han säger: Jag delar detta med dig.
- Med Jesus står vi aldrig ensam.
- Vi behöver inte bära på allt själva, när vi går med Jesus.
- När jag inte kan vara närvarande, så är Han där. När jag ber för någon, då vet jag att Herren är med honom/henne.
- Det finns något gott och saligt i ett lättare liv. Vi behöver inte så mycket, våga leva i bristen. När vi lever i bristen blir det fest med bara lite. Saliga (lyckliga) är de fattiga, står det i bibeln.
- Dela mer med andra.
- Vi bör lära oss att "ta av oss skorna". Jag stannar med dig (i förhållande till Jesus, till mig själv och till andra).
LUNCHEN
Lördagens lunch och lunchsällskap.
Det smakade bra som vanligt, men efterrätten skulle ha kunnat vara lite mera, tycker snåla jag.
Men god var den.
WORKSHOPPAR
På eftermiddagen fanns det 5 olika alternativ att välja på.
Jag valde nummer 3: TRE.
Och jag kan säga att det var helt och hållet något helt annat än vad jag trodde att jag hade anmält mig till. När hon började berätta tänkte jag först att nej vad har jag gått med på nu, men sen insåg jag att detta är inget konstigt endast fysiologiska, biologiska mekanismer.
Men det var en väldigt positiv upplevelse och jag konstaterade efteråt TÄNK att det faktiskt finns avslappningsövningar, eller vad jag skall kalla dem i dagens värld som inte är kopplade till något oandligt som att man skall andas på ett visst sätt, tänka något ut och något in, Eller att man skall rabbla ord/mantran. Sånt som kommer från andra religioner som vi som kristna inte ens ska snusa på, så att säga.
Detta var något helt annat.
Skall försöka att förklara med mina egna ord.
TRE (Trauma Releasing Exercises) uppkom/uppfanns i katastrofområden där doktor David Berceli jobbade tillsammans med moder Teresa.
Om du blivit riktigt trött i dina muskler någongång, kanske under ett gympapass, ja då har du varit med om att musklerna börjat darra/skaka, och det är precis vad denna metod går ut på.
Man tröttar ut musklerna så de börjar skaka och låter dem sen skaka i några minuter, vilket gör att de slappnar av.
Nu mera finns ju även "skakmaskiner" på gym som du ställer dig på och skakar loss spända muskler.
När du gör denna övning kan du läsa, se på tv eller vad som helst samtidigt. Men i dagens stressade samhälle där vi alltid ska göra flera saker samtidigt så kan det vara bra att bara ligga och koppla av.
Vi testade och alla fick benmusklerna att börja skaka. Att sen få det att skaka ut i armar, rygg m.m kräver sin övning.
VILA/FRITID
Blev lite i fel ordning här, men innan workshopparna tog mina väninnor en skön promenad. Jag som vanligtvis tar 3-4 promenader med Hugo varje dag valde att istället slänga mig på sängen en stund (ringde åt Jan), och det var så skönt.
Men sen tog jag en kort fotografieringspaus.
Det var vackert som vanligt på hela det höstklädda området, nere vi havet och vid det enkla men så mäktiga korset.
Mäktiga är Herrens verk.
Jesus är vår Livboj och vår Klippa.
AVSLUTNINGSMÖTE
Innan vi gick till weekendens sista måltid, alltså middagen hade vi en avslutande samling.
Lena drog ihop helgen
- Vi har fått bönen och varandra, som hjälpmedel i livet.
- I psalm 23 (Herren är min herde...) är de viktigaste orden "TY DU ÄR MED MIG".
- Ta fasta på och förtrösta på att Gud är mitt i det som är ditt liv just nu.
- Var inte rädd att be om hjälp, vi är beroende av andra människor.
- Stå här med mig, säger Jesus.
Linda delade några ord och flera av sina egna sånger och vi bad för alla förbönslappar som kommit in och lämnade oss själva och framtiden i Herrens händer.
Efter samlingen gick vi till matsalen för ännu lite mat och prat. (Kan inte förstå hur jag glömde att ta en bild av själva maten, det hör ju liksom till😉.)
TACK
Ett stort tack till er som ordnat årets kvinnoweekend.
Och ett stort tack till alla kvinnor och er mina väninnor som jag fick dela den med.
Tycker dessa två bilder också definerar weekenden bra. Jag såg det inte då när jag tog bilden men även här hade vi alla "tagit av oss skorna".
Och vi hann dela högt som lågt (de sitter på samma ställe men jag fotografierade från båda hållen, det blev både lågt som högt).
Om Herren vill och vi får leva så kommer vi nästa år igen.
HERRE, VISA MIG DINA VÄGAR, LÄR MIG DINA STIGAR. LED MIG I DIN SANNING OCH LÄR MIG, FÖR DU ÄR MIN FRÄLSNINGS GUD, PÅ DIG HOPPAS JAG ALLTID (Psaltaren 25:4-5).
MITT BARN HÄMTA NU KRAFT I DEN NÅD SOM FINNS HOS KRISTUS JESUS (2 Timoteusbrevet 2:1).
Vi samlades ute vid Pörkenäs lägergård för att tillbringa ett dygn tillsammans.
 |
| Det finns en plats i en "kyrkobänk" som är bara, bara min. |
Och detta var ett jubileumsår, det var tjugofem år sedan den första kvinnoweekenden.
FREDAG KVÄLL
På utsidan välkomnades vi med detta fina höstarrangemang (där ljuset tändes senare på kvällen).
Och på insidan välkomnades vi av denna glada duo, Monica och Maria.
I kapellet som ännu stod tomt och inväntade alla deltagare spelades vacker lovsångsmusik.
Det var knappast något inplanerat, det var kvällens kantor/lovsångsledare Mikaela Lönnqvist (hoppas att det blev rätt namn nu)som övade. Men det kändes så välkomnande, som en ton från himlen, något jag skall informera henne om när jag ser henne.
TEMAT
Temat för weekenden var: STÅ HÄR MED MIG, att dela livet som det är.
Jesus säger till dig och mig: Stå här med mig, för jag vill dela livet med dig.
 |
| Och detta fina blickfång passade så fint till temat. |
Vi fick under weekendens gång lära oss att ibland bör vi komma ihåg att "ta av oss skorna", liksom Mose fick göra vid den brinnande busken, där Gud själv talade till honom.
När vi "tar av oss skorna" visar vi att nu är jag här för att stanna, jag ska ingenstans just nu. Vi behöver ta av oss skorna när vi närmar oss Gud och vi behöver ta av oss skorna när vi möter varandra, helt enkelt ha tid att stanna där vi är, vara närvarande och ha tid för att lyssna.
När vi hade anmält oss, hittat ett rum och bäddat sängen (en viktig detalj, inget man orkar med sen) gick vi över till matsalsbyggnaden där weekenden inleddes med middag.
Den fint smyckade matsalen.
Som vanligt så innehåller alltid ett dygn ute vid Pörkenäs en hel del god mat, därav en hel del matbilder i detta inlägg.
På borden väntade bibelord, till var och en.
Mitt bibelord.
Kvällens program inleddes i kapellet. Vi började med sing in, det är ju så att lovsång förändrar atmosfären, och det gjorde den verkligen, jag liksom landade, jag "tog av mig skorna".
Sen blev det bön, välkomsthälsning och en kort introduktion med Lena Bergström om det hon skulle fortsätta att dela på lördag utifrån temat: Stå här med mig.
Efteråt firade vi skymningsmässa, som leddes av Åsa Turpeinen och Mia Anderssen-Löf.
Vin och bröd, en mikrofon och en bibel, ljus och en höstbukett.
Mörkt där ute men ljust på insidan, på flera sätt.
I nattvarden fick vi lämna allt till Jesus och Han fick fylla oss med precis det vi var och en behövde, förlåtelse, kraft, frid och glädje.
Någon kom med sin glädje en annan i stor sorg, men vi stod där tillsammans inför vår Herre och Gud. Och vi fick lämna allt vid korset.
Vi var ca sextiofem kvinnor som deltog i weekenden.
Någon stannade kvar i kapellet för lovsång, förbön och samtal, en annan tog sig ett skönt bastubad, kanske någon gick i säng för att få en välbehövlig lång natt och flera var vi som gick upp till loftet och försåg oss av den goda nattmaten.
Vi fyllde våra fat, satte oss ner (eller stod, jag fick stå en hel del med min krånglande rygg) och inledde många fina samtal om både glädje och sorg med både bekanta och obekanta ansikten. Där och då tog vi av oss skorna och delade livet.
Under weekenden fanns en kreativ hörna där man kunde slå sig ner och ex. färglägga bilder eller "jobba" med Kinetic sand.
Vi hann också med lite kreativitet denna fredagkväll, vi föredrog att jobba med den häftiga, härliga sanden.
LÖRDAG
Anki och jag delade rum, vi valde att sova i den lugnare byggnaden. Den som kanske inte har lika fina rum som i den andra byggnaden, men vi hade inte så stort behov av att det skulle vara fem stjärnigt. Det gick bra med en skön och varm säng.
Det fanns även kvinnor som for hem över natten och kvinnor som deltog endast fredagkväll eller lördag.
Lördag morgon vaknade vi till lite snö på marken.
Morgonmålet var gott som vanligt. Och vi fick eller ska vi säga tog varsitt bibelord även denna morgon eftersom de låg där och väntade på oss.
Men jag kände att detta bibelord var till den av mina väninnor som inte var på plats detta år. Hon som kämpar för sitt älskade barn. Hon som Herren säger till: Jag står här med dig.
Hon skall få detta bibelord.
Klockan 9 började sing in som sen fortsatte med morgonbön, med Mia Anderssen - Löf.
Vi fick också lyssna till Linda Andtbacka som sjöng några av sina egna sånger. De var så vackra och så talande, än en gång överväldigaste jag över hur otroligt mäktigt våra liv kan bli och får bli när vi lyssar till Herrens röst och använder de gåvor som Han lagt i oss.
Därefter tog Lena Bergström vid.
Ni vet många förväntansfulla kvinnor på samma ställe. Så här kan det se ut och så här såg det ut.
Vi hade tagit av oss våra skor (de flesta, kanske någon ännu var kvar där hemma i tankarna eller på jobbet), någon hade stickade, sköna varma strumpor på, en annan (läs jag) hade slängt en värmande mysfilt runtomkring mig och satt inneskor på.
Någon slängde in en halstablett eller två. Vissa plockade fram telefonen för att skriva upp viktiga punkter, en annan höll sig till papper och penna och flera greppade sticksömmen.
Nu var vi redo.
Och här kommer några punkter från det Lena delade med oss. Läs en åt gången och begrunda den noga.
- Vi skall dela livet med Jesus och med varandra.
- Vi skall dela livet som det är. Vi ska vara sanna mot oss själva och varandra.
- De som verkligen träffat livets botten och liksom trillat ur ramen, de har inget att förlora för de har redan förlorat allt. Och det är de som verkligen vågar säga hur de har det. Och där borde vi alla vara.
- Där vill Gud bygga sin gemenskap, kring den ratade stenen. Den sten som vanligtvis i människoögon skulle hamna på soptippen, där bygger Gud sin gemenskap.
- När vi börjar navigera och hela tiden undvika det vi är rädda för, då är det inte bra. Vi bör våga segla och visst kommer det att gå nära ibland och kanske gå på grund, men vi måste våga.
- Vad skulle våra liv bli till om vi alltid unvek det vi är rädda för?
- Ibland tror man att det är bara jag som har det så här, skammen säger så. Men tänd ljuset, se dig runtomkring, våga berätta hur du har det så inser du att du inte alls är ensam. Det finns många som har det precis som du.
- Man måste vara rädd för att kunna vara modig. Liksom Lille Skutt, han är väl ändå den räddaste i Bamse världen men trots det den allra modigaste.
- Det handlar om relationer. Vi vill alla känna tillhörighet. Vi behöver varandra och vi behöver Jesus, en personlig relation med honom. Han är klippan när allt rasar.
- Gud gör en plats åt oss där vi kan stå. Och Jesus står med oss även där vi inte vill stå. Han säger: Jag delar detta med dig.
- Med Jesus står vi aldrig ensam.
- Vi behöver inte bära på allt själva, när vi går med Jesus.
- När jag inte kan vara närvarande, så är Han där. När jag ber för någon, då vet jag att Herren är med honom/henne.
- Det finns något gott och saligt i ett lättare liv. Vi behöver inte så mycket, våga leva i bristen. När vi lever i bristen blir det fest med bara lite. Saliga (lyckliga) är de fattiga, står det i bibeln.
- Dela mer med andra.
- Vi bör lära oss att "ta av oss skorna". Jag stannar med dig (i förhållande till Jesus, till mig själv och till andra).
LUNCHEN
Lördagens lunch och lunchsällskap.
Det smakade bra som vanligt, men efterrätten skulle ha kunnat vara lite mera, tycker snåla jag.
Men god var den.
WORKSHOPPAR
På eftermiddagen fanns det 5 olika alternativ att välja på.
Jag valde nummer 3: TRE.
Och jag kan säga att det var helt och hållet något helt annat än vad jag trodde att jag hade anmält mig till. När hon började berätta tänkte jag först att nej vad har jag gått med på nu, men sen insåg jag att detta är inget konstigt endast fysiologiska, biologiska mekanismer.
Men det var en väldigt positiv upplevelse och jag konstaterade efteråt TÄNK att det faktiskt finns avslappningsövningar, eller vad jag skall kalla dem i dagens värld som inte är kopplade till något oandligt som att man skall andas på ett visst sätt, tänka något ut och något in, Eller att man skall rabbla ord/mantran. Sånt som kommer från andra religioner som vi som kristna inte ens ska snusa på, så att säga.
Detta var något helt annat.
Skall försöka att förklara med mina egna ord.
TRE (Trauma Releasing Exercises) uppkom/uppfanns i katastrofområden där doktor David Berceli jobbade tillsammans med moder Teresa.
Om du blivit riktigt trött i dina muskler någongång, kanske under ett gympapass, ja då har du varit med om att musklerna börjat darra/skaka, och det är precis vad denna metod går ut på.
Man tröttar ut musklerna så de börjar skaka och låter dem sen skaka i några minuter, vilket gör att de slappnar av.
Nu mera finns ju även "skakmaskiner" på gym som du ställer dig på och skakar loss spända muskler.
När du gör denna övning kan du läsa, se på tv eller vad som helst samtidigt. Men i dagens stressade samhälle där vi alltid ska göra flera saker samtidigt så kan det vara bra att bara ligga och koppla av.
Vi testade och alla fick benmusklerna att börja skaka. Att sen få det att skaka ut i armar, rygg m.m kräver sin övning.
VILA/FRITID
Blev lite i fel ordning här, men innan workshopparna tog mina väninnor en skön promenad. Jag som vanligtvis tar 3-4 promenader med Hugo varje dag valde att istället slänga mig på sängen en stund (ringde åt Jan), och det var så skönt.
Men sen tog jag en kort fotografieringspaus.
Mäktiga är Herrens verk.
Jesus är vår Livboj och vår Klippa.
AVSLUTNINGSMÖTE
Lena drog ihop helgen
- Vi har fått bönen och varandra, som hjälpmedel i livet.
- I psalm 23 (Herren är min herde...) är de viktigaste orden "TY DU ÄR MED MIG".
- Ta fasta på och förtrösta på att Gud är mitt i det som är ditt liv just nu.
- Var inte rädd att be om hjälp, vi är beroende av andra människor.
- Stå här med mig, säger Jesus.
Linda delade några ord och flera av sina egna sånger och vi bad för alla förbönslappar som kommit in och lämnade oss själva och framtiden i Herrens händer.
Efter samlingen gick vi till matsalen för ännu lite mat och prat. (Kan inte förstå hur jag glömde att ta en bild av själva maten, det hör ju liksom till😉.)
TACK
Ett stort tack till er som ordnat årets kvinnoweekend.
Och ett stort tack till alla kvinnor och er mina väninnor som jag fick dela den med.
Och vi hann dela högt som lågt (de sitter på samma ställe men jag fotografierade från båda hållen, det blev både lågt som högt).
Om Herren vill och vi får leva så kommer vi nästa år igen.
HERRE, VISA MIG DINA VÄGAR, LÄR MIG DINA STIGAR. LED MIG I DIN SANNING OCH LÄR MIG, FÖR DU ÄR MIN FRÄLSNINGS GUD, PÅ DIG HOPPAS JAG ALLTID (Psaltaren 25:4-5).
MITT BARN HÄMTA NU KRAFT I DEN NÅD SOM FINNS HOS KRISTUS JESUS (2 Timoteusbrevet 2:1).
Kommentarer
Skicka en kommentar