JAG RÅKADE TRYCKA 112

Å vilken morgon, tur att man inte på förhand vet vad man kommer att ställa till med följande dag.

Denna morgon satt jag och åt morgonmål ca kl.10 och samtidigt såg jag på slutet av den dokumentär som jag började se igår kväll.

 

Dokumentären finns i 3 delar, detta var den sista. Den handlar om en familj där pappan insjuknar i alzheimers vid endast 48 års ålder. I famijen finns också frun och 3 pojkar. Det är en väldigt rörande men ärlig dokumentär. Se den gärna.

Som sagt jag satt där och åt min smörgås och såg på dokumentären via min dator (på Yle arenan) när jag slängde ett öga på min telefon, ni vet som vi människor tyvärr gör alldeles för ofta...vi är uppkopplade här och där.

När jag skulle stänga telefonfacket råkade jag tydligen nudda till 112 appen, jag såg att telefonen lyste till och öppnade den igen....och pulsen ökade. Jag tryckte det snabbaste jag kunde på den röda luren för att stänga av den.

Det lyckades och allt verkade lungt....trodde jag.

Hugo och jag tog en skön promenad innan jag skulle börja plugga till tenten.

Ekorrar är väldigt intressanta, så man måste stiga upp på två ben för att se.

När vi kom hem igen kikade jag på telefonen och fick en obehaglig känsla när jag såg att det visade en 1:a på 112 appen.

Jag drog ner skärmen med fingret (vet inte hur man förklarar det begripligt 😉) och såg följande meddelande: APPEN UTNYTTJAR POSITIONSBESTÄMNING I BAKGRUNDEN.

Då och där pumpade nog min puls rejält och öronen verkade bli betydligt mera ljudkänsliga än förut. För varje motorljud som lät som en bil störtade jag till fönstret ifall någon ambulans, brandbil eller polisbil skulle ha dykt upp.

Jag fattade att jag borde göra något men vad? Jag vågade inte trycka på meddelandet även om det var kanske precis vad man ska göra.

Så mellan att jag sms:ade Jan ca 14 ggr 😊💗 ringde jag polisen för att få goda råd, med den påföljden att jag kopplades direkt till ett allmänt nummer i Alajärvi och de kopplade mig vidare till polisstationen i Jakobstad. Jag fick vänta länge tills en röst svarade: Du har kommit till en röstbrevlåda. Du kan inte lämna meddelande här för lådan är full. Tack för ditt samtal.

Jag ringde ca 8 gånger, varje gång gick det direkt till Alajärvi vilka kopplade mig vidare till Jakobstads polisstation, där jag varje gång kom till röstbrevlådan där man INTE kunde lämna meddelanden.

Jag beslöt att ringa till Staden Jakobstads växel (vet inte hur jag tänkte, men) damen där kunde inte koppla till polisen men gav mig ett nytt nummer som hon hade, till polisstationen.

Jag ringde det nya numret och hoppades på svar. Det visade sig också gå till Alajärvi och än en gång kopplades jag vidare till Jakobstad och röstbrevlådan svarade IGEN.

Förstår att detta är ingen bra reklam för polisens telefonservice här i staden, men jag måste ju få berätta om en jobbig stund i mitt liv just idag.

Tillsist fick jag ett direktnummer av dem i Alajärvi, de ville väl inte få flera samtal från mig 😉. Direktnumret till Jakobstads polisstation gick än en gång till röstbrevlådan.

Så vad gjorde jag då? Jo jag hörde ett motor-ljud och rusade till fönstret igen. 

Det var våra grannar som kom hem. Fruns son som redan är vuxen och har egen familj arbetar på räddningsverket så jag rusade ut ihopp om att kunna få lite goda råd, ifall de möjligen visste vad man gör i dylig situation, ifall sonen någongång skulle ha nämnt det😉. Men nej de visste inte heller vad man gör. Mannen föreslog att jag skulle trycka på knappen "radera" på meddelandet och jag gjorde det. Det raderades och jag pustade ut. Men det tog någon sekund så kom det tillbaka...sökmonitorn var påkopplad igen.

Frun föreslog att jag ringer till sjukhusets jour och frågar råd, vilket jag också gjorde.

Hon som svarade var väldigt hjälpsam och trevlig. Hon sa att hon inte på rak arm kan säga hur det fungerar med denna sökmonitor som tydligen är påkopplad men att samtalet gått till Vasa och att de knappast skickar ut bilar utan att kontakta mig. Att jag kan vara beredd på att de ev ringer upp. Hon sa också att de lär vara vana, detta är nog inte första gången som någon i misstag råkat att trycka på 112 appen.

Jag tackade för det lugnande samtalet och beslöt att lämna resten av dagen, eventuella samtal eller besök 😉 och allt i Jesu händer.

Ännu har ingen från alarmcentralen ringt upp och i något skede har sökmonitorn slutat att söka, åtminnstone så har meddelandet försvunnit från min telefon. 

Men heller ingen från polisen har ringt upp, även om de lär ha ca 10 missade samtal från Camilla Wilhelmsson 😉.

Jag lämnade också att fundera: Om jag verkligen skulle ha ringt nödnummret i en nödsituation och sen fallit ihop och inte varit kontaktbar och ingen från nödcentralen skulle ha ringt upp och checkat läget, hur skulle det då ha gått? Sånt måste väl ändå hända ibland, att folk ringer efter hjälp och sen svimmar av eller faller ihop och telefonen slocknar.

När jag sen såg på min telefon tror jag att jag vet hur det gick till, ev nuddade jag nödsamtal- knappen redan när jag skulle låsa upp min telefon, den är ju strax under siffrorna.

Så vad lär man sig av detta? Jo,var närvarande i vad du gör, gör en sak i taget, håll koll på dina fingrar. Se inte på dator och telefon samtidigt.

När morgondramat var över skulle jag ta itu med tentläsningen, men koncentrationen var inte riktigt vad den borde vara, inte så konstigt 😉.

HUR HAR DIN DAG VARIT 

Har du lyckats göra något som inte varit så bra i dag? Jag tror/vet att vi varje dag lyckas med mindre eller större 😉 misslyckanden. Vi gör fel i tankar, ord eller handlingar. Då får vi komma ihåg att förlåta oss själva, förlåta andra och att krypa till korset, som man brukar uttrycka det. Alltså att gå till Jesus i bön, berätta vad vi gjort fel och lämna det i Hans händer. Jesus får nu idag leda mig till rätt handling om jag ex. ännu bör ringa någon eller om någon kommer att ringa mig. Jag får lämna allt och vila i att Han har all kontroll när jag inte själv har så mycket kontroll 😉.

Åtminstonne jag skulle nog vara rent ut sagt förlorad utan Jesus i mitt liv. DET ÄR KANON ATT HA JESUS. Han är den som "tvättar mina fötter" så jag lär mig att tvätta andras fötter.

Bilden här under är från Fokus en söndag när jag höll inledning om hur viktigt det är att vi låter Jesus få tvätta våra fötter. Vi bör låta Honom förlåta vår synd och städa bort allt som inte är bra i våra liv och istället få fylla på med det som är sant, riktigt och livgivande, både för oss själva och för andra.

HERREN ÄR MIN STYRKA OCH MIN LOVSÅNG, HAN BLEV MIN FRÄLSNING (Psaltaren 118:14).

OM NU JAG, ER HERRE OCH MÄSTARE HAR TVÄTTAT ERA FÖTTER, SÅ ÄR OCKSÅ NI SKYLDIGA ATT TVÄTTA VARANDRAS FÖTTER. JAG HAR GETT ER ETT EXEMPEL FÖR ATT NI SKA GÖRA SOM JAG HAR GJORT MOT ER. JAG SÄGER ER SANNINGEN: TJÄNAREN ÄR INTE STÖRRE ÄN SIN HERRE OCH BUDBÄRAREN ÄR INTE STÖRRE ÄN DEN SOM HAR SÄNT HONOM. NÄR NI VET DETTA, SALIGA ÄR NI OM NI OCKSÅ GÖR DETTA (Johannesevangeliet 13:14-17).

HERREN ÄR MED MIG, JAG ÄR INTE RÄDD. VAD KAN EN MÄNNISKA GÖRA MIG? HERREN ÄR MED MIG, HAN ÄR MIN HJÄLPARE (Psaltaren 118:6-7a).