KVINNOWEEKEND 2021

Fredagkväll var det dags för den efterlängtade och årliga kvinnoweekenden ute vid vackra Pörkenäs.

Att få komma dit och få lära känna Jesus ännu bättre tillsammans med andra kvinnor i olika åldrar och livsskeden samt att få dela livet, det är en fantastisk gåva. TACK JESUS FÖR DENNA GÅVA.

Det var drop in och inkvartering från klockan 17:15.

Vi (fyra väninnor, som också är bönevänner) valde att sova i logementet framom huvudbyggnaden.

I huvudbyggnaden sker det mesta av programmet så där är det full rulle hela tiden och mycket ljud när alla kvinnor vill prata på kvällen och kanske långt in på natten (vilket är helt förståeligt när man får träffas).

Därför valde vi för lugnets skull det hus som de flesta inte väljer, vi börjar väl bli gamla 😊.

Det fanns en tid i vårt liv när vi (åtminstone jag) ville vara mitt i där det hände och sov då i huvudbyggnaden. Allt har sin tid.

Middagen serverades kl.18 och vi fick sätta oss ner vid fint dukade bord och börja äta (mat som vi inte själva behövt tillreda).

Alla hade vi varsitt bibelord som låg på bordet och väntade på oss.

Efter middagen (där jag satt och pratade med Mikaels flickväns mamma 😊) promenerade vi ut och vidare till huvudbyggnaden.

En lykta samt flera facklor lyste upp.

Programmet (musik, vittnesbörd, andakt, lovsång och förbön) började kl.19 i det fina kapellet. Anne Holm-Haavisto ledde kvällen, Annica Smeds höll andakt och Linda Andtbacka ledde lovsången. Hon sjöng också egna låtar och delade med sig av episoder i sitt liv.

Programmet blev lite omvänt eftersom huvudtalarens flyg var försenat, men det var inget vi skulle ha märkt ifall de inte hade berättat det.

Temat för weekenden var "KOM TILL MIG". Jenny Petersson var årets gästtalare och hennes undervisning var så bra och givande.

Efter att Jenny hade undervisat fortsatte lovsången och förbönen i kapellet. Man kunde också gå i bastu eller hämta smått och gott från de uppdukade borden och sätta sig ner och njuta av det goda samt gemenskapen med kristna systrar.

Vi stannade kvar på lovsången en stund. Jag fick dock gå och ställa mig där bak för min rygg hade suttit alldeles för mycket denna dag (först en tur till Vasa med dottern och sen ännu bilresan ut till Pörkenäs samt allt sittande där) det värkte ner längs båda benen och då är det inte alls bra när det går över till båda sidorna, då är det dags att stiga upp).

När jag stod där bak och lovsjöng kom en annan kristen bönesyster och frågade hur jag har det. Jag sa:  bra, förutom ryggen som inte bråkat på länge men som är riktigt besvärlig nu plötsligt. Hon satte handen på min rygg och bad för mig och genast kände jag hur en värme strömmade genom korsryggen och ut i benen. Ryggvärken dämpades och resten av weekenden klarade jag bra av att sitta med på alla pass bara jag tog ordentliga ryggsträckarpauser mellan varven. TACK JESUS.

Vi valde att hämta av den goda nattmaten och ta den med till vårt rum.

Sen satt vi där och samtalade medan någon stickade och lovsångsmusiken från högtalaren fyllde vårt rum.

När jag hade ätit intog jag ryggläge i "min" säng och det var så skönt att få vila den trötta och något avdomnade korsryggen samtidigt som det gick fint att vara med i samtalen från högsängen. Vartefter kvällen framskred blev vi flera som intog ryggläge. 

Klockan 00:20 sa vi godnatt och släckte lamporna.

Sen somnade vi alla någongång men det tog sin tid.

LÖRDAG

Vi hade väckning klockan 8, ingen av oss orkade dock på Taizeandakten (den var endast 15 minuter). Frukost serverades från klockan 8:30. 

Till frukosten kom ännu en vän och bönesyster (från vår bönegrupp) för att dela lördagens program med oss. Vi var sammanlagt 50 kvinnor under weekenden, några kom endast på fredagkväll någon annan endast på lördag, medan de flesta var på plats hela dygnet.

Efter att vi hade fyllt våra magar blev det sing in med Rebecca Ekman i huvudbyggnaden och därefter undervisad Jenny Petersson om "KOM TILL MIG.... ALLA NI SOM ÄR TYNGDA AV BÖRDOR" (de ord som Jesus säger i Matteusevangeliet).

Det var lätt och enkelt att lyssna till Jenny, hon undervisade på ett sånt sätt att det var hela tiden intressant och givande. Kanske jag någon dag sammanfattar hennes fina och intressanta undervisning här på bloggen, vi får se.

Det blev jumpapaus (där man kunde välja käppgympa eller kompismassage) och sen fruktpaus. 

Jag valde käppgympan (jag kände att jag behövde sträcka på mig och få lite frisk luft) och den var riktigt bra. 

Och att få njuta av olika frukter, ja det var riktigt i min smak.

Efter Jennys andra pass fick vi några uppgifter. Vi fick gå ut i naturen (man kunde också stanna inne) för oss själva och fundera på de tre uppgifter vi fått.

Korset på stranden.

1. Finns det andliga ideal (förväntningar) som gör tron till en börda?

2. Vilka krav från din omgivning orkar du inte med?

3. Tala sant och uppriktigt med Gud om de bördor du bär på.

Korset skymtar mellan trädet och den lilla stugan, ser du det?

Jag gick ner till stranden.

Och jag letade efter en plats att sätta mig på.

Jag hoppade över lite klippor och satte mig sen på en klippkant (ja det var lite kallt för baken).

Jag öppnade mitt häfte, funderade på frågorna och skrev ner svaren. Därefter berättade jag allt för Gud, hur jag mår, känner, tänker, vilka bördor, drömmar och förhoppningar jag har.

När jag var klar och steg upp såg jag en kvinna som låg på en klippa längre bort, hon liksom riktigt sträckte ut sig, lade sig själv och sitt liv i Herrens händer. Hon låg och lyssnade på vågornas kluckande och njöt av ensamheten, avskildheten (tror jag).

Någon hade plockat ihop ett hjärta av små stenar på en klippa, det blev en fin påminnelse om Guds kärlek och omsorg.

Kvinnor från alla möjliga platser (skogen, vägen, stranden, klipporna, husen) började sen vandra mot matsalen och lunchen. En kvinna kom fram till mig och frågade: var det månne din son som jobbat på jouren i sommar? Jo sa jag. Och hon berättade att hon också jobbar där. Och mammahjärtat kändes varmt när jag förstod att han varit omtyckt. 

Sen kom vi till maten och vi kunde dela våra erfarenheter och reflektioner med varann.

Efter lunchen var det tid för vila, promenad m.m. Tre av oss (som delade rum) tog en promenad och delade livet medan två av oss slängde sig på varsin säng och delad livet, jag hörde till den senare gruppen. 

Efter en välbehövlig ryggvila blev det dags för workshoppar och man kunde välja följande.

1. Trons säsonger med Jenny Petersson.

2. Ut och andas med Annika Löfqvist.

3. Stick och snack med Maria Holmgård.

Jag och två andra hade valt "trons säsonger" och det var så bra. De två andra från vår bönegrupp valde stick och snack och det var också så bra. Jag tror att alla alternativ var bra.

Därefter blev det Afternoon tea med paj.

Weekenden avslutades med nattvardsmässan "Människa kom fram".

Vi fick dela bröd och vin och ta emot förlåtelse för allt som blivit fel i våra liv (i tankar, ord och handlingar). Vi fick lovsjunga, ta del av Jennys predikan och be tillsammans.

Under det dygn vi umgicks hann jag samtala med många kvinnor och det är alltid lika givande att få dela, dela liv, dela glädje och dela sorg, men framförallt dela tro.

Ja vi höll nog avstånd och använde munskydd, men här ville jag ta en bild som symboliserade det här med att dela tro, så vi stod nära, riktigt nära. Och vi bildade liksom ett kors.

En kvinna jag pratade med sa: Camilla jag tänkte på dig här om dagen, för jag visste att du skulle förstå, att du skulle glädjas med oss, för vi har köpt en husvagn 👍😄. Ja visst förstod/förstår jag deras glädje (karavanlivet) och visst gläds jag med dem 👍😄.

En annan kom ihåg när jag jobbade som dagmamma och påminde mig om det och vilka värderingar som jag stod (och står ännu) för, vilka hon tyckte att var så bra.

Och jag i min tur har fått lyssna på andras livsberättelser, dela erfarenheter och misslyckanden, dela framgång och hopp, påminna, uppmuntra, be för och med och prata med många härliga kvinnor.

Om man inte kände för att prata och dela liv med både nya och gamla ansikten så fanns det en hel del annat man också kunde göra. Som att gå ut och njuta av den fina naturen. Det fanns tidningar att läsa, böcker man kunde köpa, man kunde gå till förbön och det fanns möjlighet till personligt samtal och själavård och där fanns ett bönerum där man kunde gå in när man kände för stillhet.

Ett helt rum i huvudbyggnaden var inrett som bönerum, om jag minns rätt så var det Johanna Storbacka som hade fixat till det fina rummet.

Se vem Gud älskar (man fick titta i spegeln... och man såg sig själv).

 

Där fanns bibelord, en låda för förbönsämnen, stolar att sätta sig ner på för att be och reflektera, papper att skriva på (hälsningar till andra) och många vackra blickfång.

Om Gud skrev ett brev till dig vad skulle han säga till dig? Och där fick vi skriva. Jag skrev: LITA PÅ MIG, VILA I MIG.

Dela med dig. Jag vill ge dig: Och här skrev jag: Tro på en framtid.

Programmet för weekenden såg ut så här.

Denna bild är från övrevåningen i huvudbyggnaden. Rakt ut genom fönstret syns logementet, det långa röda huset där vi sov. Det röda som skymtar till höger är matsalen.

Tänk att vi ännu ett år kunde och fick träffas där ute vid fina Pörkenäs lägergård. Nästa år träffas vi igen om Herren så vill.

TACK JESUS FÖR KVINNOWEEKENDEN OCH ALLT VI FÅTT DELA.

TACK till alla som bett, planerat och förverkligat, alla som ordnat och fixat så vi bara fick komma och njuta och fylla på våra andliga rum.

Och här nedan kommer bibelordet som var temat i år. Ett tema som är så aktuellt. Ordet arbeta kan betyda olika saker för oss alla, vårt förvärvsarbete, arbetet för Guds rike eller arbetet att orka/kunna komma upp ur sängen på morgonen och få dagen att gå m.m.

KOM TILL MIG, ALLA NI SOM ARBETAR OCH ÄR TYNGDA AV BÖRDOR, SÅ SKA JAG GE ER VILA (Matteusevangeliet 11:28).