LÄGERDAG 5 LÖRDAG 30.7

I morse var det tungt att komma sig upp, för vi hade ju jatkot här på Caravanområdet i går kväll. De som satt längst ute i den ljumma kvällen och förde intressanta diskussioner.....avslutade kl 01.00.
Vi fick en härlig kväll som övergick till natt, med mycket gott och trevliga samtal.

Det är redan allt runt omkring jatkot som är så roligt. När alla caravanare börjar skramla ihop bord, stolar och något smått och gott att äta och vallfärdar till mitten av parkeringen, och där gör vi långbord.
Någon hade ljus, lyktor eller myggrökelse (jag vet faktiskt inte ens vad det heter på riktigt), en annan hade högtalare så vi fick njuta av skön lovsångsmusik. Vi hittade en färggrann ljusslinga i skåpet, som vi vanligtvis använder på veneziansk (villavslutning). Vi fick liksom till det tillsammans. Många kom även med sköna filtar att svepa om sig med.

Vi hjälptes åt, stora som små för att få en mysig kväll tillsammans.
Barnen ritade och gjorde det fint på asfalten, de skrev välkommen (den tidigare texten hade regnet sköljt bort), de ritade blommor och en liten pojke ritade många skateboardkillar, i olika färger.

Vi hade även ett födelsedagsbarn (se gårdagens inlägg) och ett par som firad 10-årig bröllopsdag, vi sjöng en trudelutt för dem alla.

På grillen blev det lagd både korv och kött.

I dag.
I dag såg jag en man som smög omkring i buskarna, men det var ingenting konstigt med det, för det var bara Stephan. Han drar motionskursen för vuxna, och han var ute och fixade till en orienteringsbana. Nu när jag sitter här med Hugo i vagnen och skriver så ser jag hur de rusar glada och svettiga omkring här på området (den här texten skrev jag ju på fm, så ni inte tror att de fortfarande springer runt och letar kontroller nu mitt i natten när jag publicerar detta inlägg).

Vi har en hel hop med kanslipersonal här på lägret, till vilka vi får vända oss med både det ena och det andra...och de fixar allt på bästa sätt. Och de är alltid lika glada och tillmötesgående...ni ser ju själva på bilden (alla är dock inte på plats).

I dag har det varit fotbollsmatch mellan gifta och ogifta, och de gifta vann med 2-0. Vår Mattias var också med och spelade.

Nina och Daniel hade tagit med egna stolar...fiffigt.

Här på lägret träffar man människor i alla möjliga åldrar och livssituationer och man får dela livet med varann, kanske bära varann och lyfta varann för en stund. Man får skratta och gråta tillsammans. 

Jag har vänner, ja så vill jag kalla dem, såna som jag bara träffar här på lägret. Personer som gör att jag blir så glad när jag ser dem. Personer som jag känner att jag har så mycket gemensamt med fast vi egentligen inte vet så mycket om varann. Men vi vet att vi vill vara här och att vi vill ha mera av Jesus i våra liv.
En av dessa vänner är härliga Karin.

Jag blir så glad när jag träffar henne igen. Hon och jag tycks alltid välja samma kurs....det säger lite om oss båda.


I dag fick Matildas kompis Adine flytta in i vår husvagn, när hennes föräldrar åkte hem. Det är en hel del som åker under dagen eller kvällen. Många börjar jobba på måndag och vill ha en dag att landa innan vardagen tar vid. För man behöver få landa när man kommer hem igen, få reflektera över allt som man varit med om. Och se så har man ju några väskor att packa upp och en hel del tvätt att ta itu med.

I går tog Hugo och jag vår promenad via torget och köpte godsaker.

Hallon och jordbubbar....mums.

Samtidigt fick jag träna på mina finskakunskaper med den trevliga torggumman. När jag sa att vi är här på ett läger, så sa hon glatt: ja på det svenskspråkiga lägret? Det är ju inte en så stor stad Pieksämäki så det märks tydligen när vi invaderar en gång/år.

Vi träffade även på en man med sin tax, han var lika pratsam och glad (ja, mannen alltså). Han berättade att han jobbat i Kokkola för ca 15 år sedan och att han förstår svenska men pratar helst inte. Han sa att denna stad är lugn och att den har en sådan vacker natur och att det är här han vill leva sina sista dagar.
Jag håller med om att det är så vackert här, jag njuter varje dag när Hugo och jag tar vår promenad längs med stranden.

Vågor är fascinerande tycker Hugo.

Där går vi och njuter. Jag hinner reflektera över allt jag får uppleva här och jag pratar högt med Jesus där jag går. Alla de finskatalande Pieksämäkibor som jag möter tror säkert att jag har långa, intressanta disskussioner med min hund....men han har annat för sig. Och de som eventuellt kan svenska, för dem blir det ju som en predikan för Jesus är en personlig vän som finns hela tiden nära dig, han vet hur du har det, vad du känner. Han hör dig när du pratar , han skrattar och gråter med dig och du kan prata med honom NÄR SOM HELST OCH VAR SOM HELST.

I kväll har vi varit till kyrkan på nattvardsmässan "Människa kom fram" som Stefan Myrskog gjort, en väldigt fartfylld och glädjefull mässa.

Vi gick in liksom från fel håll....här ser det ut som om vi var de enda som kom.

I kväll är det tystnad först kl 01.00. De flesta sover redan men ungdomarna har full hålligång....och jag ligger och bloggar (vill vara vaken tills flickorna kommer).

Jag började med detta blogginlägg i morse och avslutar det nu mitt i natten. Vi har haft en skön fantastisk dag, i dag igen. 

Godnatt....om du inte kan sova, RÄKNA INTE FÅR, PRATA MED HERDEN I STÄLLET.




2 KORINTHIERBREVET 3.18
Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.


MATTEUSEVANGELIET 6.33
Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.