ATT FÅ BÄRA OCH ATT FÅ BLI BUREN
Jag har under de senaste veckorna fått vara den som bär, nära och kära. Sen svängde det plötsligt och jag blev själv den som fick bli buren.
Vår närmsta familj/släkt drabbades av norovirus/vinterkräksjukan, och de av oss som drabbades gjorde det rejält. De som känner till norovirus vet att det är ett envist, segt virus.
Det finaste som finns i denna värld är nog när vi människor finns till för varann, och ibland innefattar det de kanske inte trevligaste men nödvändigaste stunder.
ATT FÅ BÄRA
Att få bära någon annan kan vara att du handlar hem det nödvändigaste, att du diskar undan i köket eller att du får bära in ved när vedförrådet sinat
Det kan t.o.m innefatta att du kokar lingonsylt, när matlusten är borta och lingonsylt kan göra under för stunden.
Så fint att få räcka ut en hjälpande hand till dem som räckt ut sina händer (fötter och hjärtan) många, många gånger för oss.
Herren har ju lärt oss att "ÄLSKA DIN NÄSTA SOM DIG SJÄLV", och det är fina ord och visst håller vi med när prästen predikar de orden i kyrkan på söndag. Men orden får aldrig lämna där, det är ju FÖRST NÄR VI TAR DEM TILL OSS OCH DE SYNS I VÅRT HANDLANDE, som de har burit frukt.
ATT BLI BUREN
Jag förstod ju att den som sköter om en annan som drabbats av norovirus med största sannolikhet drabbas själv, men det var det värt. Och jo jag skulle göra det igen.
Jag blev själv magsjuk för åtta dagar sedan, jag tillbringade sex timmar på badrumsgolvet med att titta ner i wc-stolen mellan varven.
När klockan blev 00.00 vågade jag mig i säng. På natten sov jag ingenting, jag frös och svettades omvartannat. Vaknade på tisdag morgon med stegring och ett huvud som dunkade och värkte, jag tillbringade hela tisdagen med att sova....det var riktigt skönt mitt i eländet.
Onsdag kändes som första bästa dag även om den inte var så bra. Jag sov mest och mot kvällen började jag känna av hungerskänslor, och jag åt lite smått vad magen godkände.
Torsdag var ungefär som onsdag men jag hade lite mera ork och tog t.o.m en liten promenad med Hugo (hunden).
Däremellan låg jag och läste böcker.
Jag har läst klart den här boken, nummer tolv i Left Behind-serien och önskar att det ännu fanns en nummer tretton, översatt till svenska, Är lite tvetydigt på nätet om det finns en nummer tretton på engelska eller ej.
Och jag har läst klart denna julpresent, skall berätta mer om den en annangång.
Och Jan var den som bar mig hela tiden. Han inhandlade wischyvatten, salmiak, chips och saftglass, det var ungefär vad min meny bestod av när jag väl kunde börja äta något. Därefter, under helgen gick det bra att äta Mc Donalds hamburgare, fulla av sallad, Jan inhandlade dem flera dagar till sin älskade hustru.
Däremellan sprang Jan med en blöt handuk som jag kunde sätta på min värkande panna, han fyllde på mitt glas, drog av mig stickastrumporna när jag fick för varmt och satte på mig filten ovanpå värmetäcket när jag frös. Och han gjorde mycket, mycket mer💗.
Fredag och lördag kändes helt ok bara jag helst var sängliggande med en bok eller när vi var ute i friska luften på korta hundpromenader, för då kände jag inte av yrseln och de svaga benen, åtminnstone inte lika mycket.
Och solen lyste fantastisk.
Jag fick dock tacka nej till en konsert som jag tänkt åka på på lördagkväll och söndag var det min tur att vara mötesledare på Fokus, något jag också fick stå över.
Söndagmorgon kände jag mig äntligen starkare i benen och svindeln var nästan ett minne blott. Men då när jag just hade ätit morgonmål och skulle fara ut med hunden så kände jag bara hur det plötsligt började knipa i magen och jag fick rusa på wc:n. Och dit fick jag springa flera gånger under de närmaste timmarna, för nu hade jag fått diarre......först på eftermiddagen gav det med sig.
I går måndag ringde jag telefonrådgivningen vid hälsovårdscentralen och jo de intygade att det nog var samma Norovirus som bråkade ännu.
Jag kände mig dock rätt ok även om lite svag och vinglig. Jag använde dagen till att städa undan julen och det orkade jag fint.
Den spelande tomteorkestern fick åka in i sin låda och vänta på nästa jul.
Apelsinen med nejlikor i, som ännu doftade lite jul fick åka i soptunnan.
Tomten som blivit nerstucken i en kruka fick komma upp och ner i jullådan.
Och girlanger skulle fiskas upp ur dessa konstiga ljus (är det ens ljus) som flöt ut som en plastmassa och brann aldrig ner.
Men det var jätteroligt att få fiska.
Också kom dagen i dag, tisdag då jag också känner mig rätt ok, men är fortfarande lite svag och vinglig.
Idag har denna hängiga kvinna ätit morgonmål och haft morgonandakt till lite mindre brinnande ljus än de senaste veckorna.
Tagit en rätt lång promenad med Hugo.
Duschat och satt på rena friska kläder, ni vet när man vill säga hejdå till alla magbakterierna, ännu en gång.
Varit med Matilda till tandläkaren, ja jag var endast chaufför, valde att inte gå in och vänta i väntrummet med min norosmitta, medan de justerade Matildas tandställning, som tar högst fem min.
Ätit fajitarester från igårkväll.
Vikt undan tvätt, massor av lakan och handdukar, som använts flitigt den senaste veckan.
Tagit ännu en promenad med Hugo.
Kokat en tekopp och pratat lääänge med en väninna som ringde.
Bloggat lite.
Också kom Matilda hem från skolan och vi pratade om hur dagen hade varit, gosade med Hugo (han ska alltid gosa med Matilda när hon kommer hem) och vi ställde till med mellanmål. Matilda körde med minipizzor och jag poppade popp corn.
Skrev färdigt detta blogginlägg.
Och nu har 48 h regeln gått ut, att man smittar ännu i 48h efter senaste symptom. Så enligt den så lär jag vara smittfri nu. VAU, vilken känsla. Nu kan jag plötsligt gå vart jag vill och göra vad jag vill.
Och jag ska gå raka vägen till wc:n och dra till med en storstädning och sen skall jag göra kvällens mat, eller skall jag göra allt i omvänd ordning?
BÄRA ELLER BLI BUREN
Skulle du nu när du fått läsa min lista på norvirusangrepp vara beredd att hjälpa en annan människa i samma situation? Skulle du vara beredd att ge av ditt friska jag för att en annan skulle få hjälp mittt i sitt kämpande? Skulle du vara beredd att göra det med insatsen att du själv ligger där om några timmar?
Om svaret är ja då är du en sann medmänniska, en som ställer upp i både sol och regn.
Svaret på frågorna för mig är JA. Även nu i mina efterdyningar av magsjukan så är svaret ja....för jag vet själv hur det är att ligga där mitt i (här får du lägga in ditt äckligaste ord på vad magsjukan för med sig) och hur det skulle kännas om ingen skulle bry sig eller fråga: "Hur mår du"? Behöver du något"? Kan jag hjäpa dig med något"?
Och en sista fråga. SKULLE DU STÄLLA UPP OCH HJÄLPA VEM SOM HELST, INTE ENDAST DINA NÄRA OCH KÄRA DE SOM DU KÄNNER UTAN OCH INNAN? SKULLE DU VARA BEREDD ATT GE DITT FRISKA JAG TILL VEM SOM HELST PÅ DENNA JORD SOM BEHÖVER DIN HJÄLP?
JA, säkert om du jobbar inom vården, men om inte, hur svarar du då? En fråga som tåls att tänkas på.
OCH NÄR VI VÄLJER ATT GÅ UT UR VÅR EGEN BEKVÄMLIGHETSZON FÖR ATT HJÄLPA ANDRA, DÅ GÅR VI JU ALDRIG ENSAMMA, VI HAR JESUS MED OSS OCH KRAFTEN FRÅN HONOM GER OSS KRAFT I VÅR UPPGIFT.
JESUS ÄR LJUSET I MÖRKRET.
VAR ORDETS GÖRARE, INTE BARA DESS HÖRARE, ANNARS BEDRAR NI ER SJÄLVA (Jakobs brev 1:22).
ALLTSÅ, ALLT VAD NI VILL ATT MÄNNISKORNA SKA GÖRA FÖR ER, DET SKA NI OCKSÅ GÖRA FÖR DEM (Matteusevangeliet 7:12a).
ALLT FÖRMÅR JAG I HONOM SOM GER MIG KRAFT (Filipperbrevet 4:13).
HAN TRÖSTAR OSS I ALL VÅR NÖD SÅ ATT VI KAN TRÖSTA DEM SOM ÄR I NÖD MED DEN TRÖST VI SJÄLVA FÅR AV GUD (2 Korintierbrevet 1:4).
Vår närmsta familj/släkt drabbades av norovirus/vinterkräksjukan, och de av oss som drabbades gjorde det rejält. De som känner till norovirus vet att det är ett envist, segt virus.
Det finaste som finns i denna värld är nog när vi människor finns till för varann, och ibland innefattar det de kanske inte trevligaste men nödvändigaste stunder.
ATT FÅ BÄRA
Att få bära någon annan kan vara att du handlar hem det nödvändigaste, att du diskar undan i köket eller att du får bära in ved när vedförrådet sinat
Det kan t.o.m innefatta att du kokar lingonsylt, när matlusten är borta och lingonsylt kan göra under för stunden.
Så fint att få räcka ut en hjälpande hand till dem som räckt ut sina händer (fötter och hjärtan) många, många gånger för oss.
Herren har ju lärt oss att "ÄLSKA DIN NÄSTA SOM DIG SJÄLV", och det är fina ord och visst håller vi med när prästen predikar de orden i kyrkan på söndag. Men orden får aldrig lämna där, det är ju FÖRST NÄR VI TAR DEM TILL OSS OCH DE SYNS I VÅRT HANDLANDE, som de har burit frukt.
ATT BLI BUREN
Jag förstod ju att den som sköter om en annan som drabbats av norovirus med största sannolikhet drabbas själv, men det var det värt. Och jo jag skulle göra det igen.
Jag blev själv magsjuk för åtta dagar sedan, jag tillbringade sex timmar på badrumsgolvet med att titta ner i wc-stolen mellan varven.
När klockan blev 00.00 vågade jag mig i säng. På natten sov jag ingenting, jag frös och svettades omvartannat. Vaknade på tisdag morgon med stegring och ett huvud som dunkade och värkte, jag tillbringade hela tisdagen med att sova....det var riktigt skönt mitt i eländet.
Onsdag kändes som första bästa dag även om den inte var så bra. Jag sov mest och mot kvällen började jag känna av hungerskänslor, och jag åt lite smått vad magen godkände.
Torsdag var ungefär som onsdag men jag hade lite mera ork och tog t.o.m en liten promenad med Hugo (hunden).
Däremellan låg jag och läste böcker.
Jag har läst klart den här boken, nummer tolv i Left Behind-serien och önskar att det ännu fanns en nummer tretton, översatt till svenska, Är lite tvetydigt på nätet om det finns en nummer tretton på engelska eller ej.
Och jag har läst klart denna julpresent, skall berätta mer om den en annangång.
Och Jan var den som bar mig hela tiden. Han inhandlade wischyvatten, salmiak, chips och saftglass, det var ungefär vad min meny bestod av när jag väl kunde börja äta något. Därefter, under helgen gick det bra att äta Mc Donalds hamburgare, fulla av sallad, Jan inhandlade dem flera dagar till sin älskade hustru.
Däremellan sprang Jan med en blöt handuk som jag kunde sätta på min värkande panna, han fyllde på mitt glas, drog av mig stickastrumporna när jag fick för varmt och satte på mig filten ovanpå värmetäcket när jag frös. Och han gjorde mycket, mycket mer💗.
Fredag och lördag kändes helt ok bara jag helst var sängliggande med en bok eller när vi var ute i friska luften på korta hundpromenader, för då kände jag inte av yrseln och de svaga benen, åtminnstone inte lika mycket.
Och solen lyste fantastisk.
Jag fick dock tacka nej till en konsert som jag tänkt åka på på lördagkväll och söndag var det min tur att vara mötesledare på Fokus, något jag också fick stå över.
Söndagmorgon kände jag mig äntligen starkare i benen och svindeln var nästan ett minne blott. Men då när jag just hade ätit morgonmål och skulle fara ut med hunden så kände jag bara hur det plötsligt började knipa i magen och jag fick rusa på wc:n. Och dit fick jag springa flera gånger under de närmaste timmarna, för nu hade jag fått diarre......först på eftermiddagen gav det med sig.
I går måndag ringde jag telefonrådgivningen vid hälsovårdscentralen och jo de intygade att det nog var samma Norovirus som bråkade ännu.
Jag kände mig dock rätt ok även om lite svag och vinglig. Jag använde dagen till att städa undan julen och det orkade jag fint.
Den spelande tomteorkestern fick åka in i sin låda och vänta på nästa jul.
Pepparkakshuset revs i söndags, när det var tjugonde dag knut och även om jag brukar vara rejält snål på det så var det annorlunda i år.
Men jag tog några bitar, några åt jag upp och resten slängde jag, för ingen ville ju äta de bitar som mina norofingrar rört i.
Apelsinen med nejlikor i, som ännu doftade lite jul fick åka i soptunnan.
Tomten som blivit nerstucken i en kruka fick komma upp och ner i jullådan.
Och girlanger skulle fiskas upp ur dessa konstiga ljus (är det ens ljus) som flöt ut som en plastmassa och brann aldrig ner.
Men det var jätteroligt att få fiska.
Också kom dagen i dag, tisdag då jag också känner mig rätt ok, men är fortfarande lite svag och vinglig.
Idag har denna hängiga kvinna ätit morgonmål och haft morgonandakt till lite mindre brinnande ljus än de senaste veckorna.
Tagit en rätt lång promenad med Hugo.
Duschat och satt på rena friska kläder, ni vet när man vill säga hejdå till alla magbakterierna, ännu en gång.
Varit med Matilda till tandläkaren, ja jag var endast chaufför, valde att inte gå in och vänta i väntrummet med min norosmitta, medan de justerade Matildas tandställning, som tar högst fem min.
Ätit fajitarester från igårkväll.
Vikt undan tvätt, massor av lakan och handdukar, som använts flitigt den senaste veckan.
Tagit ännu en promenad med Hugo.
Kokat en tekopp och pratat lääänge med en väninna som ringde.
Bloggat lite.
Också kom Matilda hem från skolan och vi pratade om hur dagen hade varit, gosade med Hugo (han ska alltid gosa med Matilda när hon kommer hem) och vi ställde till med mellanmål. Matilda körde med minipizzor och jag poppade popp corn.
Skrev färdigt detta blogginlägg.
Och nu har 48 h regeln gått ut, att man smittar ännu i 48h efter senaste symptom. Så enligt den så lär jag vara smittfri nu. VAU, vilken känsla. Nu kan jag plötsligt gå vart jag vill och göra vad jag vill.
Och jag ska gå raka vägen till wc:n och dra till med en storstädning och sen skall jag göra kvällens mat, eller skall jag göra allt i omvänd ordning?
BÄRA ELLER BLI BUREN
Skulle du nu när du fått läsa min lista på norvirusangrepp vara beredd att hjälpa en annan människa i samma situation? Skulle du vara beredd att ge av ditt friska jag för att en annan skulle få hjälp mittt i sitt kämpande? Skulle du vara beredd att göra det med insatsen att du själv ligger där om några timmar?
Om svaret är ja då är du en sann medmänniska, en som ställer upp i både sol och regn.
Svaret på frågorna för mig är JA. Även nu i mina efterdyningar av magsjukan så är svaret ja....för jag vet själv hur det är att ligga där mitt i (här får du lägga in ditt äckligaste ord på vad magsjukan för med sig) och hur det skulle kännas om ingen skulle bry sig eller fråga: "Hur mår du"? Behöver du något"? Kan jag hjäpa dig med något"?
Och en sista fråga. SKULLE DU STÄLLA UPP OCH HJÄLPA VEM SOM HELST, INTE ENDAST DINA NÄRA OCH KÄRA DE SOM DU KÄNNER UTAN OCH INNAN? SKULLE DU VARA BEREDD ATT GE DITT FRISKA JAG TILL VEM SOM HELST PÅ DENNA JORD SOM BEHÖVER DIN HJÄLP?
JA, säkert om du jobbar inom vården, men om inte, hur svarar du då? En fråga som tåls att tänkas på.
OCH NÄR VI VÄLJER ATT GÅ UT UR VÅR EGEN BEKVÄMLIGHETSZON FÖR ATT HJÄLPA ANDRA, DÅ GÅR VI JU ALDRIG ENSAMMA, VI HAR JESUS MED OSS OCH KRAFTEN FRÅN HONOM GER OSS KRAFT I VÅR UPPGIFT.
JESUS ÄR LJUSET I MÖRKRET.
VAR ORDETS GÖRARE, INTE BARA DESS HÖRARE, ANNARS BEDRAR NI ER SJÄLVA (Jakobs brev 1:22).
ALLTSÅ, ALLT VAD NI VILL ATT MÄNNISKORNA SKA GÖRA FÖR ER, DET SKA NI OCKSÅ GÖRA FÖR DEM (Matteusevangeliet 7:12a).
ALLT FÖRMÅR JAG I HONOM SOM GER MIG KRAFT (Filipperbrevet 4:13).
HAN TRÖSTAR OSS I ALL VÅR NÖD SÅ ATT VI KAN TRÖSTA DEM SOM ÄR I NÖD MED DEN TRÖST VI SJÄLVA FÅR AV GUD (2 Korintierbrevet 1:4).
Kommentarer
Skicka en kommentar