Vandra NÄRA marken

Denna vecka rusar snabbare än vanligt, men än så länge hänger vi med. (Dagens bilder är från morgonpromenaden). Jag jobbar kvällsskiften måndag- torsdag och har de två senaste dagarna börjat redan kl.13:30 (vilket betyder att jag hoppat på cykeln kl.13). Det har känts som om jag bara hunnit vakna, gå ut med Hugo, plocka disk och tvätt, duscha, göra mat (att ta med) och sen trampa iväg. Förmiddagarna har bara rusat iväg, liksom dagarna också tycks göra. Fredag är jag ledig och skall då med dottern till Vasa centralsjukhus för olika kontroller inför nästa veckas knäoperation. Efter det blir det en efterlängtad kvinnoweekend för mig (fredagkväll-lördagkväll) ute vid Pörkenäs. Livet kan vara tufft helt vardagligt, ett helt pussel att få ihop och ofta fattas flera bitar. Och livet är tufft ute i vår värld, varje dag får vi höra om tragedier, olyckor och katastrofer samtidigt som vi lever i en pandemi. Men jag vill säga till både dig och mig: Ge inte upp, Herren har svaret, lösningen och

I dag blev det en sväng till grannstaden. Vi vandrade kring och jag tog bilder på vackra platser medan Jan var mera intresserad av när bilarna i FM RALLYT kom i mål. Vi stod en stund och såg på målgången.  Därefter blev det en matbit på våra grannars restaurang (där Hugo också är välkommen in) och sen blev det en sväng in via en butik (där hundar får följa med) och köpa en höstblomma till syrrans, dit vi åkte sen. Vid syrrans satt de ute i solen och njöt i det sköna höstvädret, hon, hennes man och en av barnen. Vi vandrade kring på gården en stund och kollade in trädgården i höstskrud. Det blev en titt i växthuset, och där lyste ännu ljuset i lyktan som hon hade tänt igår kväll. Och min systers man som är artesan snickrar till både ett som annat, varje gång man kommer hittar man något nytt. Ett elfhus, månne någon flyttar in. Nu blev jag osäker på om det är ett älvhus eller ett elfhus, men fin är det (och jag som trodde att det var ett muminhus). Nu har jag skickat och frågat och svare

Redan för några dagar sedan plockade jag in en hel hop med tomater från växthuset när höstens första frostnatt var på kommande. I dag plockade jag in resten som tydligen hade klarat frosten.  Jag gav några tomater till grannen, hon skulle ha fått många men ville endast ha några. Jag plockade även bort de allra pytte minsta tomaterna, även om de knappast blir röda och ätbara. Men jag tyckte så synd om dem, när alla deras familjemedlemmar plockades bort och de skulle behöva hänga kvar.. Hugo var också intresserad av dem. Fortfarande vet jag inte vart jag skall flytta mitt fina, lilla växthus som Jan byggde i våras. Det behöver flyttas eftersom här skall byggas ett inglasat uterum. Jag har tänkt inreda växthuset lite i vinter också, speciellt kring julen. Och nu har mitt morotsland börjat ge skörd, nu har jag små babymorötter som är passliga att äta som snacks.  Så det är tydligen inte helt dumt att plantera för sent, som jag alltid lyckas med. Nu istället får jag njuta av små, goda, söta

Varför är man med i en bönegrupp? Kanske någon undrar? Mitt svar på den frågan skall du få alldeles strax, men först vill jag berätta lite om min/vår bönegrupp. Vår bönegrupp heter  VILSAM , ett mycket passande namn. Vilsam har jag fått vara en del av i över 10 år och här vill jag stanna. Denna bönegrupp är den tredje i mitt liv. I fall du undrar hur det gick med mina tidigare bönegrupper så kan jag kort berätta. När jag deltog i den ena gruppen var jag ung strax över 20 medan de andra deltagarna var över 40 år, vi var helt enkelt i för olika livsskeden för att kunna dela livet helt och hållet. Andaktsboken vi använde oss av var dock bra och gav oss intressanta diskussioner. Och jag har bara bra minnen från alla dessa kvinnor som välkomnade mig in i deras grupp. Den andra gruppen var en grupp där vi alla var i ungefär samma ålder och livsskeden men den gruppen splittrades småningom, vilket berodde på jobbtider och familjesituationer. Jag har bara goda minnen från den gruppen också. Til

I dag har vi varit på vandring i Fäboda skogarna. Vi gick på de nya spångarna, klättrade upp och ner för berg och stora stenar, hoppade över vattenfyllda diken, gick över broar, vandrade längs den spånklädda vandringsleden och pausade och åt smörgås. Och den lilla trivdes och tyckte det var så roligt i skogen.  Och Hugo trivdes han också. Vi hade med hans väst som vi satte på när vi pausade för då fick han lite kallt.  TACK JESUS FÖR DET FINA HÖSTVÄDRET OCH FÖR DENNA FINA HELG. Inkommande vecka börjar med två lediga dagar för mig, imorgon har jag inplanerad massör och på kvällen har jag bjudit in bönegruppen. Det blir vår första träff denna höst. SEDAN GICK HAN UPP PÅ BERGET FÖR ATT FÅ VARA FÖR SIG SJÄLV OCH BE. NÄR DET BLEV KVÄLL, VAR HAN ENSAM DÄR (Matteusevangeliet 14:23).

I går fyllde Jan 53 år och i dag har han/vi haft kaffebjudning för våra föräldrar. Och om man ser på vårt soffbord så syns det också att vi har den lilla här denna helg. Den lilla tyckte det var roligt med besök och njöt av både sällskapet och allt gott som serverades. Våra föräldrar har inte träffats och suttit kring samma kaffebord på över 1 1/2 år. Men nu när vi alla är fullt vaccinerade känns det okej igen. Så frågar du mig så säger jag ja till coronavaccin.  TACK JESUS FÖR VACCINET, TACK FÖR GEMENSKAPEN KRING BORDET/BORDEN IGEN. DETTA ÄR DAGEN SOM HERREN HAR GJORT, LÅT OSS JUBLA OCH GLÄDJAS I DAG (Psaltaren 118:24).

Min man har köpt dynamit för nu skall här sprängas.  Borrade hål. Men det är inte så sprängandes farligt som det låter. Det gäller nämligen snigeldynamit. Så här förklarar Wikipedia.  Jan har borrat en massa små hål som han sen skall sätta snigeldynamit i och på några dagar skall det sen spricka. Det borde dock helst vara varmare än vad det nu är men min man älskar att experimentera och testa sig fram så det är värt ett försök. Hugo kollar in läget. Det är stenen vid ändan av uthuset som skall bort, för där skall Jan bygga ett inglasat rum. Så det blir att flytta på det lilla växthuset, och jag funderar ännu vart. Från det ena till det andra. Dottern som skriver sitt andra studentprov imorgon har hela kvällen varit med en kompis. När jag ringde och påminde henne om morgondagen och undrade om hon inte borde vara hemma och läsa ikväll blev svaret: Det är ju engelska och det läser jag inte till, det jag inte kan lär jag mig inte kvällen före. Jahaa konstaterade denna mamma.  Ja inte reson

I måndags var jag och inhandlade höstblommor, i går planterade jag dem och i dag i solskenet har jag fått njuta av dem. Ja solen har tittat fram ibland även om större delen av dagen varit mulen. Av de gula fina krysantemerna hade jag köpt flera eftersom de var till ett riktigt kanonpris. Mamma fick en blomma och svärmor skall få en (överraskningen avslöjad eftersom du läser min blogg 😊). Resten pryder vår gård. Krysantemer tål inte regn, de mår bäst under tak. Men eftersom de är så otroligt fina så får en stå på altanen i varje fall. I går kväll när regnet kom sprang jag ut och lyfte den under tak. Men dessa är desto mera regntåliga, ljungen. De sommarblommor som ännu mår relativt bra fick stanna kvar i sina krukor och lådor. Och ibland brukar de få hänga med över vintern, för de blir så fina när man sätter en ljusslinga i dem. Dottern var uppe tidigt i morse. Hon duschade, packade det sista i matkorgen och gjorde ett ordentligt morgonmål till sig innan hon begav sig iväg till sin för