DAGENS FINA STUNDER
Dagens första bild är tagen när jag efter morgonpromenaden satt där ute och intog en tomat från lilla växthuset (nästan en daglig rutin).
Och Hugo lade sig i soffan för att vila.
Morgonpromenaden hade som vanligt gått genom flera av stadens parker. Och idag stannade jag till för att ta lite bilder av allt det vackra.
Dessa bilder är alla från Skolparken.
Dottern kom hem redan klockan 13:30 eftersom de har fokusvecka (nya läroplanens variant av provvecka).
Vi gjorde mat tillsammans, lyssnade på lovsångsmusik och pratade. Små stunder som är så viktiga och värdefulla.
Det fick bli en grönsallad samt en pasta och baconblandning som också innehöll champingjoner, sparris, havregrädde, vitlök, peppar och salt.
Att "arbeit i lag" är trevligt.
Och gott blev det (fast det inte ser så gott ut på bilden).
Sen slappade vi, alla tre.
Jan har varit borta nästan hela veckan. Han åkte i måndags till Sverige på jobbresa men han kommer hem inatt med flyget. Det är över 1 1/2 år sedan han senast kunde vara till Sverige, coronaviruset har satt stopp för allt resande.
Tidigt på måndagmorgon körde Matilda honom till tåget.
Sen flög han från Helsingfors till Köpenhamn och tog där hyrbil till Sverige.
Han har jobbat i Båstad och i Hillerstorp.
Klockan 17 ikväll satt han på Köpenhamns flygplats och åt (för han ringde och berättade om riset och kycklingen 😀 💗) i väntan på flyget hem till Finland/Helsingfors (som borde ha startat nu). I Helsingfors byter han och flyger vidare till Kronoby och till sist blir det taxi hem typ kl.1 i natt. Och då blir det liv för då skäller Hugo när han hör någon komma in genom dörren mitt i natten 😀. Han är en bra vakthund... som genast blir tyst när han ser att det är pappa 💗 och vill då gosa istället.
På flygfältet i Köpenhamn (och naturligtvis i Helsingfors också) använde alla munskydd, och om inte så kom vakterna och påpekade, berättade Jan. Men i Sverige hade han inte sett en enda person med munskydd. Men handsprit fanns och folk höll bra avstånd.
Både mina föräldrar och Jans föräldrar har turvis ställt upp och hållit Hugo sällskap denna vecka den stund som ingen varit hemma när jag åkt till jobb och Matilda ännu inte hunnit hem från skolan. Det var 1 1/2 h på måndag eftermiddag och 1 1/2 h på onsdag morgon, då var det omvänd ordning (Matilda hade åkt till skolan strax efter kl.8 och jag som hade haft natt kom hem först närmare 9:30. STORT TACK TILL ER, MAMMA, PAPPA, SVÄRMOR OCH SVÄRFAR 💗.
Och angående Hugos mage så börjar den bli bra efter anfallet på veneziansk men ännu märker man att han har lite knip och bubbel och att avföringen är slemmig ibland. Det brukar ta sin tid innan den blir "normal" efter att tarmen "slagits" sönder. När den blir bra skall vi igen börja på med ensamhetsträningen, vi får troligtvis börja från noll igen.
Veterinären sa att det är onödigt att ens försöka om Hugo är dålig och har ont. Att lämna en hund som har ont ensam gör problemet ännu värre, speciellt när det är en hund som aldrig lärt sig att vara ensam hemma långa stunder.
De dagar han äter normalt och kakkar normalt, leker, busar och är glad och sig själv då skall vi träna. JESUS VI BER OM EN BRA MAGE/TARM FÖR HUGO SÅ VI KAN BÖRJA ENSAMHETSTRÄNA NÄSTA VECKA.
I kväll har vi haft trevligt besök, för både mig och Hugo, hunden Charlie med sin mamma/matte.
Hundarna fick leka och busa ute på gården medan vi fick prata och dela livet.
När våra gäster sen promenerade hemåt följde vi med en bit.
TACK JESUS FÖR EN FIN DAG OCH KVÄLL. OCH TACK ATT JAN 💗 SNART ÄR HEMMA IGEN.
HERRE, DU HJÄLPER BÅDE MÄNNISKOR OCH DJUR (Psaltaren 36:7 b).
Kommentarer
Skicka en kommentar