INTE DE BÄSTA VÄNNER

Som jag redan många gånger skrivit så är vaknätter och jag inte de bästa vänner. Jag tycks klara en natt här och där men två nätter i rad har aldrig gått bra, eller jo själva nätterna på jobb går men dagarna och nätterna därefter blir kaos och det tar flera dygn innan jag får en normal dygnsrytm igen.

På våren blev det bestämt att jag behöver endast ha en vaknatt åt gången och det blev en stor lättnad.

Och läkaren som jag besökte p.g.a mina sömnproblem ordinerade insomningsmedicin, vilken jag tar när jag kommer hem efter en vaknatt. Och då lyckas jag hitta sömnen och sover gott. Men den medicinen får tas högst 2ggr/vecka och helst inte två dagar efter varann.

På denna arbetslista var det plötsligt inplanerat att jag skulle ha två vaknätter igen (vi har ny personal som gör våra listor ). Jag tänkte först som så att det här fixar jag nog. Nu är jag utvilad efter semestern och senaste tiden har jag sovit gott på nätterna (det jag kallar för gott numera) och sovit gott efter varje nattskifte sedan i maj så nog fixar jag det här.

Men sen ju närmre vaknätterna jag kom desto mera började oron gnaga. Och vet ni oron stjäl alldeles för mycket energi. 

Så senaste vecka på torsdag beslöt jag att byta bort det ena nattskiftet ifall jag skulle hitta någon villig att byta med. Jag hade tur, jag hittade en i personalgruppen som ville ha mitt nattskift, istället tog jag hennes skift i går (14-22:15) Men nattskift innebär 11 h så att byta till ett liknande skifte som igår räcker ej. Men jag skarvade i med 3 timmar i fredags .

Så ni förstår kanske varför jag inte helt lämnar bort nattarbetet (för det kan jag få läkarintyg till om jag så vill, lovade läkaren). Om jag väljer bort två nattskift skall jag ha in 22 h någon annanstans och då är jag inte hemma många kvällar eller helger, så det går ju inte.

I natt blir det att jobba, så idag har jag gjort mest ingenting (den bästa uppladdningen inför vaknatt för mig) så jag skall vara utvilad, pigg och alert i natt (åtminstone mer än om jag grejat på hela dagen med både det ena och det andra).

Bus med Hugo.

Jag älskar fortfarande mitt jobb även om coronasituationen ställt till det rejält på ett och annat sätt (mycket som vi inte får göra och mycket som vi måste göra). Men nu i höst är det nystart på ett och annat sätt och jag ber, tror och ser fram emot att vi igen får den bästa arbetsplatsen när alla frågetecken m.m reder upp sig.

TACK JESUS ATT DU ÄR MED OCH LEDER, DET BLIR NOG BRA DET HÄR. KÄNNER JAG.

LOVAD VARE HERREN! DAG EFTER DAG BÄR HAN OSS (Psaltaren 68:20).