DAGAR EFTER NATTSKIFT

Denna vecka jobbar jag endast nätter, en är avklarad och två återstår. Hittills kan jag inte påstå att nätter är min grej. Jag fixar dem nog, men jag sover knappt en blund på natten (även om vi får om det går) och sen när jag väl kommer hem så får jag heller ingen sömn.
Jag går som i dvala en dag och efter två dagar och två nätter börjar jag känna mig som mig själv igen.
Kanske det är något som blir bättre med tiden, eller så inte.

Denna gång har jag tagit det lungt och vilat upp mig ute vid villan. Jan och jag har bott här sedan i måndags. Matilda är borta på läger hela veckan, Mikael övernattar i Vasa eftersom de har jobb där i några dagar, och Mattias är den som bor hemma.


HUR JAG VARVAT NER OCH VILAT
Jag har somnat till skogens sus och vaknat till fåglars kvitter (och Jan's väckning).
Jag har intagit mitt morgonmål i lugn och ro och stått och borstat tänderna med fötterna i blåbärsriset.

Jag har plockat blåbär till den hemmavarande sonen, så han får sätta på gröten.

Och när jag plockar blåbär pratar vi inte om liter, utan om ett eller två glas.

Jag har varit ute mest hela tiden, pysslat på med mina blommor eller bara suttit ute med en kaffekopp och lyssnat på fåglarna och skogens sus.

Behöver jag ens säga att jag har det så bra.
I går fick jag ännu vänta på att dessa två godingar skulle bli helt färdiga.

Hugo och jag har tagit härliga promenader. Just nu är det lågvatten och det ser ut som om vi skulle vandra på månen.

Vi studerar spår.
Här ett spår av traktorn som jobbat flera dagar med att klippa ner alla vass.

Färska älgspår.

Barfotaspår.

Hugo spår, spår av bus.

Vi vandrar i skogen på härliga stigar.

Och Hugo äter blåbär.

I går var det en sådan här dag, när jag helst hade jackan på ute i vinden.

Och  jag insåg att bara jag viker upp glasögonen så är världen mycket vackrare. Det beror troligtvis på att jag främst behöver mina glasögon för närsynen, men också på att mina progressiva glasögon ofta är väldigt smutsiga.

Sen kommer svärföräldrarna hit när det börjar närma sig kaffetid och Hugo visar genast hur glad han blir över sällskapet.

I dag har det varit en sådan här dag, solig och varm. Jag har mestadels gått och njutit i bikinie.

I dag var också dagen då jordgubbarna hamnade i munnen.

Hugo har haft en sov och vilo-dag, vilat turvis i solen eller i skuggan. Men imorse tog vi en skön långpromenad som började via stranden, vilken blivit så synlig nu när traktorn gjort klart sitt jobb.

Redan innan traktorn började jobba så hade vi en flitig familj här som jobbade lite varje dag för att förstora stranden och få fram de vackra sandbankarna. De gjorde ett kanon jobb.

Vassen var högre än mig.

Här syns tydligt gränsen där de jobbat på.

Och fått fram en fin strand. Och nu har traktorn kapat bort även det sista av vassen som på denna bild ännu syns åt båda hållen.

Guds natur är så vacker, må jag alltid ha tid att stanna upp och njuta av den.

Jan har cyklat till och från jobber varje dag denna vecka, riktigt duktigt.
I kväll skulle jobbkompisarna dessutom ut på en gemensam skogsutfärd så jag lär få vänta flera timmar innan han anländer och vi tar den vanliga kvällsbastun.

Jag ska eventuellt åka hem en sväng, eftersom den hemmavarande sonen inte ville komma hit och äta mammas middag.
Där hemma behöver nog både han, kaninerna och mina blommor lite kärlek och omvårdnad också.

Jag hade även tänkt ta en joggingrunda, men tror nog att den får vänta tills en annan dag.


FÖRRUT OCH NU
Ofta går mina tankar till förr och nu. "FÖRR" var det bra men vet ni, "NU" är det klart bättre. Det visste jag inte då när jag levde i "förr", men nu när jag lever i detta  "NU" så vet jag att liksom alltid så visste Jesus vad jag/vi behövde.

Jag är så tacksam för allt Herren lett mig och oss till. Att jag nu får pröva på detta jobbsätt, att skifta det var något som jag inte trodde skulle passa mig eller oss, men det tycks det göra (förrutom nätterna då, som ju är lite av ett test ännu).

Förrut jobbade jag mån-fre, sen var vi alla lediga på helgen och ofta var det program av det ena eller andra slaget. Och allt som vi inte hann med inne i veckorna skulle uträttas på helgerna. Och jag kan inte säga att det var ett dåligt liv, nej vi hade det bra även då. Men nu ser jag att det kunde bli så mycket bättre.

Nu kan jag ex ta en ordentlig storstädning när alla är borta och ha det klart när kvällen kommer och vi vill göra annat. Nu kan jag även ta och slänga mig med den där boken och bara koppla av utan att behöva planera för morgondagen (som dagmamma var det både det ena och det andra som skulle planeras och fixas inför följande dag).
Nu har vi på något sätt mer tid för och med varandra även om jag jobbar mest eftermiddagar, kvällar och helger när jag väl jobbar.
Vi liksom tar mer vara på tiden nu.

Också måste jag också få tillägga att det är väldigt hälsosamt för hela familjen att mamma som alltid funnits hemma, nu plötsligt är borta ibland.
Och för Hugo som är så mammig är det riktigt bra och lärande.

Som mången gång förut får jag även nu konstatera att ALLT HAR SIN TID, OCH ATT JESUS ÄR MED I VARJE TID OCH LEDER OSS RÄTT OCH GER OSS VAD VI BEHÖVER FÖR DAGEN.

HERREN ÄR GOD MOT DEM SOM VÄNTAR PÅ HONOM, MOT DEN SJÄL SOM SÖKER HONOM. DET ÄR GOTT ATT I STILLHET HOPPAS PÅ HJÄLP FRÅN HERREN (Klagovisorna 3:25-26).

LEV INTE FÖR PENGAR, UTAN NÖJ ER MED VAD NI HAR. GUD HAR SJÄLV SAGT: JAG SKALL ALDRIG LÄMNA DIG ELLER ÖVERGE DIG. DÄRFÖR KAN VI FRIMODIGT SÄGA: HERREN ÄR MIN HJÄLPARE, JAG SKALL INTE FRUKTA. (Hebreerbrevet 13.5-6a).