Vandra NÄRA marken

Som varje morgon så tog jag ett mannakorn/ett bibelord även i morse och fick detta. Och det bibelordet var speciellt till våra kära vänner i den situation som de befinner sig i just nu. Varje morgon "nu" ber jag om ett bibelord just till dem och naturligtvis även till mig/oss. Vi var ju i Tuuri när jag fick ett meddelande från min kära vän att de kämpar för sitt barn och jag ville genast hem. För vi vill också vara med och kämpa på det sätt vi kan, genom att finnas till och genom bön. HÅLLA IGÅNG FÖR ATT HÅLLA TANKARNA PÅ RÄTT VÄG I Tuuri hade jag köpt nya kökshanddukar som jag sett ett tips om att sätta under besticken. Sen vi kom hem har jag fixat och donat, ett som annat för att inte låta tankarna gå i fel banor. Visst blev det fint? Och nu är det mycket lättare att hålla rent för en slarver som mig. Nu kan jag bara damma av duken eller slänga den i tvättmaskinen istället för att behöva putsa och gnugga själva lådan. Jag har också rensat jordgubb

I morse vaknade jag på campingen av en arg röst, en faders röst. Det var så pass argt och högt att jag satte mig upp sköt upp rullgardinen och tittade ut. En bild från tivolit här, gratis för alla barn under 13 år. Jag såg en familj komma promenerande förbi, modern och det barn som gick först såg bedrövade ut. Sedan kom fadern som fortfarande pratade med en skarp röst till barnet som gick sist med huvudet nerböjt och händerna knäppta bakom nacken. Jag hade bara hört, inga tydliga ord men en skarp röst. Jag hade inget sett, men jag är rätt säker på att det stackars barnet hade sjukt i sin nacke. Och jag blev så bedrövad. Ser jag eller hör jag något som den fadern gör igen för att bryta ner sitt barn, fysiskt eller psykiskt ja då ringer jag polisen och förklarar på min knagliga finska att ett barn misshandlas. I mitt jobb genom åren har jag alltid haft skyldighet att rapportera om jag haft de minsta misstankar att ett barn far illa. Och det har vi ju alla, oberoende av jo

Lördagkväll packade vi in oss i bilen och körde iväg med husvagnen, för nu var det dags för vår lilla sommarresa. Matilda är nämligen sista veckan ledig innan hon börjar sitt sommarjobb. Jag skall på jobb först till helgen och Jan kunde ta ledigt några dagar, så vi passade på och susade iväg. Första anhalt blev hos mina föräldrars, där sov vi första natten. Vi vaknade till denna vackra utsikt. Camping "på landet". Varje dag får man lära sig något nytt, så även den dagen. Som barn kunde jag säkert det här, troligtvis hade jag fått lära mig det i skolan eller av min far. Det jag fick lära mig denna dag var att mina föräldrars midsommarbjörkar inte var björkar i år, vilket det såg ut som, vid en första titt. Jag såg bara löven, vilka såg ut som björklöv. Pappa sa: titta på stammen! Och då såg man ju tydligt att det inte var en björk. Vet du vad det är för ett trädslag där de små löven liknar björklöv innan de växt färdigt? Du får fundera. S

Klockan 16 startade det årliga knytkalaset och midsommarfirandet ute vid "vårt" villaområde. Alla som har sina villor där samlades vid den vanliga platsen, nära stranden. Från alla håll sågs människor och familjer komma bärandes med stolar, bord, frysväskor, blommor, dukar, flaggor m.m. Nu var midsommaren här igen, och vi inledde den med att samlas och äta tillsammans. Om du som läser är från ex. Sverige så kan jag förklara att här i Finland kallar vi vårt sommarställe för villaområde, vårt sommarhus för villa. Ni däremot använder ordet "villaområde" för ett egnahemsområde, eller hur? FÖRBEREDELSER Men innan vi kom så långt som till knytkalaset hade vi en hel del roligheter att göra. Ingen fest utan förberedelser. Så i alla villor förbereds mat till knytkalaset, i år bidrog vi med räksmörgåsar, knackorv och kycklingklubbor. Vi bor ju på mina svärföräldrars område och till midsommaren kommer också Jans syster med familj, så vi är tre fami