INTERNATIONELLA TVILLINGDAGEN
Jag visste inte ens att det var den dagen idag, "INTERNATIONELLA TVILLINGDAGEN" förrän jag läste det på Instagram nu ikväll.
I går skrev jag om vår älskade dotter Matilda och ikväll skriver jag om våra älskade pojkar Mikael och Mattias (och här kommer bilder som jag publicerat även förut här på bloggen).
Till våren rättare sagt på morsdagen 12.5 fyller våra tvillingar 22 år, kan knappt fatta att det är sant.
Mikael och Mattias var de gosigaste och mest efterlängtade små pojkar vi kunde få.
Här tog de en tupplur med sin pappa.
Det var inte ofta de hade likadana kläder, åtminnstone inte samma färg, men vi fick ju väldigt många kopior av släkt och vänner.
De var fulla av bus från första stund. Den ene var full av energi och tog med sin bror på det ena äventyret efter det andra, ibland upp på ett bord för att spana ut genom fönstret, och där hittade jag dem.
Den andre var också full av bus men på ett annat sätt. Han jobbade på marknivå och han hade talets gåva och lyckades alltid komma på en bra ursäkt på hur det hela hade gått till. Det var långa utläggningar, vilka vi inte trodde på för fem penni.
Här hade våra älsklingar tömt kakelugnen på all aska och strött ut den fint i vårt vardagsrum. Och han med talets gåva hade nog en bra förklaring på hur askan hade tagit sig ut.
Sen var det granen som blev plundrad. Jag hörde dunsen och rusade till och fann två gossar som plockade, styrde och ställde i julgranen.
De trivdes där ute, och om ni sett noggrant på de tidigare bilderna så kanske ni förstår varför vi var på utsidan och jobbade under större delen av dagarna. Det var lugnast så och sen när vi kom in så åt de så bra och sov så gott, tills de vaknade och var på gång igen.
Våra flitiga jobbare var sällan rena, de var oftast fulla av sand och gräs, men de var glada och nöjda för det mesta.
Och de hjälpte gärna till i köket med allt som handlade om deg.
Åren har gått och de har blivit äldre, eller man kan säga mycket äldre. Fortfarande är den ene mera äventyrlig och den andre mera pratsam.
Mattias bor nu i Helsingfors och studerar till akutvårdare medan Mikael bor i Umeå och studerar statistik.
Mammahjärtat jobbar och lär sig att så ska det vara nu, det är länge sedan de fanns under mina vingar. Och det är så länge sedan vi fick åka hem med våra två söta pojkar från bb.
Här är de på bild med sin älskade syster (foto: Michaela Fagerudd).
Våra tvillingpojkar har så gott som hela livet haft gemensam vänskapskrets, men nu när de studerar på skilda håll och i olika länder så får de nya vänner som "brorsan" inte känner till, en helt ny värld.
TACK JESUS FÖR VÅRA BARN, DE ÄR SÅ FINA, DE ÄR SÅ ÄLSKADE OCH VI LÄGGER DEM VARJE DAG I DINA HÄNDER.
GRATTIS TILL ALLA TVILLINGAR I DAG, TA HAND OM VARANN OCH VAR RÄDD OM ER SPECIELLA VÄNSKAP.
SE, BARN ÄR EN HERRENS GÅVA, LIVSFRUKT ÄR EN LÖN (Psaltaren 127:3).
FÖR DU ÄR MITT HOPP, HERRE, HERRE, MIN TRYGGHET ÄNDA FRÅN MIN UNGDOM (Psalatren 71:5).
I går skrev jag om vår älskade dotter Matilda och ikväll skriver jag om våra älskade pojkar Mikael och Mattias (och här kommer bilder som jag publicerat även förut här på bloggen).
Till våren rättare sagt på morsdagen 12.5 fyller våra tvillingar 22 år, kan knappt fatta att det är sant.
Mikael och Mattias var de gosigaste och mest efterlängtade små pojkar vi kunde få.
Här tog de en tupplur med sin pappa.
Det var inte ofta de hade likadana kläder, åtminnstone inte samma färg, men vi fick ju väldigt många kopior av släkt och vänner.
De var fulla av bus från första stund. Den ene var full av energi och tog med sin bror på det ena äventyret efter det andra, ibland upp på ett bord för att spana ut genom fönstret, och där hittade jag dem.
Den andre var också full av bus men på ett annat sätt. Han jobbade på marknivå och han hade talets gåva och lyckades alltid komma på en bra ursäkt på hur det hela hade gått till. Det var långa utläggningar, vilka vi inte trodde på för fem penni.
Här hade våra älsklingar tömt kakelugnen på all aska och strött ut den fint i vårt vardagsrum. Och han med talets gåva hade nog en bra förklaring på hur askan hade tagit sig ut.
Sen var det granen som blev plundrad. Jag hörde dunsen och rusade till och fann två gossar som plockade, styrde och ställde i julgranen.
De trivdes där ute, och om ni sett noggrant på de tidigare bilderna så kanske ni förstår varför vi var på utsidan och jobbade under större delen av dagarna. Det var lugnast så och sen när vi kom in så åt de så bra och sov så gott, tills de vaknade och var på gång igen.
Våra flitiga jobbare var sällan rena, de var oftast fulla av sand och gräs, men de var glada och nöjda för det mesta.
Och de hjälpte gärna till i köket med allt som handlade om deg.
Åren har gått och de har blivit äldre, eller man kan säga mycket äldre. Fortfarande är den ene mera äventyrlig och den andre mera pratsam.
Mattias bor nu i Helsingfors och studerar till akutvårdare medan Mikael bor i Umeå och studerar statistik.
Mammahjärtat jobbar och lär sig att så ska det vara nu, det är länge sedan de fanns under mina vingar. Och det är så länge sedan vi fick åka hem med våra två söta pojkar från bb.
Här är de på bild med sin älskade syster (foto: Michaela Fagerudd).
Våra tvillingpojkar har så gott som hela livet haft gemensam vänskapskrets, men nu när de studerar på skilda håll och i olika länder så får de nya vänner som "brorsan" inte känner till, en helt ny värld.
TACK JESUS FÖR VÅRA BARN, DE ÄR SÅ FINA, DE ÄR SÅ ÄLSKADE OCH VI LÄGGER DEM VARJE DAG I DINA HÄNDER.
GRATTIS TILL ALLA TVILLINGAR I DAG, TA HAND OM VARANN OCH VAR RÄDD OM ER SPECIELLA VÄNSKAP.
SE, BARN ÄR EN HERRENS GÅVA, LIVSFRUKT ÄR EN LÖN (Psaltaren 127:3).
FÖR DU ÄR MITT HOPP, HERRE, HERRE, MIN TRYGGHET ÄNDA FRÅN MIN UNGDOM (Psalatren 71:5).
Kommentarer
Skicka en kommentar