MIN RESA TILL EN FRISKARE RYGG
I höstas samtidigt som jag inledde min tjänstledighet började jag träna flitigt för att komma igång igen, både för att få bättre konditione men främst för att få styrka i ryggen, lindra smärtan och få mera rörlighet.
Det började helt bra och jag var envis och kämpade på varje morgon med mitt gympapass, ända tills det sade stopp.
Jag vaknade en morgon i början av oktober av att bröstryggen var bortdomnad och att det skar som pilar i ryggen när jag rörde mig. Förstod genast att det inte var så bra, så jag ringde hälsovårdscentralen och fick en tid till läkare.
Läkaren undersökte och trodde att det kunde vara en diskutbuktning (förstadie till diskbråck) eller nerver som kommit i kläm.
Hon skickade en remiss till fysiatriska polikliniken och skrev att hon rekommenderar magnetröntgen.
Tills dess skulle jag fortsätta med mina rödtrianglade mediciner och fortsätta att röra mig och hålla igång men inte göra mina övningar.
Och jag/vi 💗fortsatte att hålla igång.
Att röra på mig är något som alltid funnits i mitt liv i olika former. Och rör jag mig inte så stelnar jag liksom till, alla muskler i min kropp blir spända.
Jag är liksom född för att hålla igång, och jag njuter verkligen av att vara igång. Och allra mest njuter jag när jag får röra mig utomhus. Så visst är Hugo en gåva från Gud, han drar ju ut mig på 2-3 km promenader 3-4 ggr/dag.
SÅ ETT BRA TIPS: Vill du komma igång med att röra dig dagligen ute i friska luften, så skaffa en hund😊.
RESAN BÖRJADE
Och där började äntligen min resa till en friskare rygg. Eller egentligen har ju den pågått i 15 år i olika etapper, men nu görs den verkligen grundligt.
Jag är nu "patient" vid fysiatriska polikliniken och jag har äntligen fått träffa två läkare och en fysioterapeut som är så måna om att jag ska bli bättre. Ja de är helt fantastiska om jag får säga det.
De kan inte lova att jag kommer att bli helt smärtfri, men nog att det kommer att bli bättre.
Jag har blivit grundligt undersökt av både läkare och fysioterapeut och jag har varit i magnetröntgen och till min stora glädje så röntgades hela ryggen, så nu fick jag även svar på varför jag inte kan sitta länge utan att nedre ryggen börjar värka och det går ner i vänstra benet och domnar sen bort, ifall jag inte stiger upp och rör mig.
Här när jag var på väg i magnetröntgen 10 december 2018. Naturligtvis valde jag rosa kläder.
En hel timme fick jag ligga i röret. Det gick helt bra även om det ju inte var alldeles för trevligt.
Plötsligt när jag låg där alldeles stilla så började det att svida rejält i båda armbågarna. De låg ju liksom precis på gränsen mellan själva bottnen och britsen, vilken rörde sig fram och tillbaka nu som då. Och jag som har så känslig hy, trots att jag hade pyjamasen på fick skavsår.
Var lite svårt att fota min egen armbåge.
Och orsaken att jag inte sa till var den att jag visste att ifall de måste stanna så tar det ännu längre när de måste ta om vissa delar. Så hellre låg jag med svidande armbågar.
Jag hade huvudet fastspänt med en sorts mask/hjälm så att nacken skulle hållas stilla. Sköterskan förklarade att många har obehag av att ha den, så när nacken är röntgad kan de stanna av och ta bort den om jag vill, men då kommer hela röntgen att ta ännu längre.
Jag sa genast att vi kör i ett, men jag hade ju ändå "ringklockan" i handen ifall jag skulle ha ändrat mig.
Jag upplevde att masken/hjälmen på något sätt var trygg, den liksom kramade om mitt huvud, jag liksom låg säkert😉.
MINA DIAGNOSER
Att jag är väldigt överrörlig i mina leder har jag fått höra ofta och även nu. Överrörligheten gör att musklerna måste jobba mera för att hålla allt på plats, vilket gör att de lätt blir spända, vilket skapar smärta.
Röntgen visade att jag har två diskutbuktningar, den ena nere i ryggen, vilket just ger problem som värk och domningar ut i benet och ibland ut i båda benen. Och en diskutbuktning ligger i nackryggen, vilket ger problem med domningar och värk uppe i ryggen och ibland strålar det ut i armen.
Sen visade de övriga undersökningarna att jag har TOS, ett syndrom som har att göra med att det är för trångt för blodkärl och nervbanor som kommer i kläm vilket ger domningar ut i armen, i handen och i fingrarna.
Jag kan vakna på natten av att fingrarna är bortdomnade, det kan även ske dagtid vid olika rörelser.
De konstaterade att eftersom jag har TOS som väcker mig ibland och värken som gör att jag måste byta ställning nu som då, så sover jag inte så djupt och bra som jag borde göra. Vilket i sin tur gör att ryggen inte får vila eftersom jag spänner den hela tiden p.g.a. smärtan.
Och de förklarade att smärtan som jag har är nervvärk.
För att motverka TOS fick jag av läkaren denna övning som ska utföras strax innan jag går i säng.
Jag ska stå (eftersom jag inte kan sitta utan att få värk) med armbågarna avslappnat uppbyggda med ex kuddar, så axlarna kommer upp mot öronen. Det ska kännas avslappnat, inte spänt.
Den här övning framkallar TOS, domningar ut i armen, handen och fingrarna. Sen ska jag stå så länge tills smärtan/domningarna avtar. Detta ska göra att symptomen inte kommer på natten.
När vi testade övningen med fysioterapeuten så kom domningarna men hur länge jag än stod så avtog de inte. Jag skulle fortsätta att pröva här hemma ifall jag får det att fungera, men har inte lyckats här heller.
Dock får jag erkänna att jag har fuskat och även glömt bort det. När jag väl lagt mig i sängen, slutit ögonen och som vanligt kännt efter om och var i kroppen jag har värk, då har jag kommit på det, men inte orkat stiga upp igen.
Men har tagit mig i kragen nu.
LÅSNINGARNA I BRÖSTRYGGEN
Att jag fått låsningar nu som då och svårt att andas beror på att under mitt skulderblad så har en muskel lämnat liksom "på". Smärtan har gjort att jag spänt den konstant och spänningen har gjort att jag fått låsningar. Låsningarna har tagits upp av naprapaten men kommit genast tillbaka eftersom muskeln fortfarande varit spänd och liksom dragit åt fel håll.
FYSIOTERAPI
Jag har nu fått en verkligt duktig och hjälpsam fysioterapeut som prövar fram olika övningar som skall passa mig och min rygg.
Hon jobbar helt annorlunda än andra jag mött inom samma bransch. Hon har gett mig flera övningar, men inga direktiv på ex. hur många upprepningar eller hur tunga vikter jag ska använda.
Hon poängterar varje gång, du ska träna enligt dagsformen.
Är ryggen sämre gör jag få övningar med lätta vikter.
Har jag akut smärta ska jag ha en vilodag. Inte en vilodag som betyder sängläge utan en vilodag när jag promenerar och rör på mig och sitter så lite som möjligt.
Känner jag att det är en bra dag ja då kan jag dra igenom hela gympa programmet med tyngre vikter.
Jag ska också följa 24h regeln.
Vilket betyder, den träning jag gör idag, ska kännas efteråt (lite sjukare får det bli) men smärtan ska inte finnas kvar efter 24h.
På så sätt håller jag koll på vad som kanske var för lätt, helt bra eller alldeles för tungt.
Och min älskade man har införskaffat både motionscykel och crosstrainer till mig med vilka jag kan först värma upp.
Crosstrainern klarar jag av att träna på ca 2-5 min/dag. Som sagt denna gång tar jag det försiktigt, ett steg i taget.
Motionscykeln fungerar också men då måste jag hela tiden tänka på att sitta rak i ryggen, böjer jag mig framåt mot styret går värken ner i benet.
FORTSÄTTA MED
Och det som jag har gjort i 15 års tid, vilket drar in diskutbuktningarna, det skulle jag absolut fortsätta med.
Och det är ju dessa fantastiska Mckenzie - övningar för nacken och ländryggen.
Och nu fick jag även reda på att det finns Mckenzie övningar för bröstryggen (man böjer den bakåt ex över en stolsrygg).
Nacken
Här på bilden ser man hur smärtan avtar stegvis med dessa övningar. Desto längre man haft smärtan desto längre brukar det ta att få bort den.
Här visax de fyra stegen hur man böjer nacken bakåt för att få diskutbuktningen att åka in igen (läs mera på nätet ifall du vill pröva).
Ryggen
Och en bild på hur smärtan blir värre och hur den sen börjar minska med dessa övningar, steg för steg.
Och hur man gör övningen, som drar in diskutbuktningen.
Man kan även göra det stående (men övningen är dock effektivare i liggande ställning).
Dessa övningar har varit min akuthjälp och uppehållande hjälp i över 15 års tid.
Jag minns det så väl för vår Matilda var 6 månader när jag började få värk i nedreryggen som ibland kröp ner i vänstra benet.
Då trodde jag som man ofta gör att det går nog om småningom, men istället var det något som jag fick lära mig att leva med.
NÅGOT HÄNDER
Och något är pågång, för både smärtan och den spända muskeln håller på att ändra, sakta men säkert.
Ännu har jag lite tungt att andas ibland, men behöver inte ta de djupa andetagen lika ofta, och de som gjorde så ont gör inte lika ont längre.
Problemen kommer om jag sitter länge och liksom sjunker ihop, eller om jag får kallt och spänner mig.
Även när jag har mera värk och därför spänner mig så blir andningen svårare. Då blir det så att jag inte vågar ta de djupa andetagen för att jag är så rädd att det ska göra lika ont igen (det kan liksom bränna till något vansinnigt helt plötsligt, vilket släpper inom några sekunder).
Därför är det så viktigt att jag använder mig av värkmedicinen, som jag skriver om längre ner.
TEJPNING
Fysioterapeuten har också tejpat mina axlar och mitt vänstra skulderblad med kinesiotejp.
Hon har även instruerat mig i tejpningen och i hur jag ska göra för att hålla axlarna i rätt ställning, vilket underlättar andningen.
Så nu kan även jag tejpa vid behov, eller mera att jag instruerar den som tejpar mig.
MEDICIN
Jag har också fått en medicin för nervsmärtan, som jag tar till natten. Den höjer min smärttröskel vilket lindrar smärtan så att jag sover djupare och det i sin tur gör att muskeln kan slappna av.
Sen har jag också vanlig värkmedicin som jag får ta och ska ta vid behov, högst 3/dygn. De önskade att jag använder den, för går jag med smärta så spänner jag ju muskeln, ja i princip alla muskler, som behöver få slappna av.
De mediciner som jag tidigare fått genom åren har så gott som alla haft röd triangel, vilket gjort att jag aldrig kunnat ta dem dagtid när jag jobbat.
Dessa två har ingen röd triangel, jag blev så förvånad att det går att medicinera på så olika sätt.
SMÄRTLINDRING
Också har jag fått en helt fantastisk hjälp mot smärtan, speciellt smärtan som går ut från nedre ryggen och ut i benet.
Jag har fått pröva på TENS. Den ger små elstötar vilket klipper av nervimpulserna till hjärnan så den uppfattar inte värken.
Det är precis så suveränt som det låter. Jag bör bara komma ihåg att felet, diskutbuktningen som ger värken och domningarna finns nog där ändå så det gäller att inte sitta fel och inte för länge.
Men om jag bör sitta en längre tid så kopplar jag bara på den, eller så har jag på den en stund före. Fatta vilken lyx, nu kan jag exempelvis njuta av teater, konserter och bio på ett helt annat sätt.
Och denna smärtlindring finns ju att köpas i vanliga butiker nuförtiden, så min älskade man köpte genast en åt mig, så nu har jag min egen apparat som jag smidigt kan ta med överallt och koppla på vid behov.
Tyvärr så har jag inte fått den att fungera så bra under skulderbladet, troligtvis för att revbenen är i vägen. Men ibland lyckas det så pass att det lindrar lite.
Den här får jag använda 3ggr/dag och 1h /gång. Jag har fått andra direktiv än vad som står i bruksanvisningen.
Jag skulle ju önska att jag fick använda den dygnet runt😁.
Just nu när jag sitter (vau jag kan sitta) och skriver i sängen så har jag den påkopplad, och vilken skön känsla att kunna sitta och få njuta av att tankarna landar ner i fingrarna på tangenterna UTAN SMÄRTA i ryggen och benet.
Det finns flera olika program att välja på och även frekvensen går att ställa in. Här kör program 14 på den starkaste frekvensen nr 15.
SÅ TACKSAM
Du som själv lider av smärta eller har gjort det, du vet vilken underbar förändring det här är, för mig.
Jag är så tacksam och tackar Jesus för dessa läkare (som båda två dessutom är kristna och förstår mig så helt på alla plan). De verkligen bryr sig, ser mig och vill få mig smärtfri.
De inte bara träffar mig en gång och skickar hem mig med mera värkmedicin. De följer upp mig, hur det går och hur jag mår på vägen mot ett bättre liv.
BÖNEN
Och som sagt de är kristna liksom jag. De tar Jesus med varje dag i sitt jobb och jag kan säga att det verkligen märks.
Ni vet ibland kan vi redan känna på atmosfären hur stämningen är på en viss plats. Här känns det att Jesus får ta plats och tar plats.
Här känns det att bönen är drivkraften.
TACK JESUS att Du ledde mig till denna plats och till dessa fantastiska människor som jobbar främst för Dig och Ditt rike. Det är ju då som Du välsignar och gör att skörden blir stor.
HAN SOM BAR VÅR SMÄRTA
Min dagliga smärta på en skala från 0-10 ligger vanligen på 1-5. Så jag kan fungera och leva ett bra liv.
Ibland har jag stunder med mer smärta och då kan den t.o.m röra sig kring 8-9, alltså just och just vad man klarar av innan man känner att man blir tokig, tappar kontrollen. Men som sagt där har jag varit väldigt sällan, och hoppeligen skall jag aldrig behöva komma dit igen.
Hur din smärta känns eller hur dina dagar ser ut det vet jag inte, MEN DET FINNS EN SOM VET, HAN SOM BURIT DEN VÄRSTA TÄNKBARA SMÄRTAN UPP PÅ KORSET, JESUS.
Ifall jag inte skulle ha Jesus, ja då tror jag nog att jag skulle ha givit upp flera gånger, blivit bitter och avundsjuk på alla som lever och rör sig utan smärta.
Ett exempel:
Jag minns ännu för många år sedan när jag var med Matilda ute vid lägerområdet Klippan och barnen fick åka linbana.
Barnen skulle när de satt på sig selen klättra högt upp i ett slags torn där en person stod och hjälpte dem att komma iväg. Men sen var det en av föräldrarna som skulle liksom starta, dra igång dem...springa med och dra i bandet och sen släppa.
Jag minns inte varför inte Jan var med vid detta tillfälle, men hur som helst så var jag den där föräldern som min dotter väntade på att skulle dra igång henne och ge henne den hårdaste farten någonsin.
Där och då insåg jag att jag inte var den mamman jag ville vara just då, för min rygg skulle aldrig ha klarat av det i det skick den var just då, utan att få akuta smärtor.
Men räddningen stod alldeles bredvid mig, med sin dotter, som hon för en stund sedan hade dragit igång.
Bästa Anki (så tacksam för hennes vänskap i vått och torrt) var den som hoppade in och drog även Matilda så hon fick den där toppen farten och kunde susa iväg högt och långt liksom de övriga barnen.
Och denna händelse är inte den enda, när jag inte förmått göra allt jag velat för och med mina barn.
Men här får jag bara försöka att tänka andra vägen, hur många gånger vi kunnat göra det ena och andra, allt vi fått och får uppleva tillsammans.
Jesus är den som kan förvandla både mitt inre och mitt yttre. Han har flera gånger när jag gått till förbön lyft av min smärta och jag har fått vila för stunden eller dagen. Jag har fått en smak av vad som ska komma i himlen, ett smärtfritt liv, och det har gjort att jag har orkat vidare, längtat efter att få uppleva flera stunder som denna av himmelsk lycka.
Jesus är också den som gett mig glädjen som gåva, jag är oftast glad och ser positivt på situationer. Och när det brister ja då ber jag om mera frid, glädje och vila i Herren och varje gång fyller Han på på ett eller annat sätt.
Ibland fyller Han på mitt inre med ro och frid, framtidstro och hopp.
En annan gång fyller Han på med meningsfulla uppgifter, vänner som ringer eller drar mig med ut på härliga äventyr.
Han har gett mig min älskade man och min älskade familj och alla nära och kära att lägga tid och energi på så tankarna går till något annat än smärtan.
Och Han leder mig med fast hand, Hans kärleksfulla händer.
Och det märkligaste av allt, är den här tacksamheten, liksom det står i bibeln (se bibelordet nedan) att vi ska TACKA GUD I ALLT.
Vi ska tacka i livets alla förhållanden. Vi ska aldrig tacka för smärtan, men vi ska i vår bön alltid börja med att tacka, alltid finns det något att vara tacksam för ex. att Herren aldrig lämnar oss.
När jag börjar med att tacka så förvandlas mitt inre och jag börjar se mera ljust på min tillvaro, och den där bönen som från början var full av klagan, smärta och nöd förvandlas till att bli så mycket ljusare och gladare.
Men visst kan Gud också ta vår ilska, smärta, hopplöshet och förtvivlan. Och det är just till Honom vi ska gå med den. ALLT OCH ALLA TILL JESUS, som jag brukar säga.
HAN SER DIG
Jesus vill också möta dig och din smärta. Han ser dig och vet precis hur du har det.
Du kanske inte bär på fysisk smärta, utan på en annan smärta som vill ta över ditt liv. ALLA BÄR VI PÅ NÅGONSLAGS SMÄRTA NÅGON GÅNG I LIVET.
JESUS ÄR DEN ENDE SOM HELT OCH HÅLLET KAN LYFTA BORT DIN SMÄRTA. HAN KAN LYFTA BORT DEN FÖR STUNDEN, DAGEN ELLER HELT OCH HÅLLET HELA HELA DIG....från topp till tå, innifrån ut och från det som varit och är.
JESUS KAN OCH VILL HELA DIG TILL KROPP, SJÄL OCH ANDE, SÅ BJUD IN HONOM I DAG I DITT LIV.
DÄRFÖR GER VI INTE UPP. ÄVEN OM VÅR YTTRE MÄNNISKA BRYTS NER, FÖRNYAS VÅR INRE MÄNNISKA DAG FÖR DAG (2 Korintierbrevet 4:16).
HAN TRÖSTAR OSS I ALL VÅR NÖD SÅ ATT VI KAN TRÖSTA DEM SOM ÄR I NÖD MED DEN TRÖST VI SJÄLVA FÅR AV GUD (2 Korintierbrevet 1:4).
VAR UTHÅLLIGA I BÖNEN. VAKA OCH BE MED TACKSÄGELSE (Kolosserbrevet 4.2).
VAR ALLTID GLADA, BE UTAN UPPEHÅLL OCH TACKA GUD I ALLT (1Tessalonikerbrevet 5:16-18a).
SÖK HERREN MEDAN HAN LÅTER SIG FINNAS, ÅKALLA HONOM MEDAN HAN ÄR NÄRA (Jesaja 55:6).
Det började helt bra och jag var envis och kämpade på varje morgon med mitt gympapass, ända tills det sade stopp.
 |
| Ni ser att jag spänner nacken. Hade nog blivit uppmanad att bulla upp med kuddar, så den skulle vara avslappnad. Men hade i något skede helt glömt bort det. Och den gröna rullen fungerar inte längre, den gör att jag får låsningar istället för att ta upp dem som var dens uppgift. |
Jag vaknade en morgon i början av oktober av att bröstryggen var bortdomnad och att det skar som pilar i ryggen när jag rörde mig. Förstod genast att det inte var så bra, så jag ringde hälsovårdscentralen och fick en tid till läkare.
Läkaren undersökte och trodde att det kunde vara en diskutbuktning (förstadie till diskbråck) eller nerver som kommit i kläm.
Hon skickade en remiss till fysiatriska polikliniken och skrev att hon rekommenderar magnetröntgen.
Tills dess skulle jag fortsätta med mina rödtrianglade mediciner och fortsätta att röra mig och hålla igång men inte göra mina övningar.
Och jag/vi 💗fortsatte att hålla igång.
 |
| Jag, Jan och Hugo i Fäbodaskogarna. |
Att röra på mig är något som alltid funnits i mitt liv i olika former. Och rör jag mig inte så stelnar jag liksom till, alla muskler i min kropp blir spända.
Jag är liksom född för att hålla igång, och jag njuter verkligen av att vara igång. Och allra mest njuter jag när jag får röra mig utomhus. Så visst är Hugo en gåva från Gud, han drar ju ut mig på 2-3 km promenader 3-4 ggr/dag.
SÅ ETT BRA TIPS: Vill du komma igång med att röra dig dagligen ute i friska luften, så skaffa en hund😊.
RESAN BÖRJADE
Och där började äntligen min resa till en friskare rygg. Eller egentligen har ju den pågått i 15 år i olika etapper, men nu görs den verkligen grundligt.
Jag är nu "patient" vid fysiatriska polikliniken och jag har äntligen fått träffa två läkare och en fysioterapeut som är så måna om att jag ska bli bättre. Ja de är helt fantastiska om jag får säga det.
De kan inte lova att jag kommer att bli helt smärtfri, men nog att det kommer att bli bättre.
Jag har blivit grundligt undersökt av både läkare och fysioterapeut och jag har varit i magnetröntgen och till min stora glädje så röntgades hela ryggen, så nu fick jag även svar på varför jag inte kan sitta länge utan att nedre ryggen börjar värka och det går ner i vänstra benet och domnar sen bort, ifall jag inte stiger upp och rör mig.
Här när jag var på väg i magnetröntgen 10 december 2018. Naturligtvis valde jag rosa kläder.
 |
En hel timme fick jag ligga i röret. Det gick helt bra även om det ju inte var alldeles för trevligt.
Plötsligt när jag låg där alldeles stilla så började det att svida rejält i båda armbågarna. De låg ju liksom precis på gränsen mellan själva bottnen och britsen, vilken rörde sig fram och tillbaka nu som då. Och jag som har så känslig hy, trots att jag hade pyjamasen på fick skavsår.
Var lite svårt att fota min egen armbåge.
Jag hade huvudet fastspänt med en sorts mask/hjälm så att nacken skulle hållas stilla. Sköterskan förklarade att många har obehag av att ha den, så när nacken är röntgad kan de stanna av och ta bort den om jag vill, men då kommer hela röntgen att ta ännu längre.
Jag sa genast att vi kör i ett, men jag hade ju ändå "ringklockan" i handen ifall jag skulle ha ändrat mig.
Jag upplevde att masken/hjälmen på något sätt var trygg, den liksom kramade om mitt huvud, jag liksom låg säkert😉.
MINA DIAGNOSER
Att jag är väldigt överrörlig i mina leder har jag fått höra ofta och även nu. Överrörligheten gör att musklerna måste jobba mera för att hålla allt på plats, vilket gör att de lätt blir spända, vilket skapar smärta.
Röntgen visade att jag har två diskutbuktningar, den ena nere i ryggen, vilket just ger problem som värk och domningar ut i benet och ibland ut i båda benen. Och en diskutbuktning ligger i nackryggen, vilket ger problem med domningar och värk uppe i ryggen och ibland strålar det ut i armen.
Sen visade de övriga undersökningarna att jag har TOS, ett syndrom som har att göra med att det är för trångt för blodkärl och nervbanor som kommer i kläm vilket ger domningar ut i armen, i handen och i fingrarna.
Jag kan vakna på natten av att fingrarna är bortdomnade, det kan även ske dagtid vid olika rörelser.
De konstaterade att eftersom jag har TOS som väcker mig ibland och värken som gör att jag måste byta ställning nu som då, så sover jag inte så djupt och bra som jag borde göra. Vilket i sin tur gör att ryggen inte får vila eftersom jag spänner den hela tiden p.g.a. smärtan.
Och de förklarade att smärtan som jag har är nervvärk.
För att motverka TOS fick jag av läkaren denna övning som ska utföras strax innan jag går i säng.
Den här övning framkallar TOS, domningar ut i armen, handen och fingrarna. Sen ska jag stå så länge tills smärtan/domningarna avtar. Detta ska göra att symptomen inte kommer på natten.
När vi testade övningen med fysioterapeuten så kom domningarna men hur länge jag än stod så avtog de inte. Jag skulle fortsätta att pröva här hemma ifall jag får det att fungera, men har inte lyckats här heller.
Dock får jag erkänna att jag har fuskat och även glömt bort det. När jag väl lagt mig i sängen, slutit ögonen och som vanligt kännt efter om och var i kroppen jag har värk, då har jag kommit på det, men inte orkat stiga upp igen.
Men har tagit mig i kragen nu.
LÅSNINGARNA I BRÖSTRYGGEN
Att jag fått låsningar nu som då och svårt att andas beror på att under mitt skulderblad så har en muskel lämnat liksom "på". Smärtan har gjort att jag spänt den konstant och spänningen har gjort att jag fått låsningar. Låsningarna har tagits upp av naprapaten men kommit genast tillbaka eftersom muskeln fortfarande varit spänd och liksom dragit åt fel håll.
FYSIOTERAPI
Jag har nu fått en verkligt duktig och hjälpsam fysioterapeut som prövar fram olika övningar som skall passa mig och min rygg.
Hon jobbar helt annorlunda än andra jag mött inom samma bransch. Hon har gett mig flera övningar, men inga direktiv på ex. hur många upprepningar eller hur tunga vikter jag ska använda.
Hon poängterar varje gång, du ska träna enligt dagsformen.
Är ryggen sämre gör jag få övningar med lätta vikter.
Har jag akut smärta ska jag ha en vilodag. Inte en vilodag som betyder sängläge utan en vilodag när jag promenerar och rör på mig och sitter så lite som möjligt.
Känner jag att det är en bra dag ja då kan jag dra igenom hela gympa programmet med tyngre vikter.
Jag ska också följa 24h regeln.
Vilket betyder, den träning jag gör idag, ska kännas efteråt (lite sjukare får det bli) men smärtan ska inte finnas kvar efter 24h.
På så sätt håller jag koll på vad som kanske var för lätt, helt bra eller alldeles för tungt.
Och min älskade man har införskaffat både motionscykel och crosstrainer till mig med vilka jag kan först värma upp.
Crosstrainern klarar jag av att träna på ca 2-5 min/dag. Som sagt denna gång tar jag det försiktigt, ett steg i taget.
Motionscykeln fungerar också men då måste jag hela tiden tänka på att sitta rak i ryggen, böjer jag mig framåt mot styret går värken ner i benet.
FORTSÄTTA MED
Och det som jag har gjort i 15 års tid, vilket drar in diskutbuktningarna, det skulle jag absolut fortsätta med.
Och det är ju dessa fantastiska Mckenzie - övningar för nacken och ländryggen.
Och nu fick jag även reda på att det finns Mckenzie övningar för bröstryggen (man böjer den bakåt ex över en stolsrygg).
Nacken
Här på bilden ser man hur smärtan avtar stegvis med dessa övningar. Desto längre man haft smärtan desto längre brukar det ta att få bort den.
Här visax de fyra stegen hur man böjer nacken bakåt för att få diskutbuktningen att åka in igen (läs mera på nätet ifall du vill pröva).
Ryggen
Och en bild på hur smärtan blir värre och hur den sen börjar minska med dessa övningar, steg för steg.
Och hur man gör övningen, som drar in diskutbuktningen.
Man kan även göra det stående (men övningen är dock effektivare i liggande ställning).
Dessa övningar har varit min akuthjälp och uppehållande hjälp i över 15 års tid.
Jag minns det så väl för vår Matilda var 6 månader när jag började få värk i nedreryggen som ibland kröp ner i vänstra benet.
Då trodde jag som man ofta gör att det går nog om småningom, men istället var det något som jag fick lära mig att leva med.
NÅGOT HÄNDER
Och något är pågång, för både smärtan och den spända muskeln håller på att ändra, sakta men säkert.
Ännu har jag lite tungt att andas ibland, men behöver inte ta de djupa andetagen lika ofta, och de som gjorde så ont gör inte lika ont längre.
Problemen kommer om jag sitter länge och liksom sjunker ihop, eller om jag får kallt och spänner mig.
Även när jag har mera värk och därför spänner mig så blir andningen svårare. Då blir det så att jag inte vågar ta de djupa andetagen för att jag är så rädd att det ska göra lika ont igen (det kan liksom bränna till något vansinnigt helt plötsligt, vilket släpper inom några sekunder).
Därför är det så viktigt att jag använder mig av värkmedicinen, som jag skriver om längre ner.
TEJPNING
Fysioterapeuten har också tejpat mina axlar och mitt vänstra skulderblad med kinesiotejp.
Hon har även instruerat mig i tejpningen och i hur jag ska göra för att hålla axlarna i rätt ställning, vilket underlättar andningen.
Så nu kan även jag tejpa vid behov, eller mera att jag instruerar den som tejpar mig.
MEDICIN
Jag har också fått en medicin för nervsmärtan, som jag tar till natten. Den höjer min smärttröskel vilket lindrar smärtan så att jag sover djupare och det i sin tur gör att muskeln kan slappna av.
Sen har jag också vanlig värkmedicin som jag får ta och ska ta vid behov, högst 3/dygn. De önskade att jag använder den, för går jag med smärta så spänner jag ju muskeln, ja i princip alla muskler, som behöver få slappna av.
De mediciner som jag tidigare fått genom åren har så gott som alla haft röd triangel, vilket gjort att jag aldrig kunnat ta dem dagtid när jag jobbat.
Dessa två har ingen röd triangel, jag blev så förvånad att det går att medicinera på så olika sätt.
SMÄRTLINDRING
Också har jag fått en helt fantastisk hjälp mot smärtan, speciellt smärtan som går ut från nedre ryggen och ut i benet.
Jag har fått pröva på TENS. Den ger små elstötar vilket klipper av nervimpulserna till hjärnan så den uppfattar inte värken.
Det är precis så suveränt som det låter. Jag bör bara komma ihåg att felet, diskutbuktningen som ger värken och domningarna finns nog där ändå så det gäller att inte sitta fel och inte för länge.
Men om jag bör sitta en längre tid så kopplar jag bara på den, eller så har jag på den en stund före. Fatta vilken lyx, nu kan jag exempelvis njuta av teater, konserter och bio på ett helt annat sätt.
 |
| Det fins två elektroder som man sätter/limmar fast på önskat ställe. |
Och denna smärtlindring finns ju att köpas i vanliga butiker nuförtiden, så min älskade man köpte genast en åt mig, så nu har jag min egen apparat som jag smidigt kan ta med överallt och koppla på vid behov.
Tyvärr så har jag inte fått den att fungera så bra under skulderbladet, troligtvis för att revbenen är i vägen. Men ibland lyckas det så pass att det lindrar lite.
Den här får jag använda 3ggr/dag och 1h /gång. Jag har fått andra direktiv än vad som står i bruksanvisningen.
Jag skulle ju önska att jag fick använda den dygnet runt😁.
Just nu när jag sitter (vau jag kan sitta) och skriver i sängen så har jag den påkopplad, och vilken skön känsla att kunna sitta och få njuta av att tankarna landar ner i fingrarna på tangenterna UTAN SMÄRTA i ryggen och benet.
Det finns flera olika program att välja på och även frekvensen går att ställa in. Här kör program 14 på den starkaste frekvensen nr 15.
SÅ TACKSAM
Du som själv lider av smärta eller har gjort det, du vet vilken underbar förändring det här är, för mig.
Jag är så tacksam och tackar Jesus för dessa läkare (som båda två dessutom är kristna och förstår mig så helt på alla plan). De verkligen bryr sig, ser mig och vill få mig smärtfri.
De inte bara träffar mig en gång och skickar hem mig med mera värkmedicin. De följer upp mig, hur det går och hur jag mår på vägen mot ett bättre liv.
BÖNEN
Och som sagt de är kristna liksom jag. De tar Jesus med varje dag i sitt jobb och jag kan säga att det verkligen märks.
Ni vet ibland kan vi redan känna på atmosfären hur stämningen är på en viss plats. Här känns det att Jesus får ta plats och tar plats.
Här känns det att bönen är drivkraften.
TACK JESUS att Du ledde mig till denna plats och till dessa fantastiska människor som jobbar främst för Dig och Ditt rike. Det är ju då som Du välsignar och gör att skörden blir stor.
 |
| Fysiatriska polikliniken. |
Min dagliga smärta på en skala från 0-10 ligger vanligen på 1-5. Så jag kan fungera och leva ett bra liv.
Ibland har jag stunder med mer smärta och då kan den t.o.m röra sig kring 8-9, alltså just och just vad man klarar av innan man känner att man blir tokig, tappar kontrollen. Men som sagt där har jag varit väldigt sällan, och hoppeligen skall jag aldrig behöva komma dit igen.
Hur din smärta känns eller hur dina dagar ser ut det vet jag inte, MEN DET FINNS EN SOM VET, HAN SOM BURIT DEN VÄRSTA TÄNKBARA SMÄRTAN UPP PÅ KORSET, JESUS.
Ifall jag inte skulle ha Jesus, ja då tror jag nog att jag skulle ha givit upp flera gånger, blivit bitter och avundsjuk på alla som lever och rör sig utan smärta.
Ett exempel:
Jag minns ännu för många år sedan när jag var med Matilda ute vid lägerområdet Klippan och barnen fick åka linbana.
Barnen skulle när de satt på sig selen klättra högt upp i ett slags torn där en person stod och hjälpte dem att komma iväg. Men sen var det en av föräldrarna som skulle liksom starta, dra igång dem...springa med och dra i bandet och sen släppa.
Jag minns inte varför inte Jan var med vid detta tillfälle, men hur som helst så var jag den där föräldern som min dotter väntade på att skulle dra igång henne och ge henne den hårdaste farten någonsin.
Där och då insåg jag att jag inte var den mamman jag ville vara just då, för min rygg skulle aldrig ha klarat av det i det skick den var just då, utan att få akuta smärtor.
Men räddningen stod alldeles bredvid mig, med sin dotter, som hon för en stund sedan hade dragit igång.
Bästa Anki (så tacksam för hennes vänskap i vått och torrt) var den som hoppade in och drog även Matilda så hon fick den där toppen farten och kunde susa iväg högt och långt liksom de övriga barnen.
Och denna händelse är inte den enda, när jag inte förmått göra allt jag velat för och med mina barn.
Men här får jag bara försöka att tänka andra vägen, hur många gånger vi kunnat göra det ena och andra, allt vi fått och får uppleva tillsammans.
Jesus är den som kan förvandla både mitt inre och mitt yttre. Han har flera gånger när jag gått till förbön lyft av min smärta och jag har fått vila för stunden eller dagen. Jag har fått en smak av vad som ska komma i himlen, ett smärtfritt liv, och det har gjort att jag har orkat vidare, längtat efter att få uppleva flera stunder som denna av himmelsk lycka.
Jesus är också den som gett mig glädjen som gåva, jag är oftast glad och ser positivt på situationer. Och när det brister ja då ber jag om mera frid, glädje och vila i Herren och varje gång fyller Han på på ett eller annat sätt.
Ibland fyller Han på mitt inre med ro och frid, framtidstro och hopp.
En annan gång fyller Han på med meningsfulla uppgifter, vänner som ringer eller drar mig med ut på härliga äventyr.
Han har gett mig min älskade man och min älskade familj och alla nära och kära att lägga tid och energi på så tankarna går till något annat än smärtan.
Och Han leder mig med fast hand, Hans kärleksfulla händer.
Och det märkligaste av allt, är den här tacksamheten, liksom det står i bibeln (se bibelordet nedan) att vi ska TACKA GUD I ALLT.
Vi ska tacka i livets alla förhållanden. Vi ska aldrig tacka för smärtan, men vi ska i vår bön alltid börja med att tacka, alltid finns det något att vara tacksam för ex. att Herren aldrig lämnar oss.
När jag börjar med att tacka så förvandlas mitt inre och jag börjar se mera ljust på min tillvaro, och den där bönen som från början var full av klagan, smärta och nöd förvandlas till att bli så mycket ljusare och gladare.
Men visst kan Gud också ta vår ilska, smärta, hopplöshet och förtvivlan. Och det är just till Honom vi ska gå med den. ALLT OCH ALLA TILL JESUS, som jag brukar säga.
HAN SER DIG
Jesus vill också möta dig och din smärta. Han ser dig och vet precis hur du har det.
Du kanske inte bär på fysisk smärta, utan på en annan smärta som vill ta över ditt liv. ALLA BÄR VI PÅ NÅGONSLAGS SMÄRTA NÅGON GÅNG I LIVET.
JESUS ÄR DEN ENDE SOM HELT OCH HÅLLET KAN LYFTA BORT DIN SMÄRTA. HAN KAN LYFTA BORT DEN FÖR STUNDEN, DAGEN ELLER HELT OCH HÅLLET HELA HELA DIG....från topp till tå, innifrån ut och från det som varit och är.
JESUS KAN OCH VILL HELA DIG TILL KROPP, SJÄL OCH ANDE, SÅ BJUD IN HONOM I DAG I DITT LIV.
DÄRFÖR GER VI INTE UPP. ÄVEN OM VÅR YTTRE MÄNNISKA BRYTS NER, FÖRNYAS VÅR INRE MÄNNISKA DAG FÖR DAG (2 Korintierbrevet 4:16).
HAN TRÖSTAR OSS I ALL VÅR NÖD SÅ ATT VI KAN TRÖSTA DEM SOM ÄR I NÖD MED DEN TRÖST VI SJÄLVA FÅR AV GUD (2 Korintierbrevet 1:4).
VAR UTHÅLLIGA I BÖNEN. VAKA OCH BE MED TACKSÄGELSE (Kolosserbrevet 4.2).
VAR ALLTID GLADA, BE UTAN UPPEHÅLL OCH TACKA GUD I ALLT (1Tessalonikerbrevet 5:16-18a).
SÖK HERREN MEDAN HAN LÅTER SIG FINNAS, ÅKALLA HONOM MEDAN HAN ÄR NÄRA (Jesaja 55:6).
Kommentarer
Skicka en kommentar