EN OFÖRGLÖMLIG DAG UTE VID TANKAR DEL 2

Här kommer fortsättningen på gårdagens inlägg om vår härliga utfärd med våra goda vänner.

Vi besökte öns lilla kapell.

Kapellet.

Här utsikten från kapellets fönster.

I kapellet är det raka rör och inga visor när det gäller motiven på de gamla målningarna som pryder väggarna.

David med Goliats huvud i sin hand.

De gamla kyrkbänkarna hade inristade ... ja vad heter det? Kanske bomärken?

Detta kapell är även en populär vigsel plats.

Och denna dag fick kapellet en lycklig och tacksam talare.

Ibland blev jag på efterkälke och ibland rusade jag i förväg i min iver när vårt lilla sällskap rundade ön.

Här kom vi tillbaka till deras söta små hus.

Min väninnas svärmor hade varit på ett möte där man gärna fick klä sig i gammaldagsstil.

Jag hann få hennes vackra svärmor på bild innan hon gick för att klä om. Hon avslöjade att klänningen faktiskt var rätt nyinförskaffad, men med den vita sjalen över axlarna och hatten på huvudet såg det riktigt fint och gammaldags ut.

När det blev dags för picknick fick vi följa med till deras favoritplats ute på klipporna.

Jan laddar sin hot dog.

Vi behövde verkligen inte gå med kurrande mage. Och det roliga var att vi båda hade packat med kokt knackorv i varsin mat-termos.

Här tuggas det och njuts

.

Det var skönt att barfota få vandra kring på de varma, släta klipporna.

Och blev det för varmt var det bara att doppa tårna i det rätt kalla vattnet.

När vi kom tillbaka blev det typ "siesta". Där satt vi och njöt av den otroligt fina utsikten samt "trafiken" både båttrafiken och alla som vandrade förbi. Och det blev att man samtalde med en och annan som hade tid att stanna till och byta några ord.

De små stugorna på ön ligger liksom "mitt på brickan" medan spångarna slingrar sig fram däremellan, och på dem vandrar både öbor och turister fram.

Jag lade märke till "den" och troligtvis de flesta andra också, den lilla "trä lådan" på stenen framför deras stugor.

Jag minns inte vad den kallas/heter, men i denna lilla trälåda förvarades maten när man ville hålla den kall genom att man sänkte ner "lådan" i det kalla vattnet. Liksom ett kylskåp.

Och denna har varit med under inspelningen av Stormkärs Maja.

De här stenarna hade också sin historia, men den tänker jag inte berätta (för den kan jag inte helt) Men om du tar en tur ut till fina Tankar kan du kolla upp den. 

Där fanns en gammaldags gunga som jag bara måste få pröva.

En bild av kafe't från detta håll (igår på bloggen fanns en bild av kafe't från andra sidan). Och till vänster syns rökbastun som man kan hyr.

Skönare kunde man knappast ha. Jan konstaterade: här är det nog lugnare och mera avkopplande än Tuuri 😊. Och det skriver jag under direkt.

 

Naturstigen kring den lilla ön var 1,5 km.

Avslappnade typer, åtminstone "en" (läs "jag" som trodde nästan att jag var i en dröm).

Det funderades allt från att vi skulle gå i bastun och därefter ta ett dopp eller att hyra rökbastun, men vi var nog så nöjda med allt vi fått uppleva så vi behövde inget mera.

Vi började packa ihop när klockan plötsligt visade 19:55.

Väninnan hade gjort så fint i fönstren .

Ofta stannar någon och tar en bild, liksom jag.

Utsikten från hennes svärföräldrars fönster, helt ljuvlig.

Vi fick tacka så mycket för allt och mest för att vi fick komma och hälsa på i deras fina paradis här på jorden. 

Vi traskade sen ner till båten varma i hjärtat över en fin dag och såg ännu fram emot en skön båtfärd innan dagens härliga äventyr skulle ta slut.

Hej då fina Tankar.

I väninnans familjs stuga fanns denna tavla med denna viktiga sanna text.

Ja "Gud är min hjälp" det är så sant. Att jag denna sista semesterdag fick något helt annat att tänka på än det stundande jobbet (som jag ju älskar men som betyder slut på dyrbar familjetid) det var sannerligen Guds hjälp.

Och att Jan och jag fick komma hit till denna fina plats (och utan hund, det bör nämnas) och att vi fick tillbringa en hel dag (över 8 h) tillsammans med våra goda vänner, ja det var sannerligen Guds hjälp.

Avslutar ännu med några bilder som jag tydligen glömt att plocka in.

Denna stol som står så inbjudande på deras brygga har väninnan och hennes man gjort. om jag inte tar fel (rättar i efterhand i såfall) Åtminstone har de byggt liknande stolar.

I gästhamnen körde båtar in och ut, där får man även övernatta. Övernattning kan man också boka och då får man sova i den gamla lotstationen (har tyvärr ingen bild av den).

De gamla fiskestugorna är verkligen gamla,1768 står det på väninnans svärföräldrars husvägg.

Hennes svärföräldrar har en "talande" bänk (inte vid Tankar men på en annan plats) som jag även vill nämna. Den har en viktig text som berättar för den som hinner stanna till och läsa hur viktigt det är med vila. Vår resa började och slutade där, på flera sätt. TACK!

TACK KÄRA VÄNNER FÖR EN TOPPEN DAG, GUD VÄLSIGNE ER ALLA FÖR ER GÄSTFRIHET.

TACK KÄRA HERRE FÖR FINA VÄNNER, FÖR VILA OCH FÖR DINA OTROLIGA ÖVERRASKNINGAR, SOM DU GER NÄR VI MINST ANAR DET.

HERREN ÄR MIN HERDE, MIG SKALL INTET FATTAS. HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR, HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO. HAN VEDERKVICKER MIN SJÄL, HAN LEDER MIG PÅ RÄTTA VÄGAR FÖR SITT NAMNS SKULL (Psaltaren 23:1-3).

KOM IHÅG ATT VISA GÄSTFRIHET, TY DET HAR HÄNT ATT DE SOM GJORT DET HAR HAFT ÄNGLAR TILL GÄSTER UTAN ATT VETA OM DET (Hebreerbrevet 13:2).