OM EN VECKA

Min första vaknatt efter semestern gick bra. När jag kom hem tog jag en liten tur med Hugo innan jag kröp isäng. Jag tog min insomningstablett och somnade snabbt.

Jag vaknade först när Jan kom hem från jobbet strax efter klockan 16. Och då skulle vi ut och äta.

Vi har länge tänkt fara ut och äta hela familjen men vi är ju så dåliga på det här med planering och att sen få det att gå ihop med allas jobb (när vi är flera som skiftesjobbar) har ju inte varit lätt, så vi har liksom inte fått till det. Och plötsligt insåg vi att om en vecka har båda pojkarna åkt iväg till sina studiorter, Mikael åker redan denna vecka så nu måste det bli av.

Tyvärr var det en flickvän som inte hade passligt. Men vi konstaterade att vi skall nog hinna flera gånger ut och äta alla tillsammans.

Vi fick en fin stund tillsammans vid Strandis (även om denna mamma var rätt trött efter vaknatten, men inte för trött för att äta och umgås).

Ja om en vecka eller lite längre har båda pojkarna åkt iväg och jag försöker att mentalt förbereda mig, fast det inte går.

I morgon är sista dagen som Mikael är hemma. Torsdag morgon åker han tillbaka till Umeå och studierna där. Flickvännen har ännu jobb här och åker först om några veckor.

Mattias och hans flickvän åker tillbaka till Helsingfors någongång nästa vecka.

Vi tar tillvara varje stund som vi får med våra ungdomar, tiden är så värdefull och viktig, speciellt när man vet att man snart måste säga hejdå igen, för ett tag.

TACK JESUS FÖR VÅRA UNGDOMAR.

MINA ÄLSKADE, LÅT OSS ÄLSKA VARANDRA, FÖR KÄRLEKEN KOMMER FRÅN GUD (1 Johannesbrevet 4:7a).