FIRST A HUG AND THEN ANOTHER HUG
Efter morgonpromenaden satte jag mig i trädgårdsgungan, åt en kakbit som lämnat över från gårkvällens party i skolan, läste min andaktsbok, ett kapitel ur bibeln och till sist dagens tidning.
Vädret var toppen, kakan smakade helt ok , ryggen höll att sitta en stund och litteraturen var bra men ändå kände jag ett litet tungsinne i mitt hjärta, för avsked har aldrig varit min grej.
AVSKEDET
När flickorna kom hem från partyt i går kväll hann vi prata en stund innan det var dags att gå i säng.
Imorse delade vi några ord vid morgonmålet, sen ställde vi oss iväg, Jan tog hennes stora resväska och bar ut den till bilen.
Hemma på vår gård sa jag till Lea "first one hug here and then another there", och så blev det💗.
På skolgården rullade bil efter bil in med elever och stora resväskor, det kramades och sades några ord eller meningar.
Vi kramade om Lea tackade henne för dessa dagar, önskade henne allt gott och en trevlig hemresa.
Vi bad henne hälsa hem till sina föräldrar/familj och tacka för de gåvor de sent med och vi bad henne tacka dem för att vi fått förtroendet att ha henne hos oss.
Vi berättade att nu har också du en "familj i Finland", om hon själv eller tillsammans med sin familj kommer till Finland igen så är de varmt välkomna hem till oss.
Sen gick flickorna in för att ännu hinna spendera några timmar tillsammans innan det blev dags att säga hej då.
Dagens program skulle bli en tur ut till det arktiska museet Nanoq, sen skollunch och tillsist adjö.
Vi känner inte Lea men under dessa dagar har vi fått en liten aning om vem hon är. Hon har gläntat på sitt hjärta och låtit oss ta del av det som hon själv valt att ge och visa.
Och vi har öppnat vårt hem och våra hjärtan på ett sätt så hon känt sig välkommen, sedd och älskad, det hoppas jag åtminnstone och det har hela tiden varit vår bön.
Så nu känns det nog lite vemodigt för vi vet ju inte om vi någonsin ses igen.
Men ALLT OCH ALLA FÅR VI LÄMNA TILL HERREN, HAN HAR ALLT I SIN HAND.
Och nu ber vi om en trygg hemresa för Lea och alla de franska eleverna och deras lärare.
Och vi tackar att vi fått ha Lea här hos oss, för förtroendet, för erfarenheten och för att saknaden och vemodet betyder att något hänt i mitt hjärta, igen.
FRÅN SOLENS UPPGÅNG TILL DESS NEDGÅNG PRISAS HERRENS NAMN (Psaltaren 113:3).
GLÖM INTE ATT VISA GÄSTFRIHET, FÖR GENOM GÄSTFRIHET HAR NÅGON FÅTT ÄNGLAR TILL GÄSTER UTAN ATT VETA OM DET (Hebreerbrevet 13:2).
Vädret var toppen, kakan smakade helt ok , ryggen höll att sitta en stund och litteraturen var bra men ändå kände jag ett litet tungsinne i mitt hjärta, för avsked har aldrig varit min grej.
AVSKEDET
När flickorna kom hem från partyt i går kväll hann vi prata en stund innan det var dags att gå i säng.
Imorse delade vi några ord vid morgonmålet, sen ställde vi oss iväg, Jan tog hennes stora resväska och bar ut den till bilen.
Hemma på vår gård sa jag till Lea "first one hug here and then another there", och så blev det💗.
På skolgården rullade bil efter bil in med elever och stora resväskor, det kramades och sades några ord eller meningar.
Vi kramade om Lea tackade henne för dessa dagar, önskade henne allt gott och en trevlig hemresa.
Vi bad henne hälsa hem till sina föräldrar/familj och tacka för de gåvor de sent med och vi bad henne tacka dem för att vi fått förtroendet att ha henne hos oss.
Vi berättade att nu har också du en "familj i Finland", om hon själv eller tillsammans med sin familj kommer till Finland igen så är de varmt välkomna hem till oss.
Sen gick flickorna in för att ännu hinna spendera några timmar tillsammans innan det blev dags att säga hej då.
Dagens program skulle bli en tur ut till det arktiska museet Nanoq, sen skollunch och tillsist adjö.
Vi känner inte Lea men under dessa dagar har vi fått en liten aning om vem hon är. Hon har gläntat på sitt hjärta och låtit oss ta del av det som hon själv valt att ge och visa.
Och vi har öppnat vårt hem och våra hjärtan på ett sätt så hon känt sig välkommen, sedd och älskad, det hoppas jag åtminnstone och det har hela tiden varit vår bön.
Så nu känns det nog lite vemodigt för vi vet ju inte om vi någonsin ses igen.
Men ALLT OCH ALLA FÅR VI LÄMNA TILL HERREN, HAN HAR ALLT I SIN HAND.
Och nu ber vi om en trygg hemresa för Lea och alla de franska eleverna och deras lärare.
Och vi tackar att vi fått ha Lea här hos oss, för förtroendet, för erfarenheten och för att saknaden och vemodet betyder att något hänt i mitt hjärta, igen.
FRÅN SOLENS UPPGÅNG TILL DESS NEDGÅNG PRISAS HERRENS NAMN (Psaltaren 113:3).
GLÖM INTE ATT VISA GÄSTFRIHET, FÖR GENOM GÄSTFRIHET HAR NÅGON FÅTT ÄNGLAR TILL GÄSTER UTAN ATT VETA OM DET (Hebreerbrevet 13:2).
Kommentarer
Skicka en kommentar