GÅRDAGENS SILVERBRÖLLOPSUTFÄRD

När jag hör ordet "SILVERBRÖLLOP" tänker jag på äldre par, mycket äldre par än vi. 

Men i går var det just vi som firade silverbröllop, tjugofem år som äkta par.

Och det kändes helt rätt och väldigt bra.

PÅ HEMMAPLAN

Jag hade glömt att önska ledigt, men som tur var så hade jag morgonskift och slutade redan kl.14:30.

Och Jan som ännu inte börjat sin semester behövde vara på jobb, så sist och slutligen så ordnade det sig fint.

Vi kom båda hem en 15-tiden och ett som annat gjorde att vi behövde invänta alla barnen innan vi kunde åka iväg.

Så jag tog tag i matlagningen, det fick bli en potatis-köttlåda. När den var i ugnen hittade jag i kylskåpet skinkstrimlor med sista förbrukningsdatum, så då fick det bli spagetti med skinksås också.

Jan förbarmade sig över diskberget som lyckats växa sig både brett och högt denna gång.

Strax innan kl.18 var vi redo att ge oss i väg. Då hade vi ätit och hunnit reda ut ett som annat och avstyra ett tredje. Ja ni vet familjeliv.

SILVERBRÖLLOPSUTFÄRD

Eftersom vi redan hade ätit middag valde vi att köra via en butik och inhandla alltmöjligt gott som vi var sugna på, vilket fick bli både kvällsbit och silverbröllopsmåltid.

Och på sammagång handlade vi mjölk och lite annat smått dit hem också, för vi har ju kylskåp i husbilen.

Och Jan var den som kom med förslag på vart vi kunde åka, en plats som vi faktiskt pratat en hel del om på sistone.

OHTAKARI

Vi styrde kosan till Ohtakari, ca 80 km hemifrån.

En plats med härliga sanddyner och långa stränder på båda sidorna av udden.

Vi hade tänkt oss en picknick på stranden men det blåste så rejält så den picknicken skulle nog bara ha smakat sand.

Vi körde allra först längst ut på udden (trodde vi) där själva campingen fanns. 

I efterhand när Jan såg på kartan såg han att det också finns en församlingslägergård och lite ett som annat ännu längre bort på udden, vilket vi missade. 

Själva campingen var väldigt liten men nog skulle jag gärna campa där en vacker dag.

Vi körde tillbaka en liten bit och parkerade ut med vägen intill den stora fårinhängnaden. Vi såg dock inga får eller lamm men några modiga badare kom upp från stranden.

Vi tog en promenad och jag tog några vackra bilder. 

På 1960- talet såg det ut så här vid fiskebyn.

I dagens läge ser det ut så här.

Det påminde om "Vi på Saltkråkan".

Där var så mysigt med de små, röda fiskestugorna efter varandra.

Jan gick i shorts som vanligt, medan jag fick sätta på ytterbyxor för att inte frysa.

Därefter körde vi vidare några hundra meter till den stora uppiffade parkeringen intill badstranden.

Där parkerade vi mellan flera andra husbilar och husvagnar.

Här tog vi också en promenad. Vi gick ner till vattnet  på den nybyggda spången.

Och där satte vi ett minne. 

Ett minne som säkert spolades bort av vågorna, men som stannade kvar i våra minnen.

Och tro det eller ej men just då bröt solen fram och lyste på oss och på vårt hjärta.

Denna strand var mycket behagligare, varmare och skönare.

Och här fanns även tältare, en familj som satt och grillade och även några modiga badare.

Det vi också observerade var att här fanns inte en enda skylt att inte hundar var välkomna. 

Vi såg flera stycken glada och lösspringande hundar, men Hugo hade vi inte med denna gång.

Vi promenerade tillbaka till husbilen.

Det var så vackert på hela stora området.

Vi valde trots det soliga, fina vädret att inta vår picknick på insidan, för där var det ändå varmare.

Mitt fat med godsaker.

 Och Jan's fat med godsaker.

Där satt vi sen med en fin utsikt både på insidan 😀💗 och på utsidan medan vi åt, njöt och pratade.

På hemvägen tog jag också några fina bilder genom bilfönstret. 

Det var så vackert med solnedgången som skapade ännu flera färger och nyanser i naturen.

Jag tror, nej jag vet att allt det vackra denna dag var Guds gåva till oss.

 

 

Solnedgången.

Vi kom hem strax efter kl.23.

Vi hade haft en fin silverbröllopsdag och kväll, vilken inrymde allt från jobb, familj, diskberg, kylskåpsrensning till tid med varandra på en strand, i en blåst som förvandlades till en värmande solig vind. Och en puss innan vi intog vår picknick. Livet kallas det och silverbröllopsdag heter det, i vårt liv.

VAR DAG SOM VI FÅR HA VARANDRA FÖRSTÅR VI ATT VARA TACKSAMMA.

TACK JESUS ATT JUST VI FICK VARANDRA.

MÅ VI ALLTID ÄLSKA OCH VÖRDA VARANDRA.

ÄLSKA VARANDRA UPPRIKTIGT. AVSKY DET ONDA, HÅLL FAST VID DET GODA (Romarbrevet 12:9).

FÖR DIT DU GÅR, GÅR JAG OCKSÅ, OCH DÄR DU STANNAR, STANNAR JAG. DITT FOLK ÄR MITT FOLK, OCH DIN GUD ÄR MIN GUD. DÄR DU DÖR, VILL JAG DÖ, OCH DÄR VILL JAG BLI BEGRAVEN (Rut 1:16-17).