VALAMO NYA KLOSTER DEL 2

juli 08, 2020

När jag i kväll läste igenom gårdagens blogginlägg fick jag mig ett gott skratt. Inlägget skrev jag ju i all hast eftersom vi inte hade tillgång till el vid gästhamnen.

Det fanns några stavfel men det roligaste var när jag hade skrivit typ: Vi tog just en promenad (med Hugo såklart) på området. På området är det inte tillåtet med shorts eller hundar 😀.

Jag har nu korrigerat det. Alltså på det yttre området där vi campade var det tillåtet med både hundar och shorts 👍😀, men inte inne på själva klosterområdet.

I GÅR KVÄLL

Våra vänner Tua och Böno (Björn) kom en 19-tiden.

Länge sedan vi träffats så vad roligt det var att få se dem och krama om dem.

De hade bokat övernattning vid klostret vilket innebar tystnad kl:21 😉 så vi hade två timmar på oss att äta, prata och dela livet.

Vi bjöd på mat och eftersom båda paren firat silverbröllop alldeles nyligen så blev det både fin dukning och vin till maten.

Jan fixade vinet, klostervin som han inhandlade på sin tur in till klostret.

En fin liten rosa flaska.

Jag tog hand om dukningen, med rosa servetter.

Efter maten bjöd vi på efterrätt bestående av frukt och bärfat, chips, kanelbullar och godis.

Böno och Jan har varit bekanta sedan ungdomstiden.

Medan Tua och jag blev bekanta i Töölöbarnavårdsskola när vi studerade till barnskötare.

När vi avslutade kvällen kom vi överens om att träffas följande morgon kl.10 vid vår husbil för att gå på vandring.

DAGENS VANDRING

I morse efter att Jan "kokat" sitt kaffe utan el 😉begav vi oss iväg på "Rukousmetsän polku".

På en bönevandring.

Hugo var glad att få följa med.

Jag tog ett mannakorn i början och fick detta bibelord att begrunda under vandringen.

Terrängen var både lätt och svår framkomlig.

I början fanns denna "byggnad", och vad som troligen varit en fin ikonmålning syntes knappt mera, men där fanns annat att titta på.

Ett fågelbo fångade vår uppmärksamhet.

Fågelboet talade sitt tydliga språk, vem kan bygga ett sådant om inte Guds skapelser, fåglarna.

Resten av vandringen bestod av skogsterräng och gräs och där fanns en och annan bänk .

Jag saknade bibelord eller andra små tänkvärda lappar eller blickfång längs vägen, eftersom detta var en bönestig.

Men skogen själv bjöd ju på Skaparens verk.

Och detta var min andra myggvandring på fyra dagar, för mygg var det då ingen brist på.

När det blev som mest igenvuxet med högt gräs bar jag Hugo, i hopp om att inga fästingar skulle hitta honom.

Det att jag "bar honom i famnen" predikade också till mig.

När vi blir för trötta av livets motgångar och kamp då bär Jesus oss. Då får vi vila tryggt i Hans omsorg och vi får chans samla kraft i Hans starka armar, för att sen orka vidare igen.

I slutet av vandringen kom vi fram till en byggnad, vilken vi alla först trodde att var ett utedass eftersom den hade ventilationshål.

Men det var som ett litet kapell.

Där inne fanns b.l.a ikoner, tändstickor, rökelse, ljus, olja, bibel och en bänk att sätta sig på.

Bönestigen ledde småningom ut på en väg.

Och myggorna minskade rejält, så skönt.

Hugo tänkte ta ett varv till, men inte vi.

Vi gick via den närliggande gravgården, klostrets begravningsplats.

Bilderna av dessa gravar får tala för sig själva.

Sen traskade vi tillbaka till husbilen och Tua och Böno tillbaka till klostret.

Inne från själva klosterområdet kunde man starta på en annan bönestig/vandring. Och jag kan tänka mig att den var mera vandrad, upptrampad och hoppeligen hade den mera information och blickfång.

KLOSTRET

I dag var det min tur att besöka klostret medan Jan var hundvakt