Vandra NÄRA marken

Jag får nästan varje vecka frågan: Klipper du honom själv? Och frågan ställs eller mera konstateras av andra hundägare. En nybadad och busig Hugo. Jag vågar faktiskt påstå att de flesta hundägare jag träffar har endera problem med att klippa hundens klor eller päls eller både och. Jag lyckas inte heller klippa Hugos klor. Det blev helt stopp för ett antal år sedan efter att jag flera gånger lyckats klippa i pulpan trots försiktighet. Hugo blir numera rädd och börjar morra och även bita om jag närmar mig med klosaxen.  Men jag är glad att det här med att klippa pälsen går fint. Oftast sitter eller ligger Hugo och njuter när jag pysslar på med hans päls. Så här gör jag. - Hugo väljer plats och jag följer efter med alla verktyg. Oftast ligger han i sängen när jag klipper honom. - Jag klipper där jag kommer åt.  -  Då Hugo byter plats eller svänger sig då passar jag på att klippa där. - Jag håller på allt från 1h till flera dagar (alltså klipper de stunder han är med på det) tills allt är

I dag fortsatte jag att plocka bort jul/gran-dekorationerna och fylla på med gula påskliljor. De röda äpplena som varit en sån vacker vinterdekoration var rätt ruttna vid det här laget. Jan grävde loss julgranarna igår. Dags att börja slänga dem nu när vi gått in i Stilla veckan. Och andra sidan av altanen där inte solen riktigt slipper till den jobbar han med lite varje dag. Och han slänger ut snön på grusinfarten för där smälter den rätt snabbt.  Nu har vi en stor hög med granris som borde föras bort men förtillfället har Mattias Volvon i Vasa så det får vänta. I dag böt jag till påsk-sängkläder 😊 eller rättare sagt till de enda som har lite gult.  Och Hugo intog genast sin plats.  Men jag har också varit på jobb en stund, fått inskolning i att använda programmet Widgit Online. Med vilket man ex kan skriva ut följande.  Jag har fått ett nytt och intressant ansvarsområde där jag har en hel del att lära mig. Men jag är så tacksam att detta dataprogram ändå var rätt enkel att komma igå

När jag och Hugo kom hem efter dagens första promenad märkte jag den inte ens. Jag började fixa där ute på altanen och plockade bort granris. Och då plötsligt såg jag den, en påse hängde på dörrhandtaget.  I påsen fanns två paket samt ett kort. Hugo frös och ville in (men som vanligt gick han inte in innan jag också kom) jag ville ännu fixa och göra påskfint. Det fick dock lämna på hälft och vi gick in.  När jag läste kortet förstod jag vem som lämnat gåvan.  Det stod "Till Tvillingmamman" för så ser hon mig, även om det är över tjugo år sedan jag gick med tvillingvagnen fram och tillbaka här. Pojkarna fyller ju snart 24 år. Om du minns mitt inlägg den 16 mars "Människomöten som skapar fina avtryck" då minns du att jag berättade om den gamla damen som jag fick hjälpa med snöskottningen. Nu hade hon tydligen varit hit och lämnat ett tack. Det som för mig var några minuters snöskottning var för henne något mycket större. " Tusen Tack för hjälpen " skrev hon.

Denna palmsöndag har jag tillbringat hela dagen på jobb. Jan följde mig till jobbet imorse, då fick han ju Hugos morgonrunda fixad samtidigt. Under en av dagens jobbpromenader tog jag dagens bloggbilder. När jag kom hem ikväll åt jag något smått tog en pratrunda med alla hemmavarande och kröp sen isäng. Ryggläge efter ett långt arbetspass är nog den bästa belöningen. Jag var faktiskt lite oroad hur min rygg skulle fixa detta långa skift efter ryggskottet men det gick faktiskt riktigt bra och ryggen är nästan som vanlig igen. Nu är jag ledig i tre dagar och det skall bli riktigt skönt för sen jobbar jag rätt mycket i påskhelgen (torsdag, fredag och söndag och alla dagar till 22:15) det blir långa dagar men samtidigt lite speciella och roliga dagar med annorlunda program eftersom det är påsk. TACK JESUS ATT JAG FAKTISKT FIXAR DESSA LÅNGSKIFT. TACK ATT MIN KROPP/RYGG HÅLLER. TACK ATT DU LEDER OCH LÄR MIG MER OCH MER DET HÄR MED BALANS MELLAN ARBETE OCH VILA. SE, VI GÅR UPP TILL JERUSALEM,

När jag publicerar detta inlägg då har jag bloggat varje dag i ett helt år. Dåliga, suddiga bilder bjuder jag också på ibland. Den 28 mars 2020 var det inget beslut utan mera en förhoppning att jag skulle ha tid att blogga och dokumentera denna speciella tid när coronan drog fram. Aldrig trodde jag att coronan skulle finnas kvar här ännu efter ett helt år, men det är ju vår verklighet. Jag faktiskt älskar att blogga att bara få skriva ner allt som finns i mitt huvud. Ibland blir det mera läsvärt för läsaren andra gånger blir det mera en uppräckning på vad min/vår dag innehållit, men min bloggdagbok skall avspegla mig och det gör den, och så vill jag fortsätta. I dessa coronatider när vi inte kunnat träffa närmsta familjen ens som vanligt så har jag gärna berättat och visat bilder på allt och lite till, då har ex mina föräldrar fått hänga med från allt hur vi har det, var vi rör oss till mina jobbtider. Men de kvällar när jag slutar kl.22:15 på jobbet och ibland kommer hem först närmare

I går kväll kom Mattias hem och jag fick krama om honom när jag kom hem från jobbet... den känslan 👍😊💗. Dagens morgonmål (havregurt med banan, jordgubb och apelsin). Sen somnade jag tryggt och skönt. DENNA DAG Det blev lång och skön morgonpromenad denna lediga dag. Solen lyste och värmde. Här hemma är det roligt att följa med hur snön smälter för var dag. Kurre (vår julbock) som varit helt övertäckt med snö har smält fram. Men ena baktassen sitter ännu fast. Vår jul-Kurre som står på en julmatta 😉. Så glad jag är över vår altan, att få ha ett ställe på gården som blir torrt så gott som genast snön smält bort det är helt fantastiskt. I dag hade jag tänkt sopa och skyffla fram åtminstone halva altanen, men  jag har lyckats få ryggskott. I går på jobbet när jag snabbt böjde mig ner för att ta upp en hårborste så rev det till i ryggen och jag blev ännu en gång påmind om att min rygg tycks inte hålla för dammsugning. Nästan varje gång de senaste åren när jag riktigt storstädat/ stordamm

I tisdags när jag kom hem från jobbet hade jag fått ett brev med posten. I brevet fanns ett kort. Att få ha vänner som tänker på en (och speciellt i denna märkliga coronatid) är så fint. Att få ha vänner som skickar och berättar hur de själva har det (och speciellt i denna märkliga coronatid) är så fint. Att få ha vänner som ännu skickar ett äkta brev/ kort år 2021 är guld värd. Tack min vän, TACK TUA  💗 för din omtanke och vänskap. Jag hoppas och ber att vi kan träffas igen till sommaren. Och jo du skall få ett svar, med post 👍😉. TACK JESUS FÖR VÄNNER. Nu far jag snart på jobb. Och när jag kommer hem ikväll har troligtvis Mattias kommit hem 👍😀💗. EN VÄNS KÄRLEK BESTÅR ALLTID, EN BRODER (SYSTER) FÖDS FÖR ATT HJÄLPA I NÖD (Ordspråksboken 17:17).

Allt går så mycket lättare när man fått sova gott några nätter i rad, så lätt att man (läs jag) t.o.m ställer till med salladsbuffe (istället för att sätta en tomat, en stor gurkbit och en salladshög på "min egen" tallrik... och de andra får fixa åt sig själva, vilket ju förstås också är okej).  I morse valde jag bland två alternativ. 1. Köra dottern till specialtandläkaren, i en annan kommun. Och ta en morgonpromenad med Hugo under tiden. 2. Ta itu med dammsugningen. Du som känner mig gissar att jag helt klart valde nummer 1. Men nej denna gång blev det faktiskt dammsugning. För jag visste att när Matilda skulle komma hem och distansstudierna ta vid ja då skulle det vara " tystnad" som gällde igen. Dock ingen absolut tystnad men dammsugning är definitivt förbjudet. Så idag har jag dammsugit lite nu som då när Matilda haft paus mellan lektionerna. Det behövdes verkligen städas i detta hus. En efterbild av vardagsrummet. Distansbordet där Matilda har alla möjliga nö