DISTANSSTUDIERNA BÖRJAR IGEN

I dag började första veckan av tre med distansstudier, tre veckor som kan förlängas ifall inte coronasituationen här i vårt sjukvårdsdistrikt (Vasasjukvårds distrikt) lugnar ner sig.

Så dottern har haft meet-möten och jobbat på vid vardagsrumsbordet.

Och Jan som tidigare haft sitt kontor uppe i aulan har nu fått flytta in i Mikaels rum med alla sina skärmar.


Jag har haft ledig dag men känt mig mest i vägen och att jag haft för mycket ljud (man får tydligen inte mixa smoothie när dottern har meet möten 😉).
Så Hugo och jag har hållit oss mest på utsidan. Vi har promenerat och sen flyttade vi in i husbilen i några timmar.
Jag tog med min bok, mysfilten, en vattenflaska, min telefon, högtalaren och en kakbit från gårdagens efterrätt.


Och det gick ingen nöd på mig där.

I kväll har jag varit promenerande till Vilsam/bönegruppen.


I kväll var vi fyra stycken. Vi fick dela livet, vi fick lära oss mera om livet med Jesus och vi fick be för och med varandra.

TACK JESUS FÖR DENNA DAG OCH TACK FÖR MINA FINA BÖNEVÄNNER.

MINA FÅR LYSSNAR TILL MIN RÖST, OCH JAG KÄNNER DEM, OCH DE FÖLJER MIG. JAG GER DEM EVIGT LIV, OCH DE SKALL ALDRIG NÅGONSIN GÅ FÖRLORADE, OCH INGEN SKALL RYCKA DEM UR MIN HAND (Johannesevangeliet 10:27-28).

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

VÅR MALTIPOO HUNDVALP HUGO

Bild
Här kommer ett LÅNGT inlägg,  till alla er som undrar hur det går för vår lilla Hugo , och hur vi klarar av det....smile. Hugo är nog en gåva från Gud, en liten trogen vän som kom in i vår familj (20.7-2015) när det passade oss som bäst, och när vi behövde honom som mest. Han är nu 10 mån gammal. Han är SÅÅÅ GOSIG och MYSIG.....VÅR LILLA SOLSTRÅLE. En av Hugos favorit platser. Detta inlägg började jag att skriva på jullovet. Och jag tycks aldrig få det klart. Alltid följande gång när jag skall skriva vidare, så har hela situationen förrändrats och jag får radera och skriva nytt. Men om jag lyckas att få det klart nu, så får jag säga att det här är dagens information angående Hugo, om en vecka kan det vara något helt annat. Jag har även försökt få de perfekta bilderna av Hugo, för att ni skulle få se hur han ser ut, på riktigt...smile, för oftast så är det enda som syns en svart lurvig boll. Men hur jag än försökt, så går det inte att få den riktiga Hugo på bild, h
Läs mer

ROLIGA TIPS PÅ HUR MAN FÅR BARNEN ATT ÄTA

Bild
Jag skall dela med mig av lite tips som jag samlat på mig under årens lopp. De flesta tips har kommit till, tillsammans med våra egna barn när de var små, och några i.o.m mitt arbete som dagmamma. Våra barn har alltid varit väldigt aktiva. Som små var de nästan överaktiva, de var sällan stilla, förrutom när de sov dagsvila. Med aktiva barn behövdes ordentliga mål mat och ordentliga mellanmål....det fungerade aldrig med ex, bara en youghurt. Oftast åt de väldigt bra. Problem blev det ifall det skulle smakas på något nytt. Så det resulterade i en hel del uppfinnings rikedom. Något jag tror att vi alla föräldrar blir experter på, så småningom. Alla har vi hört "LEK INTE MED MATEN". Men leken är ju barnens sätt att lära sig, så jag säger nog att man kan "LEKA MED MATEN, MEN PÅ RÄTT SÄTT" . Den här matgubben gjorde min man...för inte så länge sedan...till mig. Vi har liksom mathumor här i huset...smile. Och den var faktiskt riktigt god. ATT  LÄRA SIG ATT Ä
Läs mer

NYÅRSAFTON 2023

Bild
Ute visar temperaturen - 17 grader medan här inne myser vi i värmen till sprakande brasa och vi firar in det nya året i myskläder, och det går riktigt bra det också. Vi som är hemma i myskläder är Matilda med sitt opererade knä, jag som haft sovdag efter nattskifte och Jan som eldar (inför vargavintern som är på kommande i några dagar) och som har kokat mat (karelsk stek med potatismos och grönsaker). Vi intog vår nyårsaftonsmat kring soffbordet, så även Matilda kunde sitta med. Mattias och Amanda for till Vasa för att fira med kompisar och Mikael och Amanda kom hem till Örebro igår och firar där med sina kompisar. Matilda har stickat på sin balaclava i kväll. Vi har sett på dvd filmer från när barnen var små och Jan och jag var 18 år yngre. Det var riktigt intressant. Och vi har sett på film, på Johnny English, så vi fått skratta. Kvällen får fortsätta i lugn takt med film, samvaro, chips, choklad och myskläder. Vi avslutar ett år som varit tufft på många sätt och vis men som förutom
Läs mer