HUR JAG GÖR

Jag får nästan varje vecka frågan: Klipper du honom själv? Och frågan ställs eller mera konstateras av andra hundägare.

En nybadad och busig Hugo.

Jag vågar faktiskt påstå att de flesta hundägare jag träffar har endera problem med att klippa hundens klor eller päls eller både och.

Jag lyckas inte heller klippa Hugos klor. Det blev helt stopp för ett antal år sedan efter att jag flera gånger lyckats klippa i pulpan trots försiktighet. Hugo blir numera rädd och börjar morra och även bita om jag närmar mig med klosaxen. 

Men jag är glad att det här med att klippa pälsen går fint. Oftast sitter eller ligger Hugo och njuter när jag pysslar på med hans päls.

Så här gör jag.

- Hugo väljer plats och jag följer efter med alla verktyg. Oftast ligger han i sängen när jag klipper honom.

- Jag klipper där jag kommer åt. 

-  Då Hugo byter plats eller svänger sig då passar jag på att klippa där.

- Jag håller på allt från 1h till flera dagar (alltså klipper de stunder han är med på det) tills allt är klart. Vill han inte bli klippt går han undan och lägger sig någon annanstans.

- När han är klippt blir det ett bad och därefter klipper jag öronen (när de är blöta både känns och syns det bättre var själva öronsnibbarna slutar) och finputsar pälsen. 

- Ibland när han ligger och är helt avslappnad lyckas jag faktiskt byta till klosaxen (ifall han inte ser den) och får klippt en klo. Men efter ett klipp (även om det inte gjorde ont) godkänner han inte den saxen längre. Då återgår jag till klippning av pälsen och han slappnar av igen.

- I bland får han stå på bordet när jag klipper, men det vill han inte så länge och då är han inte lika avslappnad heller.

- Och när jag ser att han går och slänger sig på rygg i sängen ja då passar jag på att klippa honom under magen, kring snoppen och mellan benen, och han ligger och njuter.

Ja jag är verkligen tacksam att jag lyckats på denna punkt att han är lugn och trygg och litar på mig. 

Klorna klipper jag däremot som sagt inte, förutom en klo nu som då när det lyckas. Men vi går så mycket på asfalt så det slipar ner klorna rätt bra.

Vintertid har veterinären klippt dem och då har hon fått ge honom så mycket lugnande så han helt tuppat av. Vi har ju besökt veterinären åtminstone en gång per år men oftast oftare p.g.a Hugos mage och halsmandlar som ställt till med bekymmer. Och när vi ändå kommit på besök har hon samtidigt fått fixa klorna.

Nu senast i november fick han klippt sina klor samtidigt som han fick bortopererad sina halsmandlar och vi fick en helt ny hund 👍😊💗.

Hugo mår så mycket bättre nu och äter så bra (hela fem kokta kycklingbullar plus lite torrfoder/dag). Han äter dock inte själv varje dag men ofta. Troligtvis har han blivit så van vid att vi matat honom (när vi genom åren fått lirka för att få i honom mat) så han står snällt intill maten och bara väntar att vi skall börja mata honom. Säger vi varsågod äter han ibland och lirkar vi på en stund kommer han oftast igång själv och äter upp resten.

Magen krånglar ännu ibland men inte alls lika mycket och han blir inte lika sjuk längre.

Här en bild på den gången vi plockade fram allt och lite till av mat som vilken hund som helst skulle älska och sluka av bara farten för att se vad Hugo skulle välja, om han nu över huvudtaget skulle välja något alls?

Han snusade från tallrik till tallrik och lyfte sen ut en köttbit till mattan (så gör hundar ofta) han snusade på den igen och gick sen bort, han ville inget ha. Det var vanligt, för Hugo.

Men nu äter han massor, ja kanske lite för mycket t.o.m, men jag tänker att han äter upp sig nu.

Jag tror att hans inflammerade halsmandlar alltid smakat illa (ni vet som när man är snuvig och allt smakar snor) så maten har aldrig smakat god och dessutom har halsmandlarna varit sjuka så det har inte varit så roligt att svälja (som att ha angina). Plus att magen varit sjuk och upp och ner. Inte konstigt att han inte velat äta.

Men som sagt nu blir det bara bättre hela tiden. 

Att våren är här och han börjar slicka på allt smutsigt är inte bra för hans känsliga mage. En slick på fel ställe (ex på kattskit) så får han bubblig mage och sämre matlust upp emot en vecka.

Men att han fått/får må så här bra nu är helt fantastiskt. Vi fortsätter att be, tro och hoppas på ett fullständigt helande även för Hugo 💗.

En bild på Hugo innan han blev frisserad.

Och en bild på Hugo nu. Men han skall ännu finslipas lite kring tassarna.

Om man släpper pälsen att växa blir han till slut riktigt långhårig som här.

Och här.

TACK JESUS ATT DU OCKSÅ BRYR DIG OM HUGO OCH LEDER OSS RÄTT BLAND ALLA DIETER M.M. OCH TACK ATT ÄNDÅ NÅGONTING FÅR FUNGERA BRA, SOM KLIPPNINGEN / TRIMNINGEN 👍 (som det ju egentligen heter).

Har du djur som inte mår bra på ett eller annat sätt, lämna dem och din oro till Herren och vänta på Hans svar/Hans hjälp. Allt enligt Hans tidtabell och plan.

BÅDE MÄNNISKOR OCH DJUR RÄDDAR DU, HERRE (Psaltaren 36:7).