MÖTAS OCH SKILJAS ÄR LIVETS GÅNG
Ju äldre man blir desto oftare blir det att man deltar i en begravning.
Vila i frid kära faster.
För lite mer än en månad sedan tog vi farväl av min faster Anna.
Igen satt jag bland släktingar i kyrkbänken och lyssnade till prästens ord om detta korta jordeliv och om evigheten.
Jag sörjde med de närmaste, min kusin och hennes familj.
Jag sörjde med pappa, ännu en syster är borta.
Jag sörjde för min egen skull, det är många år sedan jag kunde samtala med Anna och hennes man Gunnar, vilka var mina faddrar.
Gunnar gick bort helt oväntat för över åtta år sedan.
ÄVENTYR UTE TILL HAVS
När jag var barn fick jag komma med ut till deras villa och bo där i flera dagar.
Först åkte vi länge med bil och sedan blev det ännu en lång båtresa för att komma fram till deras "ö". Att få åka båt ute på det öppna stora havet det var stort för lilla mig.
Gunnar styrde med säker hand och Anna höll reda på mig, hunden och alla väskor och vattentankar.
Anna plockade blåbär och gjorde en god paj när jag kom.
Gunnar busade med mig som vanligt och slängde mig högt i luften eller kittlade mig tills jag blev utan luft.
Anna letade efter gamla träningsskor som jag kunde ha på fötterna när jag skulle simma i havet som var fullt av vassa små stenar, på bottnen.
Gunnar tog mig med ut och fiska. De små fiskarna fick jag sätta i mitt akvarie, en stor vattenfylld grop i berget.
Jag sprang och hoppade på klipporna och var den lyckligaste i världen.
Vi badade bastu på kvällarna, tog ett dopp i havet och grillade korv.
Och alltid var buset och skrattet närvarande.
Och nu är de båda borta. Men jag väntar på att få mötas i himlen igen.
Tack för vad ni var, gjorde och gav.
FRUSNA BLOMMOR
Hugo och jag tar ibland en promenad via kyrkogården, där är så rofyllt och lungt.
Vi gick en dag till mina faddrars grav och Annas rosor var ännu så vackra även om de hade frusit och hade en hel del snö på sig.
MÖTAS OCH SKILJAS ÄR LIVETS GÅNG
Och i höstas var det moster Erla vi fick ta farväl av.
Förr i tiden var det inget konstigt med att någon föddes eller dog, det hörde till livet och allt skedde i hemmet.
Att födsel hör till livet är helt ok, men att döden också hör hit är något som blivit alltför tabu och onaturligt i vår tid.
Döden är inget vi kommer undan, den ska vi alla igenom. Men det avgörande är hur vi förbereder oss för den och vem vi tar med oss på den resan.
Har jag lagt mitt liv i Jesu händer har jag inget att frukta, varken livet här eller livet efter detta, jag behöver inte vara rädd för vem som tar min hand på andra sidan eller vad som möter mig där.
LEVER VI SÅ LEVER VI FÖR HERREN. DÖR VI SÅ DÖR VI FÖR HERREN. VARE SIG VI LEVER ELLER DÖR TILLHÖR VI ALLTSÅ HERREN (Romarbrevet 14: 8).
LÅT INTE ERA HJÄRTAN OROAS. TRO PÅ GUD OCH TRO PÅ MIG (JESUS). I MIN FADERS HUS FINNS MÅNGA RUM. OM DET INTE VORE SÅ, SKULLE JAG DÅ HA SAGT ER ATT JAG GÅR BORT FÖR ATT BEREDA PLATS FÖR ER?
OCH OM JAG NU GÅR BORT OCH BEREDER PLATS FÖR ER, SÅ SKA JAG KOMMA TILLBAKA OCH HÄMTA ER TILL MIG, FÖR ATT NI SKA VARA DÄR JAG ÄR. OCH VART JAG GÅR, DET VET NI. DEN VÄGEN KÄNNER NI (Romarbrevet 14: 1-4).
JAG ÄR VÄGEN, SANNNIGEN OCH LIVET. INGEN KOMMER TILL FADERN UTOM GENOM MIG (Romarbrevet 14:6).
 |
| På väg på begravning. |
Igen satt jag bland släktingar i kyrkbänken och lyssnade till prästens ord om detta korta jordeliv och om evigheten.
Jag sörjde med de närmaste, min kusin och hennes familj.
Jag sörjde med pappa, ännu en syster är borta.
Jag sörjde för min egen skull, det är många år sedan jag kunde samtala med Anna och hennes man Gunnar, vilka var mina faddrar.
Gunnar gick bort helt oväntat för över åtta år sedan.
ÄVENTYR UTE TILL HAVS
När jag var barn fick jag komma med ut till deras villa och bo där i flera dagar.
Först åkte vi länge med bil och sedan blev det ännu en lång båtresa för att komma fram till deras "ö". Att få åka båt ute på det öppna stora havet det var stort för lilla mig.
Gunnar styrde med säker hand och Anna höll reda på mig, hunden och alla väskor och vattentankar.
Gunnar busade med mig som vanligt och slängde mig högt i luften eller kittlade mig tills jag blev utan luft.
Anna letade efter gamla träningsskor som jag kunde ha på fötterna när jag skulle simma i havet som var fullt av vassa små stenar, på bottnen.
Gunnar tog mig med ut och fiska. De små fiskarna fick jag sätta i mitt akvarie, en stor vattenfylld grop i berget.
Jag sprang och hoppade på klipporna och var den lyckligaste i världen.
Vi badade bastu på kvällarna, tog ett dopp i havet och grillade korv.
Och alltid var buset och skrattet närvarande.
Och nu är de båda borta. Men jag väntar på att få mötas i himlen igen.
Tack för vad ni var, gjorde och gav.
FRUSNA BLOMMOR
Hugo och jag tar ibland en promenad via kyrkogården, där är så rofyllt och lungt.
Vi gick en dag till mina faddrars grav och Annas rosor var ännu så vackra även om de hade frusit och hade en hel del snö på sig.
MÖTAS OCH SKILJAS ÄR LIVETS GÅNG
Och i höstas var det moster Erla vi fick ta farväl av.
Förr i tiden var det inget konstigt med att någon föddes eller dog, det hörde till livet och allt skedde i hemmet.
Att födsel hör till livet är helt ok, men att döden också hör hit är något som blivit alltför tabu och onaturligt i vår tid.
Döden är inget vi kommer undan, den ska vi alla igenom. Men det avgörande är hur vi förbereder oss för den och vem vi tar med oss på den resan.
Har jag lagt mitt liv i Jesu händer har jag inget att frukta, varken livet här eller livet efter detta, jag behöver inte vara rädd för vem som tar min hand på andra sidan eller vad som möter mig där.
LEVER VI SÅ LEVER VI FÖR HERREN. DÖR VI SÅ DÖR VI FÖR HERREN. VARE SIG VI LEVER ELLER DÖR TILLHÖR VI ALLTSÅ HERREN (Romarbrevet 14: 8).
LÅT INTE ERA HJÄRTAN OROAS. TRO PÅ GUD OCH TRO PÅ MIG (JESUS). I MIN FADERS HUS FINNS MÅNGA RUM. OM DET INTE VORE SÅ, SKULLE JAG DÅ HA SAGT ER ATT JAG GÅR BORT FÖR ATT BEREDA PLATS FÖR ER?
OCH OM JAG NU GÅR BORT OCH BEREDER PLATS FÖR ER, SÅ SKA JAG KOMMA TILLBAKA OCH HÄMTA ER TILL MIG, FÖR ATT NI SKA VARA DÄR JAG ÄR. OCH VART JAG GÅR, DET VET NI. DEN VÄGEN KÄNNER NI (Romarbrevet 14: 1-4).
JAG ÄR VÄGEN, SANNNIGEN OCH LIVET. INGEN KOMMER TILL FADERN UTOM GENOM MIG (Romarbrevet 14:6).
Kommentarer
Skicka en kommentar