SISTA DAGEN
I dag är sista dagen på över sju år, eller vi vet att det är åtminnstone sju år, men det kan även vara längre (minnet är bra men kort).
Hon har verkligen fått vara med om ett som annat och ännu är inte denna resa slut, men i.o.m imorgon så dras en tydlig gräns.
Klockan 12.00 skall hon vara där och de två som följts åt i så många år kommer att skiljas åt.
Kanske du redan gissat vad jag syftar på? Om inte så ska du få några ledtrådar till.
De två har oftast kommit väldigt bra överens, även om "den" satt stopp för vissa "ämnen".
Den har oftast hållit sig på sin plats, men ibland har den skapat problem och jag har än en gång fått ringa och fråga om vi kan komma.
Det har hur som helst blivit många kontrollbesök och ett springande hit och dit, men oftast bara dit.
Men allt har sin tid och imorgon är stunden när denna "tågräls" tas bort. I morgon är den dag när Matilda får bli kvitt sin "tandställning".
Matilda har haft överbett. Hon har haft mjölktänder som inte lossnat. Permanenta tänder som inte växt fram. En extra tand utan rötter. Så det har blivit en hel del ingrepp och även en operation.
Så även om man aldrig har haft ett hål så kan man ändå hamna på det ena och det andra😉.
Hon har fixat allt med bravur.
När hon skulle bli opererad hade hon oturen och fick sitt knä urled någon dag innan, så i tandläkarstolen fick de bolla upp med kuddar eftersom hon inte kunde böja benet.
Hon hoppade dit på kryckor och installerade sig i stolen. I mina ögon såg det väldigt obekvämt ut men hon tyckte att det gick bra.
Nu med tågrälsen så har hon hela tiden borstat sina tänder med en babytandborste för att komma bättre åt på alla ställen.
Men veckan när hon var i Frankrike fick hon en inflamation i tandköttet och det kom var när hon tryckte på det.
Vi uppmanade henne att med rena händer trycka ut all var och sen skölja munnen bra, och naturligtvis fortsätta med tandborstningen.
Så gjorde hon i några dagar och tog även burana som är antiinflammatorisk till nätterna.
Lärarna var ju förstås informerade om saken och vid behov så skulle de ha kontaktat tandläkare.
Men Matilda fixade det.
Hon hade sen en tandläkarkontroll någon dag efter att de hade kommit hem och då var tandköttet helt ok.
Hon är väldigt intresserad av allt vad sjukvård heter, och mellan varven funderar hon på att bli barnläkare.
För flera år sedan satt hon och såg på ett program där de opererade i människors hjärnor, kanske inte just ett sådant program som jag skulle välja😊.
Matilda har haft åtminnstone fyra olika slags tand"ställningar", den första fick hon när hon var 8 eller 9 år.
Nu när hon får bort denna tandställning som sitter på de övre tänderna så ska hon ännu få någon slags platta nere i munnen, där en tand vill åka ut ur sin rad.
Så i morgon blir det en händelserik dag😊. Jag tror bestämt att vi måste fira på något sätt👍💗.
DEN HÄR DAGEN KOMMER ALDRIG IGEN
I dag är sista dagen för Matilda att ha sin tandställning.
Men har du tänkt på att varje dag i våra liv är ju egentligen "den sista", för just den här dagen ONSDAGEN DEN 6.3-2019, den kommer aldrig igen.
Att vi fått denna dag, är en gåva från Gud. Vad vi gör med denna dag är vår gåva till Gud.
Jesus och jag har ätit fastlagsbullar och knäck tillsammans denna morgon. Eller egentligen så åt Han inget men Han tillät mig att äta, också Hans del. Men Han påminde mig nog om att det här får inte bli någon vana "fastlagsbullar och knäck till morgonmål"😊.
Sen, eftersom det ännu fanns kvar lite av den mjölkfria grädden så gjorde jag en sista fastlagsbulle till mig själv, som jag hade tänkt spara till kvällen, men det var ju lika bra att äta upp allt sött på en gång, eller hur?
Och alltså jag åt ju inte upp alla bullar på fatet, även om jag faktiskt åt flera än två.
BIBELN
Jag håller på att läsa om profeten Hesekiel i GT (gamla testamentet), och boken heter också HESEKIEL.
Om några veckor på Fokus så kommer Jockum Krokfors (ansvarig präst på Fokus) att ha ett bibelstudie just om den bibelboken, så jag vill ha läst den innan för att få ut ännu mera av den.
I morse läste jag med en kladdig knäck i handen, men den hölls nog inte så länge där, den slank in i munnen rätt snabbt.
Nu när jag hinner så försöker jag varje dag att verkligen läsa, studera och begrunda de bibelverser eller kapitel som jag läser.
Hesekiel var en av många profeter som försökte varna folket hur det går om de väljer sin egen väg.
Min tanke idag:
Ofta säger vi människor att nog var Gud elak och grym på gamlatestamentets tid, men Han var samme kärleksfulle Far då som Han är idag.
En Far som älskade/älskar sina barn så högt att Han varnade/varnar dem för allt ont de höll på med/håller på med. Han ville/vill se dem gå på de vägar som Han vet att bar/bär till glädje, frid, kraft och evigt liv.
Han vill se dig och mig tillsammans med Honom i det liv Han tänkt och planerat just för dig och mig.
Det skulle ju vara väldigt konstigt om en älskande Far inte gjorde ALLT för att få sina barn att välja den rätta vägen.
En mänsklig far han förmanar, leder, går före och visar på den rätta vägen. När barnet trots allt väljer en annan väg blir fadern helt bestört och inser att han håller på att förlora sitt barn, vad gör han då? Jo det som troligtvis varje förälder skulle göra. Han förmanar, ber, skriker, mutar, hotar och tillsist låter han med smärta i bröstet barnet följa den väg det vill.
Men han slutar aldrig att be för barnet och han väntar alltid på att barnet ska ta sitt förnuft till fånga och välja den rätta vägen igen, innan det är för sent.
Så varför skulle inte Gud som har skapat allt och alla kämpa ännu mera för var och en av oss.
OCH HAN BLIR SÅ FÖRKROSSAD NÄR HAN SER VARTÅT DET BÄR, NÄR VI VÄLJER FEL OCH GÅR ÄNNU LÄNGRE BORT FRÅN HONOM.
På gamlatestamentets tid och även nu KÄMPADE/KÄMPAR GUD/JESUS OCH DEN HELIGE ANDEN för oss, varje stund, varje dag.
De varnar oss att gå den väg som skadar oss själva.
Men med en Faders kärlek som t.o.m offrade sin egen son för att vi skulle förstå så tvingar Han oss inte.
NU FÅR VI SJÄLVA BESTÄMMA VILKEN VÄG VI VÄLJER ATT GÅ, den som för oss till evig förtappelse eller till evigt liv.
SÅ LÄNGE VI FINNS HÄR PÅ JORDEN OCH KAN TÄNKA SÅ HAR VI ETT VAL.
VÄLJ JESUS, HAN SOM VALDE DIG REDAN FÖR LÄNGE SEDAN. HAN SOM VILLE DITT LIV. HAN SOM OCKSÅ VILL DELA EVIGHETEN MED DIG.
DINA ÖGON SÅG MIG NÄR JAG ÄNNU VAR ETT OUTVECKLAT FOSTER. ALLA MINA DAGAR BLEV SKRIVNA I DIN BOK, DE VAR BESTÄMDA INNAN NÅGON AV DEM HADE KOMMIT.
HUR OUTGRUNDLIGA ÄR INTE FÖR MIG DINA TANKAR, GUD, HUR STOR ÄR INTE DERAS MÅNGFALD (Psaltaren 139:16-17).
ENDAST HOS GUD SÖKER MIN SJÄL SIN RO, FRÅN HONOM KOMMER MIN FRÄLSNING. ENDAST HAN ÄR MIN KLIPPA OCH MIN FRÄLSNING, MIN BORG, JAG SKALL INTE VACKLA (Psaltaren 62:2-3).
NÄR JAG ROPADE SVARADE DU MIG, DU GAV MIG FRIMODIGHET OCH KRAFT I MIN SJÄL (Psaltaren 138:3)
Hon har verkligen fått vara med om ett som annat och ännu är inte denna resa slut, men i.o.m imorgon så dras en tydlig gräns.
Klockan 12.00 skall hon vara där och de två som följts åt i så många år kommer att skiljas åt.
Kanske du redan gissat vad jag syftar på? Om inte så ska du få några ledtrådar till.
 |
| Matilda sista dagen i förskolan. |
De två har oftast kommit väldigt bra överens, även om "den" satt stopp för vissa "ämnen".
Den har oftast hållit sig på sin plats, men ibland har den skapat problem och jag har än en gång fått ringa och fråga om vi kan komma.
Det har hur som helst blivit många kontrollbesök och ett springande hit och dit, men oftast bara dit.
Men allt har sin tid och imorgon är stunden när denna "tågräls" tas bort. I morgon är den dag när Matilda får bli kvitt sin "tandställning".
Matilda har haft överbett. Hon har haft mjölktänder som inte lossnat. Permanenta tänder som inte växt fram. En extra tand utan rötter. Så det har blivit en hel del ingrepp och även en operation.
Så även om man aldrig har haft ett hål så kan man ändå hamna på det ena och det andra😉.
 |
| Här hade hon "nackdraget" , om jag minns rätt skulle det vara på 12h/dygn, därför har hon satt på det här fast vi var på resa, på båten. |
Hon har fixat allt med bravur.
När hon skulle bli opererad hade hon oturen och fick sitt knä urled någon dag innan, så i tandläkarstolen fick de bolla upp med kuddar eftersom hon inte kunde böja benet.
Hon hoppade dit på kryckor och installerade sig i stolen. I mina ögon såg det väldigt obekvämt ut men hon tyckte att det gick bra.
 |
| Det här var tiden när hon använde "gummiband". |
Nu med tågrälsen så har hon hela tiden borstat sina tänder med en babytandborste för att komma bättre åt på alla ställen.
Men veckan när hon var i Frankrike fick hon en inflamation i tandköttet och det kom var när hon tryckte på det.
Vi uppmanade henne att med rena händer trycka ut all var och sen skölja munnen bra, och naturligtvis fortsätta med tandborstningen.
Så gjorde hon i några dagar och tog även burana som är antiinflammatorisk till nätterna.
Lärarna var ju förstås informerade om saken och vid behov så skulle de ha kontaktat tandläkare.
Men Matilda fixade det.
Hon hade sen en tandläkarkontroll någon dag efter att de hade kommit hem och då var tandköttet helt ok.
Hon är väldigt intresserad av allt vad sjukvård heter, och mellan varven funderar hon på att bli barnläkare.
För flera år sedan satt hon och såg på ett program där de opererade i människors hjärnor, kanske inte just ett sådant program som jag skulle välja😊.
Nu när hon får bort denna tandställning som sitter på de övre tänderna så ska hon ännu få någon slags platta nere i munnen, där en tand vill åka ut ur sin rad.
Så i morgon blir det en händelserik dag😊. Jag tror bestämt att vi måste fira på något sätt👍💗.
DEN HÄR DAGEN KOMMER ALDRIG IGEN
I dag är sista dagen för Matilda att ha sin tandställning.
Men har du tänkt på att varje dag i våra liv är ju egentligen "den sista", för just den här dagen ONSDAGEN DEN 6.3-2019, den kommer aldrig igen.
Att vi fått denna dag, är en gåva från Gud. Vad vi gör med denna dag är vår gåva till Gud.
Jesus och jag har ätit fastlagsbullar och knäck tillsammans denna morgon. Eller egentligen så åt Han inget men Han tillät mig att äta, också Hans del. Men Han påminde mig nog om att det här får inte bli någon vana "fastlagsbullar och knäck till morgonmål"😊.
Sen, eftersom det ännu fanns kvar lite av den mjölkfria grädden så gjorde jag en sista fastlagsbulle till mig själv, som jag hade tänkt spara till kvällen, men det var ju lika bra att äta upp allt sött på en gång, eller hur?
Och alltså jag åt ju inte upp alla bullar på fatet, även om jag faktiskt åt flera än två.
BIBELN
Om några veckor på Fokus så kommer Jockum Krokfors (ansvarig präst på Fokus) att ha ett bibelstudie just om den bibelboken, så jag vill ha läst den innan för att få ut ännu mera av den.
I morse läste jag med en kladdig knäck i handen, men den hölls nog inte så länge där, den slank in i munnen rätt snabbt.
Nu när jag hinner så försöker jag varje dag att verkligen läsa, studera och begrunda de bibelverser eller kapitel som jag läser.
Hesekiel var en av många profeter som försökte varna folket hur det går om de väljer sin egen väg.
Min tanke idag:
Ofta säger vi människor att nog var Gud elak och grym på gamlatestamentets tid, men Han var samme kärleksfulle Far då som Han är idag.
En Far som älskade/älskar sina barn så högt att Han varnade/varnar dem för allt ont de höll på med/håller på med. Han ville/vill se dem gå på de vägar som Han vet att bar/bär till glädje, frid, kraft och evigt liv.
Han vill se dig och mig tillsammans med Honom i det liv Han tänkt och planerat just för dig och mig.
Det skulle ju vara väldigt konstigt om en älskande Far inte gjorde ALLT för att få sina barn att välja den rätta vägen.
En mänsklig far han förmanar, leder, går före och visar på den rätta vägen. När barnet trots allt väljer en annan väg blir fadern helt bestört och inser att han håller på att förlora sitt barn, vad gör han då? Jo det som troligtvis varje förälder skulle göra. Han förmanar, ber, skriker, mutar, hotar och tillsist låter han med smärta i bröstet barnet följa den väg det vill.
Men han slutar aldrig att be för barnet och han väntar alltid på att barnet ska ta sitt förnuft till fånga och välja den rätta vägen igen, innan det är för sent.
Så varför skulle inte Gud som har skapat allt och alla kämpa ännu mera för var och en av oss.
OCH HAN BLIR SÅ FÖRKROSSAD NÄR HAN SER VARTÅT DET BÄR, NÄR VI VÄLJER FEL OCH GÅR ÄNNU LÄNGRE BORT FRÅN HONOM.
På gamlatestamentets tid och även nu KÄMPADE/KÄMPAR GUD/JESUS OCH DEN HELIGE ANDEN för oss, varje stund, varje dag.
De varnar oss att gå den väg som skadar oss själva.
Men med en Faders kärlek som t.o.m offrade sin egen son för att vi skulle förstå så tvingar Han oss inte.
NU FÅR VI SJÄLVA BESTÄMMA VILKEN VÄG VI VÄLJER ATT GÅ, den som för oss till evig förtappelse eller till evigt liv.
SÅ LÄNGE VI FINNS HÄR PÅ JORDEN OCH KAN TÄNKA SÅ HAR VI ETT VAL.
VÄLJ JESUS, HAN SOM VALDE DIG REDAN FÖR LÄNGE SEDAN. HAN SOM VILLE DITT LIV. HAN SOM OCKSÅ VILL DELA EVIGHETEN MED DIG.
DINA ÖGON SÅG MIG NÄR JAG ÄNNU VAR ETT OUTVECKLAT FOSTER. ALLA MINA DAGAR BLEV SKRIVNA I DIN BOK, DE VAR BESTÄMDA INNAN NÅGON AV DEM HADE KOMMIT.
HUR OUTGRUNDLIGA ÄR INTE FÖR MIG DINA TANKAR, GUD, HUR STOR ÄR INTE DERAS MÅNGFALD (Psaltaren 139:16-17).
ENDAST HOS GUD SÖKER MIN SJÄL SIN RO, FRÅN HONOM KOMMER MIN FRÄLSNING. ENDAST HAN ÄR MIN KLIPPA OCH MIN FRÄLSNING, MIN BORG, JAG SKALL INTE VACKLA (Psaltaren 62:2-3).
NÄR JAG ROPADE SVARADE DU MIG, DU GAV MIG FRIMODIGHET OCH KRAFT I MIN SJÄL (Psaltaren 138:3)
Kommentarer
Skicka en kommentar