VETERINÄRBESÖK

I dag har min uppgift varit att ta hand om Hugo. Att få honom att uträtta sina behov, äta sina köttbullar och sen ta honom till veterinären till kl.15:15, för tandputsning, kloklippning och hårdragning ur öronen.

HOS VETERINÄREN
En liten Hugo som fått sin första spruta (liksom förra gången så behövdes det flera ) och ligger helt avslappnad på mitt bröst.

Sen fick han sin andra spruta (och därefter ännu två påfyllningar) och blev så tung så jag satte ner honom i korgen.

Den huvudsakliga orsaken till att vi kom var just tandputsningen, för även om det bara var elva månader sen senast gång så var hans tänder riktigt fula.
Men djursjukskötaren sa att det var endast ytligt, ibland kan tandstenen vara så tjock så den liksom faller loss i tjocka flagor när de putsar.

En sovande Hugo hos "tandläkaren".

Jag hade ingen bra efterbild, så jag tog en nu.
Så här vita och rena blev hans tänder. De få prickar som ännu syns är missfärgningar (liksom även vi människor kan få av ex. kaffe och te).

Samtidigt som vi var där så klippte de även hans klor, och drog loss öronhår.
Öronhåren hade jag tydligen lyckats bra med för där fanns inte mycket att ta bort.

Men med klorna var det sämre, vissa var för långa, vilket gjort att även pulpan växt längre.
Veterinären klippte dem så kort som möjligt (eftersom han var nersövd) och de som började blöda brände hon.

Bitar av klor.

Hon nämnde dock att han har lite svårklippta klor, för övergången mellan klo och pulpa är inte så lätt att se.
Hon visade hur man kan klippa lite och kolla färgen inne i klon, om vitt, klipp mera, om grått/brunt sluta klippa för då är pulpan nära.
Jag tyckte dock att allt såg lika grötigt ut😉.

Kloklippningen har liksom gått i vågor här, det har gått bra, sen dåligt när jag lyckats klippa i pulpan. Jag har kämpat mig tillbaka, d.v.s. vunnit Hugos förtroende igen och lyckats så klippa en och annan klo.
Men så gjorde jag det ännu en gång, klippte i pulpan och då var det helt stopp. Och jag förstår Hugo helt och hållet.
Så nu får jag ännu en gång börja bygga upp förtroendet, eller ta hjälp av experter i fortsättningen.
Men jag har hört att även experter kan råka klippa i pulpan, speciellt på de hundar som har svarta klor liksom Hugo (han har dock två som är vita, och där ser man pulpan bra).

Jag nämnde även att Hugo i några veckors tid lite nu som då frustat och pustat med näsa och hals.
Det visade sig att hans halsmandlar var lite röda, vilket hon sa betyder att han kämpar mot något virus.
Så vi fick en medicin (flytande) att blanda i maten. Medicinen skulle göra halsmandlarna mindre irriterade.
Och det står till katt på lådan men det funkar lika bra till en liten hund.

Så nu gäller det bara att få i honom det imorgon och nio dagar framöver😅.


HEMFÄRD
Sen bar jag ut honom i bilen i hans korg med kanter, vilken jag hade tagit med så han inte skulle trilla ur.
Jag placerade honom på sätet bredvid mig, men det dög inte, han var tydligen för långt borta från mamma då😂.

Han lyfte på huvudet och försökte komma sig upp. Så jag fick stanna invid Purmo kyrka och lyfte så upp hela korgen på hans vanliga plats, utrymmet mellan framsätena, då blev han nöjd och somnade, har dock ingen bild av det, då var det bara att tuta och köra innan han skulle börja försöka stiga upp igen.

Purmo kyrka.

Men det var lungt för han sov hela vägen hem och det gör han ännu. Pratar vi med honom lyfter han trött på ögonen/huvudet, men orkar inget mera.

Så nu får han sova också tar vi  troligtvis en  "nattlig" kisspromenad när han vaknar.
Så var det åtminnstone senast han hade varit sövd, att han vaknade mitt i natten och ville ut.


HOS OSS
Hugo sover och jag ligger här bredvid och bloggar medan jag håller ett öga på honom, så han inte stiger upp och faller ur sängen på vingliga ben.
Vore smart att ha honom sovandes på golvet, men jag vill ha honom nära mig.

Jan åkte iväg på morgonnatten, då kom flygtaxin och hämtade honom. Han är nu i Sverige och ska jobba där i några dagar.

Mattias har varit sin första dag på sjukhuspraktik och han tyckte att det gått riktigt bra.

Matilda har promenerat varje dag till skolan under vintern. För vi bor ju väldigt nära, gissar att hon har högst 600 m till skolan och så här i vinterhalkan så har ju det känts säkrare med tanke på hennes knän (som varit urled tre gånger).

Men idag har hon cyklat första dagen, denna vinter. För nu i.o.m den dåliga inomhuslukten i skolan så har de undervisningen på flera olika platser här i staden, vilket gör att hon behöver cykeln för att hinna i tid.


DAGENS TANKE
Från hundar och tandputsning till att vänta.
Att hoppas i stillhet, de orden läser vi i bibeln. Och visst bör vi träna oss att ta dem till oss och följa dem?
I olika situationer i livet så vill vi handla, vi vill göra något eller så vill vi att Gud ska göra något genast, vi orkar inte vänta.
Ofta är jag där.
Nu är jag där igen, otålig och vill ha ett svar, en lösning ett resultat.
Och nu är det enda (och det bästa) jag kan göra att be och hoppas i stillhet på ett ingripande från Gud.
Och Jesus, jag försöker verkligen, i stillhet.

HERRE,OM MORGONEN HÖR DU MIN RÖST, OM MORGONEN VÄNDER JAG MIG TILL DIG OCH VÄNTAR (Psaltaren 5:4).

VÄLJ DÅ LIVET, SÅ ATT DU OCH DINA EFTERKOMMANDE FÅR LEVA, GENOM ATT DU ÄLSKAR HERREN DIN GUD, OCH LYSSNAR TILL HANS RÖST OCH HÅLLER DIG TILL HONOM (5 Mosebok 30:19b- 20a).

HERREN ÄR GOD MOT DEM SOM VÄNTAR PÅ HONOM, MOT DEN SJÄL SOM SÖKER HONOM. DET ÄR GOTT ATT I STILLHET HOPPAS PÅ HJÄLP FRÅN HERREN (Klagovisorna 3:25-26).

GENOM STILLHET OCH TILLIT BLIR NI STARKA (Jesaja 30:15b).