HÄLSNINGAR FRÅN PARIS

Hälsningar från ett soligt/varmt men även mulet/kallt Paris, vädret liksom växlar.
Här går folk i vinterjackor, mössor, vantar och halsdukar medan det även finns de som går i shorts och t-paita, eller kjol och bara ben.

I dag har vi promenerat runt i centrala Paris i ca 6 h och fått uppleva och se allt möjligt. Nu kom vi till hotellet och vilar en stund innan vi igen tar en tur ut.
Men vad vi gjort idag det ska jag berätta om en annan dag, för nu skall jag ta er tillbaka till gårdagen när vi sent om sider kom fram till Paris och ännu senare till hotellet, och det blev både spännande och lite osäkert.


OTRYGGT I PARIS?
Flyget var försenat med 1h. Väl framme på flygfältet hoppade vi på första bästa taxi som såg seriös ut, då var kl.22:45.
Kvinnan var trevlig och körde helt ok, det tog ca 30 min till hotellet.

Men på vägen hände något otrevligt, kanske helt vanligt här.
Vi närmade oss ett trafikljus som visade rött och taxichauffören började sakta in, vilket andra bilar också gjorde. Då plötsligt såg vi hur flera män dök upp här och där, mitt i trafiken mitt bland bilarna kom de gående och fram till bilfönstrena. Flera såg otrevliga och ovårdade ut, de gick fram till fönsterrutorna och typ tiggde om att få något.
Taxichauffören sa inget till oss men låste genast alla bildörrar.
Det var några sekunders obehaglig väntan tills trafikljuset slog om till grönt och vi kunde köra vidare.

Men gatubilden blev inte direkt trevligare, för där vi körde rörde sig både gående och springande mörkklädda människor med huvorna uppe, de gick hur som helst och var som helst.
Längre fram började det kännas som trevligare kvarter och vi började se lite "färggrannare" människor som betedde sig lite mera stilla vilket kändes mycket trevligare och där i gatubilden fanns även poliser här och där.

När vi kom fram till hotellet slank vi snabbt in och kände pust nu är vi säkra, nu är vi på insidan. Men då möttes vi av nästa otrevliga upplevelse.

Vi kom in i en halvmörk otrevlig entre, golven var övertäckta med papper och alla dörröppningar var också övertäckta, med en stoppskylt intill.

Där fanns ingen reception och det enda rum som man kunde gå in i var detta halvmörka stora rum med några ungdomar i ett hörn.

Vi frågade ungdomarna som då var på väg ut var vi hittar receptionen, de pekade innåt i byggnaden. Så vi fortsatte att gå men där fanns bara korridorer efter korridorer och övertäckta dörrar med stop, så vi beslöt att gå ut igen och se ifall det fanns en annan ingång.
Ni kan ju gissa hur det kändes, och sent på kvällen var det.

Vi kom ut men ingen annan ingång fanns, detta var huvudentren. Men då såg vi att trots att detta hotell har öppet dygnet runt så skulle man tydligen ringa på en dörrklocka denna tid.
Vi ringde på och då dök det upp en trevlig ung man som pratade rätt bra engelska, han kom ut från en av dessa förtäckta dörrar.
Han förklarade att tyvärr så har de renovering pågång och ja det kunde vi ju verkligen se😉. Men, sa han vi renoverar endast här nere, rummen är i fint skick.
Han gav oss kortet till vårt rum och sa att vi kan ta hissen upp till våning tre.
Jan svarade att vi hellre använder trapporna. Men nej det gick inte, trapporna skulle inte användas p.g.a renoveringen, här började det kännas lite mera osäkert.

Vi tog hissen upp och den fungerade fint👍😊.
Sen kom vi upp till en vånig med små trånga korridorer som gick djupare och djupare in i huset. Jag har inte cellskräck men måste nog erkänna att det inte kändes riktigt tryggt med tanke på att trapporna INTE skulle användas.

Vi hittade vårt rum och det var riktigt fint, nytt och fräscht men inte stort 😊.

 

Utsikten var en bakgård med fönster åt alla håll och så högt man kunde se, nu var vi i Frankrike.

Innan vi skulle krypa till sängs ville vi kolla läget, alltså hur vi skulle ta oss ut vid behov, så vi begav oss ut på lite detektivarbete mitt i natten på ett okänt hotell som bestod av en massa korridorer hit och dit.

Vi hittade trappan som inte skulle användas och den var inte särskilt bred, men vi trappade ner tre våningar.

Trapporna slutade vid en dörr som inte skulle öppnas, den var liksom låst med ett special handtag, men Jan började pröva att öppna den och jag var livrädd att vi skulle sätta igång något alarm mitt i natten, men det hände tack och lov ej.
Han fick upp dörren och där på andra sidan fanns ett nytt cementerat golv, vilket var golvet vi sett bakom skynket i entren👍.

Alltså natten var räddad, nu kunde vi tryggt gå i säng när vi visste hur vi skulle ta oss ut vid behov, vi skulle trampa rakt igenom cementen👍😊.

Vi trappade upp igen för trapporna vilka man inte skulle använda😉 och tog natt, men det tog nog en stund innan jag somnade😉.

Ja det var lite spänning igårkväll, men allt slutade bra.


EN NY OCH LJUSARE DAG
Och jag kan intyga att morgonens intryck av hotellet i dagsljus blev en riktigt positiv upplevelse.
Här bor trevliga familjer, även barnfamiljer och det mörka rummet hade plötsligt förvandlats till ett ljust och levande vardagsrum/matsal.

Jag hittade också något ätbart, också hade jag eget kamomillte med👍😊.

 Ser inte så fint ut på bilden, men det är riktigt fint och franskt😊.

Och vår utsikt/bakgård är också mycket trevligare idag.

Och dagens saldo på kindpussar som vi trodde att vi skulle se överallt är:endast en (eller säger man två? För det var ju två personer som hälsade på varann).



UT IGEN
Nu har vi slappat en stund på hotellrummet och är åter redo för en tur ut i centrala Paris, dock lär vi vara inne tillbaka i god tid.
Vi kommer inte att röra oss ute på gatorna i kväll.

TACK JESUS FÖR ATT DU ÄR MED OCH LEDER OSS PÅ RÄTTA VÄGAR, det är vår bön nu liksom varje dag.

MÄNNISKANS HJÄRTA TÄNKER UT SIN VÄG, MEN HERREN STYR HENNES STEG (Psaltaren 16:9).

DE ÄRLIGAS VÄG ÄR ATT UNDVIKA DET ONDA, DEN SOM GER AKT PÅ SIN VÄG BEVARAR SITT LIV (Psaltaren 16:17).

HERRENS ÖGON VAKAR ÖVERALLT, DE VAKAR ÖVER BÅDE ONDA OCH GODA (Psaltaren 15:3).