JAG FICK EN PROMENAD

Nedräkningen har börjat och timmarna och dagarna tills vi säger Hej då! Sköt om dig! Vi älskar dig! Jesus beskydda dig! går alldeles för fort.

Hugo sörjer han också, för han märker att något är i görning när pojkarna tvättar, packar och fixar på.

 

I kväll fick jag en promenad med en av pojkarna, och det var nog en av de viktigaste promenaderna i sommar.

Vi promenerade och pratade medan jag fotografierade, samlade på bilder/minnen inför höstterminen.

Vi hälsade på fåren vid Aspegrens Trädgård.

MATTIAS 💗

I kväll köpte vi hem kebab, åt, pratade och såg varann. Ja åtminstone jag sög in stunden, dofterna, smakerna, synintrycken, orden, meningarna och kroppsspråken.

Och jag tände prydnads ljuset (som jag för många år sedan fick av ett dagbarn). För stunden kändes rätt, att tända hjärtljuset.

Det var bara Matilda 💗som saknades kring bordet. I morgonkväll kommer hon hem från lägret.

Och ikväll har jag fått vara massör, ryggar och vader som ville bli masserade, och denna mamma gör det så gärna.

Och i kväll liksom många gånger förut så masserade jag och bad en bön på samma gång.

Att få innesluta sina barn i bön, lämna dem i Jesus famn varken de är babysar eller 23-åringar, det är lika välsignat och tryggt.

Hur klarar ni mammor (pappor också för den delen) detta återkommande avsked?

Jag gör det inte.

Men om du frågar mig om si så där två veckor så inser jag att jag nog gjorde det denna gång också.

För Herren tröstar mig, liksom vi läser i bibelordet här under.

SOM EN MOR TRÖSTAR SITT BARN SKA JAG TRÖSTA ER (Jeremia 66:13).