LÄR MIG ATT LEVA

I dag sade vi hej då till Mattias 💗 som åkte tillbaka till Helsingfors och sitt tredje studieår till "första vårdare".

Både Jan och jag förde pojkarna till tågstationen.

 

Ja Mikael följde också med. 

Nu var det hans tur att få se var Mattias bor och nu skulle han få tid att umgås med både kompisar och brorsan innan det nästa vecka är hans tur att återvända till Sverige och sina statistikstudier.

Men Mikael 💗 kommer ännu hem här emellan.

Det blev kramar och kärleksfulla ord, till dem båda.

Och Hugo trodde tydligen att han skulle med.

Vi satt på andra sidan perrongen.

Och tåget kom.

Och tåget for.

Och mammahjärtat kändes tungt.

Vilken tur att jag hade jobbet att gå till.

Jag hade också kvällen att se fram emot när Matilda 💗 skulle komma hem från lägret.

Jag slutade kl.20:30 och traskade hem lycklig och glad efter en bra dag på jobbet och för att jag skulle få träffa Matilda.

Men efter att Jan hade hämtat henne från lägerområdet skulle hon genast vidare. För lägerledarna skulle denna sköna och varma kväll åka ut till en villa och umgås, bada och vila upp sig efter lägret. 

Så jag kom hem och ingen Matilda var hemma.

Men Jan hade tagit en kvällsfärsk bild på henne 👍😉 också ringde jag till henne 💗. Så jag fick både se och höra henne.

Ringde också till pojkarna💗. De hade kommit lyckligt fram. De hade varit ut och cykla med en kompis i Helsingfors i kväll och sen ätit pizza. Och bröderna/ tvillingarna skulle avrunda kvällen med fotbollsmatch. 

Jag har krypit i säng eftersom jag skall på jobb imorgon morn igen.

Kanske kommer Matilda och ger mig en kram när hon kommer hem i kväll/ i natt.

Jag tänker tillbaka till i morse när jag fick bjuda pojkarna på en god morgonmålsstund.

Och jag väntar tills dottern kommer hem.

Och jag suckar en bön till Jesus "LÄR MIG ATT LEVA", att igen kunna leva efter en vår och sommar med alla barnen 💗💗💗 här hemma och nära. 

SÅ BESTÅR NU TRO, HOPP OCH KÄRLEK, DESSA TRE OCH STÖRST AV DEM ÄR KÄRLEKEN (1 korintierbrevet 13:13).