Vandra NÄRA marken

Dagens första bloggbild sände syrran till mig i fredags (tagen samma dag när hon cyklade till jobbet). Hon skrev: Inte har ni väl snö ännu? Våren är här  (och sen hade hon satt till en massa passande emojis 😜). Ja i Stockholm har de vår. Denna bild är tagen i fredags i Stockholm. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.  Här i Finland i Österbotten har vi också sol men även massor av snö (denna bild är dock tagen för någon vecka sedan, sen dess har vi fått ännu mera snö). Ja med våren i antågande blir man glad men man blir också så soligt glad när man fått sova en hel natt. Livet ser så mycket ljusare ut och man är så mycket gladare både på insidan och utsidan. Ja du kan fråga mig för jag vet, för i natt sov jag gott 👍. Endast en gång behövde jag gå upp, på wc. Hugo sov också gott i natt. Ja tänk vad sömnen påverkar oss mycket. Och jobbet gick som en dans. I natt behöver jag också sova gott för att sen orka, för efter det jobbar jag två nätter efter varann.  TACK JESUS FÖR MIN G

Ja man kan fråga sig om jag alls sov någonting överhuvudtaget inatt. Min aktivitetsklocka visar att jag sovit sammanlagt 2 h och 45 min och jo jag kan intyga att den stämmer. Jag svängde och vände på både mig själv, på täcket och dynan. Jag var upp och kissade åtminstone tre gånger. Jag var upp och lugnade ner en skällande hund som hörde något där ute (troligtvis snön som rasade ner från ett tak) jag åt en smörgås och drack ett glas havredryck, jag scrollade på telefonen (läste nyheter, instagram och bloggar) jag stirrade i taget, stirrade i golvet, lyssnade till min mans andetag och jag pratade med Jesus.... ja Han fick sannerligen höra ett som annat i min frustration 😉. Ja jag glömde helt bort att lyssna... till Honom. Med en rejäl sömnbrist steg jag upp, tog en dusch, åt ett ordentligt morgonmål, slängde in en dubbel Panadol och bad sen en innerlig bön innan jag for på jobb (dvs Jan fick köra mig för jag skulle inte ha orkat promenera, sparade energin till annat). Jobbet gick bra m

I dag har jag fått utrett vad som är problemet med mina sjuka fötter och höfter, eller vi skall säga vad fysioterapeuten tror att problemen beror på.  Och här kommer lite bilder från vårt fredagsmys med extra god mat. Tack och lov så är det inget problem med själva höftleden vilket jag började förfara. Nu har jag fått några tips som jag skall pröva i en veckas tid.  1. Jag skall återgå till mina gamla arbetssandaler på jobbet (inte gå med mina nya fotsulor i plastsandalerna, vilka dock är de enda inneskor som sulorna ryms i. Men sandalerna är alldeles för mjuka och vingliga för mina överrörliga fotleder, vilket kan skapa problem i höfter och knän). De gamla sandalerna som fungerade fint. De jag använt nu med sulorna i. Den svarta är en sula. 2. Mina specialbeställda och svindyra fotsulor är bra men jag går tydligen med högra knät för långt inåt. Så nu fick jag en liten tunn fyllning tillsatt strax nedanför stortån, vilket vinklar hela foten och knät rakt. Och det i sin tur anstränger i

 Snö, snö och åter snö... och nu tö. Drivorna har växt för varje dag, så Hugo har fått toppen fina utsiktstorn. I dag blev det plus grader och det rasade ner från taket. På våra promenader har jag fått vara uppmärksam på fallande snö. Vår altan är fylld med snö och där under snömängden gömmer sig ännu julbocken och bänken med lyktan. Lyktan är hel, snön som har täckt den är snön som har snöat ner. Snön som fallit från taket har fallit framför bänken. Placeringen av bänken var väl uttänkt 👍😊 då i december när jag började julpynta. Lekstugan har hållit även om taket är ruttet på sina ställen. I dag var jag snöröjare när jag drog ner lite snö från plasttaket med den långa snöspaden. Ja alla dessa bilder skall jag gå tillbaka till nästa vinter och jämföra, intressant att se hur vintern och snömängden ser ut då. TACK JESUS FÖR SNÖN MEN NU RÄCKER DET 😉 TYCKER JAG. MEN DET ÄR JU DU SOM BESTÄMMER 👍. LIKSOM REGNET OCH SNÖN FALLER FRÅN HIMLEN OCH INTE ÅTERVÄNDER DIT UTAN VATTNAR JORDEN SÅ AT

I kväll var vi tre stycken som träffades på Vilsam/bönegruppen och vi satt i kapellet där det är gott om plats för att kunna hålla bra avstånd. En fin kväll hade vi och jag promenerade hem med lätta steg. Det är fint när man får bära och även själv bli buren. NAMNSDAG I dag har vi ett namnsdagsbarn här i familjen. Han som bor och studerar i Helsingfors, tredje året av fyra till förstavårdare/sjukskötare, som jobbar i ambulans eller på akuten/jouren. Han som har fått sommarjobb här i vår stad, tre månader vid jouren/akuten. Det är vi så glada och tacksamma för. Han som snart kommer hem för att sen flytta till Vasa för nio veckors praktik inom psykiatrin på Vasa centralsjukhus. GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN ÄLSKADE MATTIAS 💗. När Mattias och Mikael var små började vi rätt snabbt att fira deras namnsdagar. För eftersom de är tvillingar så skulle de ju aldrig få ha en alldeles egen dag och aldrig behöva lära sig att vänta på sin dag. Så namnsdagen blev viktig.  Och naturligtvis fick även Matilda

 Nu som då blir jag påmind, så även idag. Jag städade i köket i hyllorna och när jag kom till Hugos hylla fick hans stora låda en ordentlig rengöring. Och där i bottnen bland alla smulor, skräp och hårstrån hittade jag det. Jag hittade kortet som Hugo fått utav ett av mina tidigare dagbarn.  Barnet som hade slutat hos mig/oss och saknade oss alla men mest Hugo 😊💗. Så gulligt... det säger en hel del om vår lilla svarta lurvboll. Hugo för fyra år sedan när han fick vara en kung i leken. Ja ibland blir jag påmind om den tid i mitt liv när jag jobbade som dagmamma, då när vi öppnade upp vårt hem för många små, de som kom att bli mig så kär. Saknar jag det jobbet? Nej.  Saknar jag dessa små? Ja. Men jag har glädjen att få träffa och se dem alla nu som då och flera kommer ännu på besök ibland. Men nu i coronatider har det förstås varit dåligt med det. Men jo jag saknar dem. Så här kunde det se ut på den tiden när vi hade pysselstund i köket när alla hade fått leta i pysselskåpet efter mate

Jag själv har inte druckit kaffe på en längre tid, pausar än en gång för min mages skull. Men det händer ju att jag kokar kaffe till min man. Vilket jag gjorde en morgon senaste vecka och fick "kaffeporo" (obryggt kaffe samt rester av bryggt kaffe benämner vi så på dialekt) all over me (över hela mig). Tydligen var själva facket där man sätter kaffet inte riktigt på plats, så när jag tryckte in det flög det loss med den följd att jag från midjan och ner fick kaffesump över mig. Det var ju tur i oturen att jag gick i morgonrock och inte hade hunnit sätta rena kläder på. På golvet bildades ett avtryck där mina fötter/morgontofflor hade stått. Hela livet gör vi avtryck där vi går fram varken vi vill eller ej.  Vi får be om förlåtelse för alla de avtryck som blivit/blir fel. Och vi får be att våra avtryck ska få spegla Jesus och Hans kärlek. Jag hoppas att jag gör vackrare och värdefullare avtryck i livet än endast "kaffeporpavtryck" 😊. Men om man riktigt tittar så ser

I dag har jag börjat med en ny bok. Och medan Jan skidade och kämpade fram i snövädret samt på ett oplogat spår låg jag under filten och åt jag poppcorn och läste. Boken jag läser hade jag hunnit börja med redan innan jul om jag minns rätt. Med det ena och det andra gjorde att jag kom av mig. Nu startade jag från början och nu har det hunnit bli så spännande så jag bara skulle vilja läsa. Matilda har legat eller suttit vid min sida och läst biologi hela dagen. KÖKSREMONTEN Och angående köksrenoveringen (som fått vara på paus idag) så blev provmålningen så här (bilden visar dock inte den verkliga färgen). Den gräddvita blev för vit, det önskvärda är att färgen skulle bli som brödlådans nyans. Brödlådan är den gräddvita plåtlådan ovanför den blågråa dörren, på bilden här ovan. Och som jag skrev i går så blev ju den gråa färgen alldeles för gråblå. Men sätter man den i klart ljus så ser även den vit ut. Eftersom dörrarna till grunden är gröna så lyser det troligtvis igenom ännu. Ev får vi

Det har blivit flera fina promenader idag, bilden här under tog jag nu ikväll. På eftermiddagen blev det en promenad med en väninna. Och det är faktiskt inte jag som har rosa byxor denna gång. Och Hugo var med. Han älskar denna väninna som om hon vore hans reservmamma. Nöjd och glad var jag när jag kom hem.  Jag har promenerat i dag medan Jan har skottat snö och skidat vandringsleden runt (den är ca 21 km, om jag minns rätt). Den lilla gröna som sticker upp där i snön är vår begravda julgran.... med ljus i ännu. Och på tal om snö så lär det komma mera. KÖKSREMONT Men förutom all utevistelse så har vi dragit igång med köksrenoveringen av vårt snart 25- åriga kök 👍. Vi skall försöka oss på att måla om köksskåpen alldeles själva. Lyckas det inte så får vi föra dörrarna till ett måleri. Jan skruvade loss två dörrar, de två som syns minst i köket (eftersom de är på sidan) för att testmåla dem. Denna dörr har vi provmålat/sprayat på förut, vilket syns. Dessa fick komma ner. Jag tvättade dem