EN HELT ANNAN SAK

Att jobba "en" vaknatt har gått helt bra men visst har jag gått som i dvala dagen efter. Jag har sällan lyckats sova länge efteråt men alltid vilat och halvsovit typ två till tre timmar. Resten av dagen har jag tagit det lungt men ändå gjort någonting smått (typ plockat en disk, slängt i en tvättmaskin, läst, sett på film och tagit en och annan promenad med hunden) för att sen hitta sömnen igen till natten.

Nu har jag prövat att jobba "två" vaknätter i sträck, en helt annan sak än att jobba "en" natt, om du frågar mig.

Det gick men skulle jag säga att det gick helt bra så skulle jag nog ljuga. Och som alltid så säger jag precis som det var/är.

Tillbaka till igårkväll och min andra vaknatt.

Mitt skift började kl.22 och då hade jag ännu energi och alla arbetsuppgifter löpte fint.

Men när klockan närmade sig två på natten då gick det bara inte längre att hålla sig klar, vaken och i upprätt ställning. 

Vi jobbar ju inte i ex ett stort hus som ett sjukhus där man kan röra sig fritt, ha ljud, ljus och fixa på med ett som annat utan att störa eller väcka någon. 

När alla somnat bör vi vara tysta och inte ha så mycket ljud. Det gör att åtminstone jag flänger på med god fart och fixar undan allt som har ljud och är sen klar med det senast typ kl.24.

Därefter fortsätter jag med sånt som inte har så mycket ljud, som ex vika tvätt och städa lätt, torka damm och desinficera ytor.

När klockan blir mitt i natten gäller det mera datorjobb, pappersjobb och att läsa in sig på ett som annat, och då är det inte det enklaste att hålla ögonen helt öppna och hjärnan skärpt.... och att inte somna.

Sen om och när någon behöver hjälpa mitt i natten med ett som annat då går det fint för då är man ju liksom igång med hela kroppen och hålls vaken.

Så inatt då jag satt där med mina papper och datorn och gjorde vissa beställningar m.m ja då nuckade nog både ögonen och hela jag till ibland. Plötsligt bara knycker hela kroppen till och man tänkte somna/somnade. 

Sen småningom kommer ju de efterlängtade morgontimmarna och man får/kan börja på med att ha "lite" ljud igen.

Och morgonsysslorna gick otroligt bra idag trots min andra vaknatt, jag var skärpt som bara den, ja jag lyfter verkligen på hatten åt mig själv. 

HEMMA

Jag kom hem till ett hus där alla sov, förutom Hugo då som glatt kom och mötte mig i dörren.

Jag kröp i säng, satte på "ögonmasken" (ja nu har jag kollat upp vad det heter 👍) och öronpropparna och tog sen godnatt.

Och tro det eller ej men idag sov jag rätt gott, vaknade till lite ibland men somnade sen om igen. Jag sov mellan 9:30-15. 

Som ni kanske minns så fick jag utskriven insomningsmedicin av arbetsplatshälsovårdsläkaren i höstas för att ha vid behov ifall jag inte alls skulle få sömn, men den tog jag ej. 

Jag har faktiskt inte alls vågat testa den ännu, eftersom den inte heller behövts. Men det är som med många mediciner det är skönt att veta att den finns ifall den verkligen skulle behövas.

Däremot tipsade min hälsovårdare om att pröva melatonin, som är ett sömnhormon som kroppen själv producerar, vintertid kan vi dock ha för lite av den sorten och kan då ta tillskott vid behov. 

Jag har nu testat melatonin några nätter (innan vaknätterna) och jag har sovit som en prinsessa, vet inte när jag sist skulle ha sovit så djupt att jag inte ens behövt gå upp och kissa på natten 😊.

I kväll skall jag också ta en halv tablett och tro och be att jag hittar sömnen även om jag vilat hela dagen.

BARNEN

Just ringde vi Mikael 💗 för att höra hur han har det i Umeå. Han var på väg hem från gymmet och skulle via butiken och köpa mat. Han hade det bra och tränar/pluggar en hel del inför en tent på tisdag. Han hade träffat kompisar i helgen, spelat volleyboll och badat bastu. I går hade han fixat mat tillsammans med en vän och umgåtts.

Mattias 💗 har det bra i Levi. I dag hade han bara varit i stugan och gjort klart ett skolarbete. 

De några av hans klasskompisar som skall tillbringa veckan i Levi har ju inte ledigt utan distans skolarbetet fortsätter. Men nu får de ju miljöombyte samt trevlig omväxling med turer ut i snö och natur, samt trevliga mysiga kvällar i stugan. I dag hade det varit -8 grader.

Matilda 💗 var igår ut i vintervädret (med kryckor) och grillade med kompisar från Elimförsamlingen och ikväll har hon varit på tjejträff med ungefär samma gäng.

Ja hon går ännu med kryckor efter en månad (imorgon). Här hemma går hon i princip utan men längre sträckor behöver hon ännu kryckorna. Ingen läkare har ju heller ännu sagt vad röntgen visade så vi vet ju inte ens om hon får stödja på benet eller om hon helt enkelt borde göra det. Hvc läkaren sa att vi skulle vänta på röntgen svaren så inte enkelt att veta vad som är rätt när det blir så här lång väntan. 

Men imorgon tänkte hon försöka klara sig utan kryckor i skolan. Hon har fått hisskort så hon kommer sig upp i våningshuset.

Men hon har fått kallelse till Vasa centalsjukhus till kirurgiska polikliniken den 15 februari. Jag har fixat ledigt så jag kan åka med, men ingen annan än Matilda får gå in p.g.a coronasituationen. Självständig som hon är tycker hon att det är helt ok.

Jag däremot får sitta och frysa i bilen och får inte ens gå in på wc:n. Men Jan föreslog att vi kan åka allihopa och att vi då tar husbilen (då har vi ju värme, wc, kylskåp, säng m.m 👍😊) och då kan han jobba från bilen medan vi väntar. Vi får se hur vi gör.

SNART GODNATT

Nu har jag lyckats få ihop ett blogginlägg trots tröttheten och säkert har jag tusen stavfel m.m men det bjuder jag på för detta är jag just nu 👍.

Och nu blir det en sen kvällspromenad med mannen och Hugo 

Glad och tacksam är jag trots allt för så mycket. Jag känner starkt att Herren håller allt och alla i sin hand just nu. Och dåsig och trött är jag efter mina vaknätter men så glad för jag fixade det, TACK JESUS FÖR DET 👍.

Och dagens bibelord var åter igen mitt i prick, tack Jesus.

OM JAG SITTER ELLER STÅR VET DU DET, DU FÖRSTÅR MINA TANKAR FJÄRRAN IFRÅN. OM JAG GÅR ELLER LIGGER SER DU DET, MED ALLA MINA VÄGAR ÄR DU FÖRTROGEN (Psaltaren 139:2-3).

DU OMSLUTER MIG PÅ ALLA SIDOR OCH HÅLLER MIG I DIN HAND (Psaltaren 139: 5).