EN PÅMINNELSE

 Nu som då blir jag påmind, så även idag.

Jag städade i köket i hyllorna och när jag kom till Hugos hylla fick hans stora låda en ordentlig rengöring. Och där i bottnen bland alla smulor, skräp och hårstrån hittade jag det.

Jag hittade kortet som Hugo fått utav ett av mina tidigare dagbarn. 

Barnet som hade slutat hos mig/oss och saknade oss alla men mest Hugo 😊💗. Så gulligt... det säger en hel del om vår lilla svarta lurvboll.

Hugo för fyra år sedan när han fick vara en kung i leken.

Ja ibland blir jag påmind om den tid i mitt liv när jag jobbade som dagmamma, då när vi öppnade upp vårt hem för många små, de som kom att bli mig så kär.

Saknar jag det jobbet? Nej. 

Saknar jag dessa små? Ja.

Men jag har glädjen att få träffa och se dem alla nu som då och flera kommer ännu på besök ibland. Men nu i coronatider har det förstås varit dåligt med det.

Men jo jag saknar dem.

Så här kunde det se ut på den tiden när vi hade pysselstund i köket när alla hade fått leta i pysselskåpet efter material och skapat 😊.

Pysselstund har guld i mun.

För övrigt så är det jobb som jag har idag väldigt likt det jobb jag hade då, men nu har jag ju inte jobbet på hemmaplan.

Här hade vi inte så mycket snö som nu, men vi tog till vara på allt 👍.

Allt har sin tid.

Bilar, bussar och solar på tork på vardagsrumsbordet... på den tiden.

 Att skapa och pyssla var något både barnen och jag gillade.

En rolig filur skapad av en konstnär.

TACK JESUS FÖR DEN TID JAG FICK MED ALLA DESSA SMÅ OCH TACK FÖR DEN TID JAG NU FÅR MED ALLA DESSA STÖRRE.

ALLT HAR SIN TID, DET FINNS EN TID FÖR ALLT SOM SKER UNDER HIMLEN (Predikaren 3:1).