ORTOPEDBESÖKET

Så kom dagen som vi väntat på när Matilda äntligen skulle få träffa en knäspecialist. Besöket blev dock inte helt vad vi hade hoppats på.

 

Vi susade förbi Vasa centrum.

Men det blev av och det är vi glada för.

PÅ VÄG TILL VASA

Vi startade klockan 8 och vi åkte alla tre, Jan, jag och Matilda... och Hugo var förstås också med.

Det var lungt i trafiken.

Och det var så otroligt vackert i vår vita vinter värld.

Vi fick se solen gå upp.

Det blev bilder genom bilrutan.

Ja jag tog massor av bilder, som vanligt.

Det var vägarbete på ett ställe och vi fick sitta en god stund och se på när de jobbade innan vi fick grönt ljus.

Vi kom fram till Vasa tjugofem minuter innan Matilda hade tid.

LÄKARBESÖKET

Matilda hade tid klockan 10 till kirurgiska polikliniken. Vi räknade med att besöket skulle ta allt från 30 min till 1h. Och p.g.a rådande coronaläge fick endast hon gå in.

Jan stannade i husbilen och jobbade en stund medan jag och Hugo tog en promenad längs den vackra strandvägen.

Hugo träffade på ett djur i skogen.

Men det var bara en söt räv, gjord av trä.

Där ute vid vattnet/isen var det också så otroligt vackert.

En simstrand i vinterskrud.

Vi gick endast runt sjukhusområdet för det var lite för kallt för Hugos tassar att gå längre.

När vi kom förbi framsidan beslöt jag att gå rakt framför huvudingången för att se hur där ser ut nu i coronatider.

Och då kom Matilda ut, redan.

 

Det visade sig att Matilda hade varit ca 7 minuter inne hos ortopeden. Han hade undersökt knäna och hade trott att det var flera år sedan hon hade haft knäskålarna urled (i vardagligt tal säger man knäna urled fast det egentligen är en annan sak. Det korrekta är att säga knäskålarna urled) och några röntgenbilder hade han ännu inte fått.

Matilda fick berätta om sina knän att båda knäskålarna varit urled två gånger och senast det hände var i år den 8 januari.

Han sa att han ännu ringer upp idag när han fått röntgenbilderna men att det lutar nog mot att det blir operation (av vänster knä) och då troligtvis efter sommaren. Han har inte ringt ännu.

Han frågade också vad Matilda tycker, om hon vill bli opererad.

Matilda svarade att om det blir bättre så vill hon det för som det är nu vågar hon ju ex inte åka slalom.

Han sa att en operation nog gör det mycket bättre och att knäskålen skulle åka urled efter en operation är ovanligt.

Efter det korta läkarbesöket fick vi slänga oss på sängen en stund medan Jan hade ett möte (på distans).

Därefter blev det lunch och jag och Matilda gick in för att hämta den. I restaurangen fanns tre andra personer så det kändes rätt tryggt.

Vi fick dock vänta en stund på maten, så vi satt och dinglade med benen från de höga bänkarna.

Efter hamburgarmåltiden startade vi hemåt. Men vi hade inte kört långt förrän vi fick stanna till när Hugo behövde uträtta sina behov. Så det blev ännu en solskens promenad.

Borde ha haft solglasögon så ljust var det.

Sen körde vi hem.

Vi kom hem strax innan kl.14 och då hann Matilda ännu till skolan en sväng. Ja hon ville faktiskt själv till skolan.

I KVÄLL

Efter att Jan hade jobbat klart åkte han och jag ut till skogen. Hugo var trött efter resan och fick stanna hemma med Matilda.

Denna skog betyder något alldeles speciellt för mig, vilket jag kanske berättar om en annan gång.

Och ikväll har vi haft en första träff med Vilsam/bönegruppen för detta år. Vi beslöt att träffas trots coronasituationen. Vi var under fem personer, använde munskydd och satt med avstånd. 

Men det att vi fick träffas igen, dela livet och be för och med varandra.... det behövde jag mer än jag kunnat ana.

TACK JESUS FÖR DENNA DAG. TACK ATT DU HAR ALLT OCH ALLA I DIN HAND. OCH TACK FÖR MINA FINA BÖNEVÄNNER.

FÖRTRÖSTA PÅ HERREN TILL EVIG TID, TY HERREN ÄR EN EVIG KLIPPA (Jesaja 26:4).