MED ÖPPNA ARMAR
Det hann knappt byta månad så var hösten här. Löven har börjat gulna och dalar ner.
Och betydligt kallare har det blivit, ja jag har t.o.m börjat använda ytterbyxor ibland, speciellt tidiga morgnar och sena kvällar.
Och betydligt kallare har det blivit, ja jag har t.o.m börjat använda ytterbyxor ibland, speciellt tidiga morgnar och sena kvällar.
Morgonpromenaden gick förbi gravgården.
Hugo trivs åtminstone bättre med promenaderna nu när det inte är så varmt. Han stortrivs och vill gå
hur länge och hur långt som helst.
Jag gillar sommaren, ja visst gör jag det, men hösten har också sin charm. Och skulle vi ha härlig sommar hela året runt skulle vi inte längta efter den och uppskatta den som vi gör.
Så jag välkomnar hösten med öppna armar, även om den innebär en hel del orosmoment och frågetecken. Men även om oron knackar på och i detta fall sjukdom bland nära och kära så stannar ju inte tiden. Den går vidare och den ska gå vidare.
Här får jag än en gång påminna om hur viktigt det är att vi har Jesus med i våra liv, att vi inte behöver gå ensamma.
Familj, släkt och vänner finns kanske där men de kan aldrig förstå dig helt eller hjälpa dig till fullo, men det kan Jesus.
Även i det mörkaste mörker är Han med.
Så välkommen höst, för med Jesu hjälp kommer det att bli en fin höst med många fina stunder mitt i det osäkra och svåra.
Med Jesus kommer vi att orka, stöda varann och kämpa tillsammans.
Med Jesus kommer vi att ta en dag i taget.
Med Jesus skall vi njuta av höstens fina färger.
Och just p.g.a. Jesus välkomnar jag hösten med öppna armar.
HERREN ÄR MIN HERDE, MIG SKA INGET FATTAS (Psaltaren 23:1).
Kommentarer
Skicka en kommentar