ETT ANKARE FÖR NÅGON ANNAN

 Vi började morgonen med en promenad med Hugo, då gick vi förbi denna tjocka kätting.

ANKARKÄTTING

Vi har inte direkt haft ett söndagsfint hem i dag och inte lär det bli det heller. Men söndagen både kom och går ändå. 

Så här såg det ut i köket imorse, alla ytor fyllda av allt möjligt som berättar om de invånare som bor i detta hus.... och allt möjligt roligt eller tråkigt som "vi" hittar på😉.

Disk i massor lite här och där, en söndrig högtalare, lampor som skall läggas upp någonstans, frukter som rullat ur sin påse, soppåsar på väg ut, den gamla filmkameran på laddning, strumpor som någon lämnat efter sig, en del från duschen som inte kommit upp än, en vispel och kavel som någon använt till bakning, målfärg, verktyg, munskydd, sladdar, tidningar, en karta, en dator, smulor m.m.

Och dottern började som sagt måla väggar i sina rum igår kväll.

Kl.00:45 var jag upp och tog en bild innan jag sa godnatt ännu en gång. Matilda fortsatte målandet ännu ett tag.

Och i dag har hon fixat det allra sista.

 

Hon tömde det sista ur målburken.

Jans grind-projekt har fått pausa idag. Som ni ser så är de nya delarna som Jan byggde igår i samma färg som vår altan, alltså det blir inget grönt och vitt mål denna gång.

Sen skall också balkongräcket förnyas och bli i samma träfärg, men det blir knappast i höst.

I dag har vi slöat och tagit det lungt, lyssnat på två andakter, ätit rester, promenerat några gånger, övningskört med Matilda och så har jag fixat lite pappersjobb till facket, när jag äntligen hittade ett papper som varit försvunnet. 

Och Hugo har tuggat på sitt tuggben.

Nu blir det snart dusch och sen åker jag till nattskiftet.

Jag vill avsluta med en tankeställare som kom till mig efter en av dagens andakter.

- Är jag/du bekväm med att hjälpa någon annan som har det sämre ställt på ett eller annat sätt? Och den tanken blir ju ännu mera aktuell nu i denna coronatid.

Jag vill svara ja på den frågan, för jag vill tro att jag faktiskt både vill, kan och gör det. 

Sen kommer man till nästa fråga. Men hur kan vi hjälpa nu när vi ska hålla avstånd, inte röra varandra, inte gå hem till varandra och att använda näs och munskydd försvårar allt när våra ansiktuttryck inte går att avläsa?

Men jo vi kan även i denna oroliga och annolunda tid finnas till för varandra, Vi kan få vara ett ankare för någon annan,

Vi kan ringa, skriva eller hälsa på på utsidan, för en pratstund med ordentligt avstånd. Vi kan prata med facetime. Vi kan baka eller överlämna något som förgyller någons dag eller stund, som en blomma, en tidning eller något gott och lämna på trappan eller utanför dörren. Vi kan hjälpa till med olika tjänster, handla, rasta hunden, föra telefonen på service m.m. 

Men det allra viktigaste, VI KAN BE OCH VI SKA BE. Och nu skall vi speciellt be för alla ensamma, sjuka, arbetslösa, överarbetade, rädda, oroliga, trötta och deprimerade människor.

Fråga Jesus vem just du kan få vara ett ankare för.

GLAD SÖNDAGKVÄLL PÅ DIG 😊💗.

OCH ALLT VAD NI GÖR I ORD ELLER HANDLING, GÖR DET I HERREN JESU NAMN OCH TACKA GUD FADERN GENOM HONOM (Kolosserbrevet 3:17).