KU:S KVINNODAG 2020

Årets kvinnoweekend blev en förkortad version, en KVINNODAG.

Det blev en fin gemenskapsdag med avstånd, många handtvättningar och några munskydd och visir 👍😊.

Fotografierna från dagen är många och jag trycker in dem lite här och där.

HERE I COME

Jag satte mig i bilen på lördagmorgon och styrde mot natursköna Pörkenäs. Jag ville ta en bild med tummen upp, för att liksom visa att jag verkligen var laddad, men den slingrande vägen svängde sig mitt i fotografieringen så tummen gled ner, dock inte helt ner.

 

Jag hittade den rätta stämningen så jag sjöng och trallade hela vägen. Genom de sista krökarna bad jag om en fin dag, en välsignad dag och en beskyddad dag. Sen körde jag in på den stora parkeringen och jag var så laddad och förväntansfull.

Jag tog en kort promenad på det fina området i väntan på att klockan skulle bli nio.

Och jag insåg, ja jag är här 👍 även detta år. Väninnorna var inte med denna gång av både en och annan orsak men jag var här och jag visste att det var precis här jag skulle vara denna första lördag i oktober.

FRUKOST

Dagen inleddes med frukost i matsalen.

Vi påmindes om den viktiga handtvätten innan vi gick till frukostbuffen, 

Ja jag kommer att nämna och berätta extra mycket om alla dessa corona-säkerhetsdetaljer (så att jag om några år kan se tillbaka på denna kvinnodag och påminnas om denna speciella tid) för det är ju precis där vi lever idag.

Borden var dukade med servetter och bibelord på de platser där man fick sätta sig. Ingen fick sitta intill någon annan utan man satt snett mitt emot varann.

I år fick vi två bibelord. 

Och än en gång (som jag skrivit om tidigare) så blev jag igen påmind om betydelsen av att faktiskt ROPA till Herren. Det kan betyda att vi rent av höjer vår röst, ropar ut vår nöd, ångest, frustration, hjälplöshet, glädje, iver, tacksamhet osv. Det kan också betyda att det är vårt hjärta som ropar till Herren även om vår mun är stängd.

Så ropa till Herren, på det sätt som känns rätt.

Jag kan verkligen säga att jag ropat till Herren flera gånger under det senaste året, jag har ropat för många nära och kära och vi har fått många bönesvar, TACK JESUS. Herren hör och svarar alltid, på ett eller annat sätt.

Jag plockade åt mig av godsakerna från frukostbuffen.

Under frukosten småpratade jag med Annica, som satt snett mitt emot. Mellan tuggorna hann vi fundera på våra ungdomar som studerar i Sverige, på caravanlivet, om det skall vara husvagn eller husbil, på coronasituationen och på ett som annat. 

Ja kvinnodagen hade börjat och vi hade genast börjat dela, dela dagen och dela livet kvinnor emellan.

När magen var mätt och belåten var det dags att (tvätta och sprita händerna igen 👍) bege sig till den andra byggnaden för att samlas i kapellet.

Stickastrumporna kom på och jag trädde in i det välkomnande kapellet med utsikt över skog, strand och hav.

EN EGEN BÄNK

I kapellet fick vi alla vår egen bänk, vilket påminde mig om något jag läste en gång. 

"Min" bänk.

I en kyrka i ett annat land hade varje familj sin egen kyrkbänk. När de var på plats tändes lamporna i bänken, annars förblev den mörk. Detta gjorde att de flesta ville komma till kyrkan för det kändes så bra när deras bänk var tänd och fylld.

Och varken de kom för den tända bänken eller för att lyssna till Guds ord så var de ju ändå där och fick ta del av gudstjänsten och gemenskapen, och det var ju fint.

Och de bänkar som var tomma och mörka dem bad de för extra mycket.

I lördags fick jag uppleva känslan av att ha en alldeles egen bänk, och den känslan kändes riktigt bra. Och jag hade faktiskt en egen lampa också, på väggen intill.

Förutom att alla fick en egen bänk så satt vi också i sick sack.

Vi var sammanlagt ca tjugo-tjugofem kvinnor under hela dagen.

MORGONANDAKT

Temat för dagen var GEMENSKAP ett riktigt passande tema just nu när vi rekommenderas att inte ha så mycket gemenskap p.g.a coronaviruset. Samtidigt som Gud har skapat oss till gemenskap, gemenskap med honom och med varandra.

Det blev ingen gemensam lovsång (på insidan) denna kvinnodag. Men Rebecca sjöng med sin otroligt vackra sångröst några sånger som vi bara fick sitta och njuta av samtidigt som vi fick ta in de talande orden. "Smaka och se att Herren är god, vänta efter Herren".

Annica talade om "vilan"  om den viktiga och rätta vilan som vi så ofta glömmer bort i vår presterande värld. I 2 Mos 31:17 läser vi att Gud vilade/hämtade andan på den sjunde dagen. Att hämta andan och stanna upp i vår vardag det är något vi bör komma ihåg, något vi inte får glömma bort.

Vi får också lära oss att vila i att livet kanske inte blev som vi tänkt, men då får vi vila i det som är just nu. Vilan ger oss tid med Gud.

Och vi uppmanades att gå in i vår kammare och tala med Gud, som vi läser i bibelordet. Vår kammare kan vara ett rum, en lugn plats men det kan också vara var som helst där vi stillar oss för att ha tid för Herren, när vi väljer avskildhet med honom.

Vi fick sluta våra ögon och lyssna till uppbyggande och tröstande bibelord, begrunda dem en stund innan följande bibelord lästes upp.

Vi avslutade med Sinnesrobönen.

”Gud, ge mig sinnesro att
acceptera det jag inte kan
förändra, mod att förändra det
jag kan, och förstånd att inse
skillnaden. Amen

Annica påminde oss också om att Gud hör hjärtats bön, vi behöver inte ens använda ord. Vi får vila i att Gud hör och vet även när vi inte orkar be högt, och det får vi vila i. 

BERÖRANDE SAMTAL

Jag tycker om livsberättelser och jag vet att jag väldigt ofta i olika sammanhang önskat dylika, berättelser som är eller har varit en annan människas vardag och liv.

I lördags fick vi ta del av två kvinnors öppna och ärliga berättelser om hur de kommit fram till en personlig tro, om hur svårigheter i livet kan leda fram till något välsignat och fint, om hur viktig den kristna gemenskapen är och hur vi aldrig skall sluta att be.

Bönen borde aldrig vara det sista vi tar till utan det första, hörde jag någon säga en gång. Och amen säger jag bara till det.

Åsa inledde med att prata om gemenskap. 

Hon berättade om Saul (som sedan fick namnet Paulus). Han som först förföljde de kristna. Då hörde han en röst som sa: Saul, Saul varför förföljer du mig? Han frågade: Vem är du Herre? Rösten svarade: Jag är Jesus, den du förföljer.

I Romarbrevet 12:4-5 läser vi att vi är en enda kropp och vi behövs allihopa för vi har var och en något vi kan ge eftersom vi fått olika gåvor. Vi är ett "lag". Kyrkan/församlingen är ju Kristi kropp. (När vi tar emot Jesus i våra liv blir vi frälsta, då tillhör vi Kristus/Jesus och vi blir symboliskt en del av hans kropp).

Senare förstod Paulus att när han hade förföljt de kristna så förföljde han ju Kristus själv, för alla vi kristna/församlingen är Kristi kropp.

Det är viktigt att vi vågar vara oss själva annars är det nästan omöjligt att tjäna Gud. Ex David som vi läser om i bibeln han kunde inte vara sig själv i den stora tunga rustningen när han skulle strida mot Goliat. Men med Guds hjälp besegrade han Goliat.

Bön är att vandra med Jesus. Och bönen skall vara en relation inte en prestation. 

Men i den kristna gemenskapen är det också tillåtet att inte orka, vi får vara svaga.

Åsa ledde sen samtalet med Camilla och Minna. De delade och de berörde, tårarna fick rinna och magmusklerna fick skratta.

Det jag tog till mig förutom deras personliga berättelser är nedanstående rader, några med mina egna ord.

- Bön gör hjärtat större (Moder Teresa).

- Glöm inte att TACKA JESUS när du fått bönesvar.

- Ibland kan en vanlig lenkki förvandlas till en bönevandring där man får avsluta med: Inför dig Herre lämnar vi allt det här vi pratat/bett om.

- Hur fint och viktigt det är med alla kristna relationer.

- Det behöver inte vara svårt att få in den kristna- biten i hemmet, ex bjud tonåringarna på en fantastisk frukostbuffe samtidigt som gudstjänsten är på via webben (i coronatider).

PAUS

Därefter blev det en liten ben och ryggsträckarpaus när man kunde ta en frukt om man så önskade.

Jag njöt av en banan. Men fruktbordet stod dukat hela dagen så senare tog jag också en mandarin.

BIBELPASS

Det blev ett kort bibelpass med Helena, hon tog oss med genom hjälpredskapen/budorden som Gud gett oss för att vi skall kunna vårda vår gemenskap rätt, gemenskapen till Gud och till varandra.

Vi är skapta till gemenskap inte att vara ensamma. Vi är skapta att ha gemenskap med Gud, den gemenskapen som brast i.o.m syndafallet, men dörren till gemenskapen öppnades igen i.o.m Jesus död och uppståndelse.

Och vi är skapta till att ha gemenskap med varandra och med andra kristna i vår världsvida kyrka.

Må vi en dag bli ett.

WORKSHOP 1 OCH 2

Det fanns två pass, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Man kunde välja mellan följande alternativ: Heliga danser, stickning, massage, bönevandring och föreläsning om parrelationen.

Jag hade valt vandring på den första workshoppen.

Mina fötter stod redo.

Kati tog oss med på en bönevandring. Vi vandrade längs stranden, i skogen och på vägen.

Vi stannade till ibland en liten stund och hon delade några ord, en bön, en dikt eller ett bibelord.

Det var en solig och fin dag när vi vandrade i Guds fina natur.

Vandring med avstånd.

Vi var nio personer i vår grupp.

Vi gick under och över.

Jag står och går på en stadig Klippa.

Det var så vackert och jag tänkte: Kan man ens tvivla på att det finns en Skapare när man får uppleva allt detta?

Ljuset, lyste på vår väg på fler än ett sätt. För Ljuset/Jesus Kristus vandrade själv med oss.

Vi delade också livet under vandringen, det lätta liksom det svåra.

Vi stannade som sagt till ibland, lade blicken på en behaglig plats och lyssnade till Katis röst. Vi bad, sen fick vi åter igen fortsätta i egna tankar eller småprata.

Vi fick dem alla till pappers efteråt, alla böner, bibelordet och den fina dikten. Här kommer de för dig som är intresserad.

Den här var ny för mig, och så vacker och talande.

Denna en gammal goding.

 

Jag fick träffa nya härliga människor som gjorde fina avtryck.

Och när jag såg båten intill stranden kom en sång till mig som vi sjöng när jag var liten.

1. Min båt är så liten och havet så stort,
men Jesus har gripit min hand.
//: När Jesus styr båten, då går det så bra
på resan till himmelens land ://

2. Nog möter mej motvind och dimma och storm,
men Jesus har gripit min hand.
När Jesus...

3. Jag vet ej om resan blir lång eller kort,
men Jesus har gripit min hand.
När Jesus...

Och det är ju precis där vi är nu, i motvind, dimma och storm om vi tänker på världsläget.

Men med Jesus i båten fixar vi allt.

Grönt är skönt och det kändes så verkligt just här.

Fina kvinnor på vandring

Vackra ställen.

Och höstens alla färger fick vi njuta av.

Någon hittade ett fynd på vägen som fick följa med (kanske ända hem).

Jag frågade om jag fick ta en bild av pinnen, den som var märkt av regn och väder, men som var så vacker i all sin enkelhet, och det fick jag. Jag glömde dock att fråga vad den betydde för henne. Men att den betydde något det var jag alldeles säker på.

Herren går med oss där vi går bedjande fram.

Vi avslutade nere vid havet intill korset.

Vi ställde oss framför korset och bad den bön som Herren själv lärt oss, vi bad den med de rörelser som Boris Salo utformat.

Bönen Fader vår

Fader vår som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja, såsom i himmelen
så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss i dag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten
i evighet.
Amen.
(Matt. 6:9–13; Luk. 11:2–4)

Och ja denna bönevandring blev också till en fotovandring, jag med flera hade fram kameran/telefonen en hel del.

LUNCHEN

Sen smakade det gott med lunch.

Och allt var gott, som vanligt på detta ställe.

Vid lunchen samtalade jag med två kvinnor, vi fyllde ett helt långbord, jag i mitten och en vid varje bordsände.

WORKSHOP 2 OCH HUR HAMNADE JAG HÄR

Som dagens andra pass hade jag valt massage, för missionen. Alltså inte att lära mig massera utan få ligga där och ta emot 👍.

Ännu en Camilla (ja vi var många Camillor på denna plats) masserade och pengarna gick till missionen för att förhindra barnäktenskap. 

Massören hade munskydd under den 20 min långa massagen.

Men innan jag kom så långt så jag låg på massagebänken deltog jag i en annan workshop.

Det blev en hel timmes paus för mig innan det var min massagtur. Jag hade tänkt gå ut men det hade jag ju redan hunnit med så jag slog följe med några trevliga damer som satt i aulan.

Till allra först när jag såg dem trodde jag att de satt och inväntad att deras pass skulle börja, men sen gick det upp ett ljus: Rebecca skulle ju dra en workshop. Det visade sig att jag hade hamnat i stickgruppen, utan sticksömn.

Bilden: Rut-Marie en trogen kvinnoweekend-besökare som deltog i stickgruppen, hon med en sticksömn 👍.

Men där var jag utan sticksömn lika välkommen ändå, där trivdes jag och där lärde jag mig "sticksnack".

- Tappar jag en maska så gör det ingenting, jag bara tar upp en ny också fäster jag sen den jag tappat.

Jahaa tänkte jag där jag satt och lyssnade på deras intressanta stickdiskussioner. "Då tar man bara upp en ny" kan man göra så? Var tar man upp den ifrån? Plockar man bara upp den var som helst?

De pratade om det "festliga" som kommer allra sist. Men det visade sig att det inte var någon fest utan ett tråkgöra när alla trådarna skall fästas. Men en dam hade ett bra tips.

- När ni vaknar på natten och inte får sömn då fäster ni alla lösa trådar, då får ni det gjort.

Jag undrade vad de höll på med för olika projekt.

Där fanns hon som stickade till sin dotter, en gjorde en tröja till sitt barnbarn, på stickorna fanns en tröja till sig själv och en virkade något stort som kunde bli både duk eller gardin, vau alltså. Och den sistnämnda hade påbörjats för 30 år sedan och plockats fram igen och nu var den nästan klar.

Bilden:tröjan.

Ja jag passade sist och slutligen riktigt bra in i denna grupp. Här hemma har jag mitt senaste stickprojekt en strumpa som jag både påbörjade och slutade med i februari. Kanske skall den få en ny chans.

AFTERNOONTEA

Efter den sköna och välbehövliga massagen blev det te med sött och salt.

Det blev också en liten ben och ryggsträckarpaus för min del, för här började min rygg säga stopp efter att ha suttit en hel del den dagen. Och för er som inte känner mig kan jag säga att jag har två utbuktande diskar i ryggen som gör att jag inte kan sitta långa stunder utan att få besvär. Så jag behöver stiga upp och sträcka på mig och töja ryggen bakåt åtminstone en gång i timmen (så det var inte massagen som gjorde den dålig ifall någon trodde det). 

Skönt att sträcka på sig.

LOVSÅNG PÅ UTSIDAN

Innan vi gick in för att fira kvällens mässa sjöng vi lovsånger på utsidan. Annorlunda, ja visst. Jag som älskar att sjunga kände bara hur otroligt roligt det var. 

Och tack och lov Jesus att du ledde mig i lovsång hela vägen dit i bilen för annars skulle det ha känts riktigt svårt att avsluta sjungandet efter endast några sånger. 

Sen gick vi in till våra egna bänkar igen.

VECKOMÄSSA

Mässan var kort och enkel. Sång av Rebecca, undervisning av Åsa, bön och förbön, kollekt och själva nattvarden.

Åsa och Annica hade visir på när de delade ut nattvarden. Och vi fick komma upp en i gången, alltså ingen lång kö.

Å vilken glädje att få gå upp till nattvarden. Ja jag erkänner att det var alldeles för länge sedan sist. Men nu fick jag gå upp och ta emot Jesu kropp och blod, bli ren, fri och förlåten. Den känslan går inte att förklara när man med lätta steg vandrar ner igen, när man fått lämna ALLT, den känslan måste man bara få uppleva. TACK JESUS att jag får tillhöra dig.

Kollekten fick man lämna i korgen vid dörren när man gick ut.

TACK OCH HEJ

Nu är vi alla hemma igen i våra hem och familjer 💗. Nu får vi tänka tillbaka med tacksamhet på helgen och kvinnodagen, ja TACK JESUS. Vi får fundera: Vad fick jag? Vad har jag nytta av i min vardag? Vad lärde jag mig som jag kan ge vidare? Hur berörde Jesus mig? Hur vill jag fortsätta? 

Och som Jesus säger "förbli i mig så förblir jag i er" det ska vi tänka på och hålla fast vid. Livet är inte alltid lätt, men med Jesus blir det lättare.

Sånt hanns det också med.

Och vi får be för alla kvinnor som inte kunde delta i år, vi får "be för alla tomma bänkplatser där ingen lampa var tänd".

TACK ALLA HÄRLIGA KVINNOR 👍😊💗SOM JAG FICK DELA DENNA KVINNODAG MED OCH TACK JESUS ATT DU ÄR VÅR HERRE OCH FRÄLSARE.

NEJ, NÄR DU BER, GÅ IN I DIN KAMMARE OCH STÄNG DIN DÖRR OCH BE TILL DIN FAR SOM ÄR I DET FÖRDOLDA. DÅ SKA DIN FAR, SOM SER I DET FÖRDOLDA, BELÖNA DIG (Matteusevangeliet 6:6).

DU LÄR MIG LIVETS VÄG. INFÖR DITT ANSIKTE MÄTTAS JAG AV GLÄDJE, AV LJUVLIGHET PÅ DIN HÖGRA SIDA FÖR EVIGT (Psaltaren 16:11).