SAANKO SILITTÄÄ
Våra hundpromenader är väldigt intressanta och det är till stor del p.g.a alla hund och människomöten.
I morse gick vi förbi en skola och en pojke kom utspringande till gränsen mellan skolgården och trottoaren och frågade en av de vanligaste frågorna jag får när det gäller alla barn som vi möter "SAANKO SILITTÄÄ"? Alltså han undrade ifall han fick klappa hunden/Hugo, vilket han ju naturligtvis fick.
Sen träffade vi en kvinna med en hund i Hugos storlek. Hundarna snusade och hälsade glatt på varann. Kvinnan och jag diskuterade allt möjligt mellan hundar och hundar. Och den kvinnan hade sannerligen gåvan att upplysa människor på ett fint och lungt sätt om saker som var fel som behövde åtgärdas mellan hund och ägare. Hon gav mig flera exempel på människor som hon fått påverka, eller ska vi säga rakt ut...där hon fått rädda hundar som farit illa p.g.a ägare som inte sett eller inte velat se att hunden inte mått bra. Det var sannerligen intressant att prata med kvinnan och jag hoppas att vi träffas igen.
TACK JESUS FÖR ALLT SOM DRAR OSS UT UR HUSET/SOFFAN/SÄNGEN, ut i friska luften, ut och se något annat, ut och lyssna till något eller någon annan och ut och dofta på livet självt.
Kommentarer
Skicka en kommentar