HUGO 6 ÅR

 I dag fyller vår älskade lilla svarta lurvboll Hugo 💗 sex år.

Dagsfärsk bild.

Hej!

Jag heter Hugo och idag fyller jag sex år.

Skönt i solen.

Jag är en maltipoo (min mamma är en vit malteser och min pappa en brun pudel) och min färg är egentligen mörkbrun med svarta och vita inslag, men de säger att jag är svart eftersom jag ser mest svart ut.

Jag gillar värme och njuter av att få sova på en varm och skön plats.

Jag fryser lätt så jag hatar regnvädersdagar, då sätter jag ut nosen i dörren men svänger sen om. Och när jag ändå måste gå ut vill jag sen snabbt in igen. 

Jag gillar bus, lek och gos.

Jag trivs bäst när hela familjen är hemma.... och helst ska de ligga i sängen för då äter jag min mat. Annars är jag lite knepig med ätandet även om det blivit mycket bättre sedan jag fick bortopererad mina inflammerade halsmandlar i november 2020.

Jag har kronisk inflammerad tjocktarm (därför blev även halsmandlarna inflammerade) som ställer till med bekymmer ibland. 

Nu när de vet hur de skall sköta mig har jag börjat må så mycket bättre (mamma tycker att jag blivit för busig och har alldeles för mycket energi ibland 😊). Ibland kan jag få må bra i flera månader.

Men genast jag hittar en smula eller något som min mage inte tål (ex kattskit) så blir jag sjuk i magen och det tar allt från en vecka till flera månader innan jag är helt bra igen. Veterinären har också konstaterat att jag varken tål laktos eller gluten. 

När jag mår illa och har sjukt i magen äter jag ingenting förutom lite gräs, ibland. Och när magen blir tom spyr jag galla. Senast i söndags gjorde jag det. 

Min mage har nu varit dålig ända sedan Matildas utomhusfest (19.4) för då hade jag tydligen hittat något gott i gräset som inte passade min mage och ännu är den inte riktigt helt bra.

Min nuvarande mat består av kokt kyckling, jag äter ca 3-5 köttbullar/dag när jag mår bra.

När jag mådde som sämst (när min inflammerade tjocktarm upptäcktes) fick de knappt i mig 1 bulle/dag. 

Sen har jag även torr foder (vi kallar dem för pipplor) som jag äter som godis.

Det innehåller kalkon, morot och potatis och det mår min mage riktigt bra av. Mamma skulle önska att jag åt mer av det men jag tar bara några /dag.

Och sen har jag ju mitt vanliga godis som egentligen är rätt ny.

Förut hade jag en ännu godare sort men när mamma upptäckte att även i den fanns det lite grisfett då blev det slut med det goda.

Jag har aldrig lärt mig att vara helt ensam vilket gör att jag alltid (nästan alltid) har någon med mig. Mina bekymmer med magen/tarmen och halsmandlarna har gjort att jag hela tiden haft (och ännu har i perioder) smärta säger veterinären och då blir jag mera otrygg och rädd.

Tryggt att få vara nära och att ha varmt och skönt.

När jag växte upp (mina tre första år) hade mamma hela huset fullt av dagbarn och jag behövde aldrig vara rädd eller ensam, det fanns alltid en famn att krypa upp i och mamma var alltid hemma och nära.

Att tugga på barnens pyssel var förbjudet, och jag lydde snällt.

Ofta sov jag mitt i leken (i utklädningshögen, i tältet, bland bilarna, dockorna eller legobitarna) och på kvällarna kom det hem kompisar och hela huset var fyllt av människor, det var härliga tider.

Sen började mamma jobba på en annan plats och på konstiga tider (nu kan hon åka bort till natten och kommer sen hem och sover hela dagen när vi egentligen skall mysa, leka och ha kul).

Mamma tränade upp mig med hjälp av veterinären (jag fick lite lugnande) att kunna vara ensam hemma från det att hon åkte till jobbet på eftermiddagarna tills Matilda kom hem från skolan. Jag lärde mig att vara hemma från noll minuter till ca två timmar. Men sen kom coronan och alla flyttade hem med både jobb och skola (förutom mamma) och jag behövde inte vara ensam alls. Jag tycker att det har varit och är en riktigt bra tid, men det tycker inte de andra.

Jag har många hundvänner och här kommer namnen på en hel del.

ARMAS, CHARLIE, ELSA, SELMA, IRIS, MAJA, LATTE, BOBO, HUGO (en annan än jag), ELVIS, LUDDE, MELVIN, LUNA, KUMMIN, BELLA.

Min nyaste kompis är Charlie, han är också en maltipoo.

I dag har jag firat med mycket gos, mys, lek, bus och promenader. 

Man kan inte bjuda mig på extra god mat för då går det dåligt, men man kan ge mig mycket lek och gos istället.

När jag fyllde ett år fick jag en sån här fin tårta som vilken hund som helst skulle ha slukat, men inte jag.

Redan då tycktes jag förstå att nöt och griskött gjorde mig illamående och sjuk.

Jag är oftast glad och busig och jag älskar att upptäcka världen, gå i skog och mark. Även hemma på gården finns det mycket att upptäcka.

Fäboda är ett av mina favorit ställen.

Jag är väldigt social och van att vara med överallt. Jag älskar barn och på våra promenader får jag träffa många av den sorten. Och ofta vill de hälsa på mig och jag på dem.

Jag är så omtyckt och älskad, det vet jag. I dag har jag fått extra många pussar och kramar.

Bus pågång.

Hej då och en blöt puss från mig. Hälsningar från Hugo. 

TACK JESUS FÖR VÅR LILLA HUGO, VI BER ATT HAN SKALL BLI HELT FRISK I SIN MAGE OCH TARM.

 

BÅDE MÄNNISKOR OCH DJUR RÄDDAR DU, HERRE (Psaltaren 36:7).