EN FÄRGRIK DAG

Morgonen började med frukost på nya altanen. Även om den inte är helt klar och har inga möbler ännu så gick det fint att picknicka där i solen. 

Tidningen lästes.... och vissa har varmare än andra, men huvudsaken är att man inte behöver frysa.

Därefter tog vi en lång promenad, för idag orkade Hugo gå.

Vi gick på lite nya ställen.

När vi kom hem hoppade vi i husbilen, hela familjen, utom Mattias som var i Kokkola 💗. Vi lovade barnen att det blir mat om de följer med. Och det blev det, i husbilen så klart.

Och eftersom alla andra tycktes fotografiera maten 😉 så gjorde jag det också.

Jag valde en smakbit, det är sällan jag äter en sådan men nu blev det av och den var riktigt god.

Mikael och Matilda fick sen promenera hem, via butiken som de skulle till.

Jan, jag och Hugo körde vidare för att åka och hälsa på mina föräldrar.

Och mamma och jag tog en promenad, med corona - avstånd.

Hugo som annars varit pigg och alert idag har ändå inte betett sig helt ok. Mellan varven har han stannat, satt sig ner och flämtat, eller slickat sig kring svansen och magen.

 Och vips så har han varit som vanligt igen.

När vi var på promenad kom jag på vad jag tror det beror på. 

Hugo kakkade och det var riktigt löst. Jag tror att antibiotikan som han äter gör att han får diarre och magknip som tycks knipa till ibland.

När vi kom hem tog Jan en cykelrunda. 

Och jag röjde upp i köket.

Nu får ingen äta i detta hus mer 😉.

Mattias som också hade kommit hem höll på och bakade en kladdkaka, de två andra satt i soffan och spelade och väntade på att få börja äta .... kladdkakan.

En bit lämnade, för jag äter ju inget sött nu. Men som regeln är här i huset så är det alltid kocken som får ta den extra biten, om det lämnar en extra bit. Den regeln gör att syskonen faktiskt turas om att baka när snåltanden gnager.

Denna kock tyckte dock inte att han behövde en bit till, så syskonen fick dela på den.

Det går riktigt bra för mig nu att äta sockerfritt, och så är det alltid bara man kommer över de första dagarna eller veckorna. Nu gäller det bara att inte trilla dit igen.

Det goda mitt i det onda är ju att vi som vanligtvis har massor av kalas denna årstid inte firar och äter sött och gott varje vecka nu i.o.m Coronan. 

Och jag var faktiskt inte alls snål på kakan, jag tog en banan som mellanmål istället. Hurra för mig.

KVÄLLSTANKAR

I går efter kvällsbastun bytte jag sängkläder, oj så skönt var gång man får krypa ner i rena och sköna sängkläder. 

I samma veva fixade jag till rosorna och klippte bort de utblommade för att de nya knopparna skall få all näring.

De gamla rosorna gjorde jag ett hjärta av, en triangel enligt Matilda.

Och det slog mig: så otroligt lite det behövs ibland för att förgylla stunden eller dagen. 

En varm bastu är som en varm kram, man blir så avslappnad.

Rena sängkläder är som ett rent liv utan synd, som när man just fått ta emot nattvarden och går ner från altaret med lätta steg.

Och röda rosor, där också favoritfärgen rosa hittat fram, påminner om att alla behöver vi färg i livet. Färgen gör att man blir piggare och gladare. Färg i livet behöver vi alla, för det ger glädje i hjärtat.

Och vad är färg i livet för dig?

Färg i livet för mig är allt det som jag får se, höra, känna, smaka och uppleva i mitt liv. Och de klaraste färgerna är alltid de bästa.

I dag har jag/vi haft en färgrik dag, med så mycket värdefullt innehåll. 

 

Jesus är den som kan hjälpa oss att se alla färger runtomkring oss, speciellt de som vi missar ibland. Och Han kan ge oss den äkta färgen: glädjen, tacksamheten och friden.

HAN GÖR GOTT, HAN GER ER REGN FRÅN HIMLEN OCH SKÖRDETIDER OCH MÄTTAR ER MED MAT OCH GLÄDJE I ERA HJÄRTAN (Apostlagärningarna 14:17 b).