NATT OCH DAG
I går regnade det hela dagen, vilket resulterade i att Hugo inte alls ville gå på promenad.
 |
| I dag har vi promenerat desto mera. |
Han gick bara kring husbilen, kissade och ville sen in igen. Och eftersom hans mage kräver rörelse och motion för att fungera så gick det precis som det brukar.
Klockan 02:50 vaknade han och behövde ut. Det var bara att klä på sig och traska ut i natten. Tack och lov så hade regnet slutat, men marken var täckt av vattenpölar och det var blött överallt.
Hugo lyckades med sin uppgift men där gick det också som vanligt, all avföring lämnade som en stor boll i baken. Så jag fick lura honom att börja springa och busa, för att få klimpen att lossa, vilket den gjorde. Men allt det smetiga fanns kvar.
Så klockan tre i natt stod jag i en skog, i en bastu och blandade vatten för att lyckas tvätta bort "kakkan" ur hans bak. Ja det är roligt jämt med en hund. Som tur var så fanns det varmt vatten kvar i bastuugnen från kvällens sena bastubad.
När vi kom in tillbaka i husbilen blev det att torka Hugo torr med en handduk och sen krypa isäng.
Tror du att jag somnade då, efter att ha sprungit kring på gården och sen badat bastu typ? Nepp, det gjorde jag inte. Jag var klarvaken, låg och vände och vred mig, pratade med Jesus och lyssnade till både hundens och mannens andning som bekräftade att de båda sov skönt. men inte jag.
Jag kan meddela att i natt började det blåsa hårt, ja nästan storma, precis kl.04:21, för då var jag vaken.
Klockan 04:40 gav jag upp, då steg jag upp och gjorde en smörgås och hällde upp en mugg med havremjölk. Sen satt jag och mumsade och konstaterade att det var alldeles ljust där ute, redan då.
Ute var det ljust, och vått på marken.
Sen kröp jag isäng och läste bloggar en god stund. Klockan 5:45 började jag äntligen känna mig trött, då stängde jag telefonen och tror att jag somnade bums.
Jag sov långt in på förmiddagen.
När Jan hade stigit upp var det fruset på marken. Alltså när har den frosten hunnit komma?
I DAG
Jan jobbade och jag tog en lång promenad med Hugo efter morgonmålet. I dag behövde Hugo verkligen få promenera och det var något han också ville.
Jag tog en hel del bilder under vår fina promenad.
Bergsklättring, gillar både Hugo och jag.
På eftermiddagen kom svärföräldrarna. I dag kunde vi sitta ute i det fina vädret, vilket var otänkbart igår.
Jan jobbade sen med sitt projekt, en övrevåning till ladan. Nu byggs själva trappan dit upp.
Medan Jan hamrade och spikade tog Hugo och jag vår eftermiddagspromenad.
Alltså vilken fin natur vår Herre har gett oss, och tänk att det är helt gratis att ta del av den.
Sen sa vi tack och hej till villalivet för denna gång.
Nästa gång vi kommer kanske vi kan börja plocka fram ett som annat på terassen.
På hemvägen åkte vi via butiken för vi gissade att kylskåpet här hemma behövde fyllas på, och mycket riktigt.
Jan handlade och jag promenerade hem med Hugo, så fick vi fixat kvällsturen. Medan jag promenerade hade jag en god vän i örat, som behövde få prata av sig.
Och efteråt slog mig tanken: Alla behöver vi få prata av oss ibland, lätta våra hjärtan, få dela glädje och sorg.
Men även om vi har vänner att prata med så behöver vi också någon mer, någon som ser längre än vi ser, någon som vet mer än vi vet, någon som kan mer än vi kan och någon som älskar oss mer än vad vi människor kan älska. Vi behöver alla Jesus. Men alla vet bara inte om det ännu.
GODNATT
I kväll somnar vi hemma i egen säng, för imorgon vill vi vara hemma när vi har två som fyller 23 år i detta hus. Då har vi orsak att fira igen.
I natt tänker jag varken gå ut mitt i natten, springa runt på gården eller bada bastu. I natt skall jag sova lungt och skönt.
Godnatt på dig.
HUR MÅNGFALDIGA ÄR INTE DINA VERK, HERRE! MED VISHET HAR DU GJORT DEM ALLA, JORDEN ÄR FULL AV VAD DU HAR SKAPAT (Psaltaren 104:24).
DET ÄR GOTT ATT TACKA HERREN OCH ATT LOVSJUNGA DITT NAMN, DU DEN HÖGSTE, ATT PÅ MORGONEN FÖRKUNNA DIN NÅD OCH OM NATTEN DIN TROFASTHET (Psaltaren 92:2-3).
Kommentarer
Skicka en kommentar