TRAPPBYGGE OCH VETERINÄRBESÖK

Dagen började med en diskussion om trappan. Enligt mig var det översta trappsteget alldeles för litet, och denna gång fick jag faktiskt rätt 😉.

När både Jan och Mikael funderat en stund kom de till samma sak. Så det undre trappsteget på bilden fick bli det översta.

Och det översta på bilden kommer vi att göra något annat med.

Jan har jobbat på med trappan mest hela dagen.

Terassen är klar på den ena sidan.

Och Matilda gjorde en skylt på dörren imorse så vi inte skulle falla benen av oss när vi skulle ut.

Men nu ikväll är det tryggare att gå ut genom dörren. Ett steg i taget.

Trappan längst fram är bara tillfällig 😉.

Fortsättning följer.

HUGO

Jag hade som uppgift imorn att få Hugo att äta och kakka (bajsa), för kl.13 hade vi veterinärbesök och efter det visste jag att han bara skulle sova (vilket han också gjort).

Och som jag skrev "att få" honom, för vår Hugo har aldrig varit lätt att få att äta, eftersom han han har problem med både mage och halsmandlar.

Går han inte regelbundet på promenad och tillräckligt långt så får han inte heller tömt sin tarm. Och när han sen äntligen får det gjort ja då har det blivit så hårt så det bildas en stor klimp som fastnar i ändtarmen. Och de gångerna så hjälper det endast att springa så det skakar loss och sen direkt i duschen för att få bort resten. Därför går vi mycket och ofta, 👍.

Och denna morgon gick det otroligt bra, Hugo kakkade, och jag tog bild för att kunna visa veterinären. Och när vi kom hem så åt han hela fyra kokta kycklingbullar.

Senast vi var till veterinären i september 2019 var Hugos halsmandlar röda och inflammerade, IGEN. Då sa hon: nästa gång ni kommer, om de är inflammerade även då så tar jag bort dem. 

Så det var otroligt spännande idag.

VETERINÄRBESÖKET

Medan vi väntade på vår tur tillbringade vi tiden där ute och gulliga hunden Elmo höll oss sällskap.

När det blev Hugos tur följde även Elmo med in, och han var vid Hugos sida så gott som hela tiden 💗. Elmo är en av veterinärens egna hundar.

Här hade Hugo slocknat i min famn efter sin spruta och Elmo låg vid mina fötter.

Jag berättade att Hugo mår bra för det mesta men att det ännu kommer dagar när han har dålig mage, vill inte äta och spyr galla, men att han aldrig blir så sjuk som förut då han kunde stå under bordet och skaka av smärta och rädsla, stackarn.

Nu om han vägrar att äta och spyr galla så kan han i nästa sekund ändå springa och busa och visar inget tecken på smärta.

Och han har ju t.o.m börjat äta själv, på kvällarna. 

Hugos tänder blev putsade, klorna blev klippta och öronhåren drog hon bort, bättre än vad jag lyckas med. 

Och Hugo var helt borta, han visste inte av denna världen.

Veterinären såg på bilden av hans avföring och konstaterade att hans mage mår så mycket bättre nu, men ännu syns lite spår (slem) av tjocktarmsinflammationen. 

Hugo hade även gått upp lite i vikt, vilket är tecken på att han mår bra. Han har aldrig varit underviktig men inte haft något extra heller, vilket kan vara bra.

Hon kollade halsmandlarna som denna gång hölls in i sina fickor 👍 vilket de ska göra men som de aldrig gjort. Nu var de endast lite prickiga. Så Hugo är i mycket bättre skick 💗😊 vilket vi ju också märkt. 

Vi fick medicin för halsen, en slags salva som vi skall försöka få honom att svälja till natten....ja här behövs massor av bön.

Hon kände på hans mage, ben och lyssnade på hjärtat, vilket var helt ok.

Och hon tog ultraljud av urinblåsan för att se om han hade ev stenar, eftersom det inte alltid kommer kiss första gången han lyfter benet på morgonen. Där såg hon något litet grus men hon trodde mera på att han haft en bra dröm, drömt om tikar på natten, för då kan det vara lite svullet på morgonen.

Vi fick tips om att putsa tänderna med kalkpulver, istället för tandkräm, då får han i sig välbehövlig kalk samtidigt. 

Vi har flera gånger börjat borsta hans tänder, men eftersom det inte går så bra så har vi gett upp. Han börjar bara busa och biter i tandborsten, men nu skall jag försöka igen, i hopp om att han inte skulle få så fort tandsten igen.

Och vi diskuterade ensamhetsträningen som började gå så bra med hjälp av lugnande medicin i liten dos. Men så kom Coronan och hela huset blev fyllt med familjemedlemmar dygnet runt, så nu står all träning still. Och om bara magen och halsmandlarna blir helt i skick så kommer ensamhetsträningen att gå så mycket bättre när han inte har ont eller obehag.

Vi fick mera medicin för framtida träning.

Vår veterinär är kanon, så hjälpsam och kunnig.

Sen körde jag hem med en sovande hund......

....och med gulliga Elmos dregel på mina byxor 😄.

 

HEMMA

Och Hugo sover ännu. Han lyfter upp huvudet ibland, eller sätter sig upp en stund för att i nästa sekund lägga sig ner igen.

En gång i kväll har jag burit ut honom på gräsmattan ifall han behövde kissa, men han stod där på rangliga ben och tittade på mig tills jag bar in honom igen.

I natt lär han vakna och behöva ut och kissa, och då tar vi en kort nattpromenad.

TACK JESUS ATT HUGO BLIR BÄTTRE OCH BÄTTRE HELA TIDEN, VI BER OM EN HELT FRISK HUGO SOM ÄTER HELT SJÄLV, utan lockande och pockande. Och vi ber att vi skall få i honom medicinen Amen.

Busiga Hugo som vill leka med favoritbollen.

BÅDE MÄNNISKOR OCH DJUR RÄDDAR DU, HERRE (Psaltaren 36:7 b).

FÖR INGENTING ÄR OMÖJLIGT FÖR GUD (Lukasevangeliet 1:37).