NU KRAMAS VI IGEN

 Gårkvällens promenad gick via stallet vid Pedersöre kyrka. 

Hugo studerade djuren länge och väl.

Han hade nog önskat lite närhet från deras håll också men de verkade helt döda 😉.

KARANTÄNEN ÄR SLUT

Nu kan vi ligga i sängen och prata igen, hela familjen som vi brukar och nära varann 👍💗😊.

När jag kom hem från jobbet var det precis vad sonen och jag gjorde.

Sen åkte han iväg med en kompis.

Han har hållit sina 10 dagars karantän (rätt) bra sedan han kom hem från Sverige den 18:e december, men jo det har varit tufft. Han har ändå kunnat umgås med några vänner (som haft corona här i höst). Och i helgen träffades några kompisar men på utsidan, när de åkte snöskoter och grillade korv. Men nu är han fri igen (så fri man nu kan vara med corona överallt i världen). Och alla har vi hållits friska så troligtvis hade han ingen smitta med sig från grannlandet.

Och sist och slutligen kan ju vem som helst av oss bli smittade var som helst om vi har otur. Men som vi sa till barnen/ungdomarna, i.o.m att Mikael kom hem från Sverige där de inte ännu börjat använda munskydd liksom här och inte varit lika noga med att hålla avstånd så visst ska vi vara extra försiktiga. 

Munskydd hade han på och alla höll vi avstånd när vi önskade god jul till släktingar.

Mattias som kom hem från Helsingfors där coronan verkligen var utbredd har ju ändå hela tiden varit noga med avstånd, handtvätt, inte rört sig i onödan bland folkmassor och använt munskydd när han gått ut från sin lägenhet, så det kändes ju ändå säkrare, men som sagt ingen av oss har några garantier var, hur och när vi kan få det.

Men alla kan vi be, och vi ska alltid be att Herren leder oss på rätta vägar, när det gäller allt.

OCH NU KRAMAS VI IGEN 👍💗😊, åtminstone mamman i detta hus kramar om sina barn flera gånger/dag. När Mikael kom hem från Sverige kunde jag inte låta bli att krama om honom, för jag hade ju inte sett honom sen i augusti. Men det blev en snabb kram med ansiktena långt ifrån varann. 

Därefter har jag dragit min hand snabbt över hans rygg varje dag som en slags kort kram, för att ändå visa närhet och kärlek. Men nu kramas vi igen 👍💗😊. 

Tro, hopp och kärlek och störst av dem är kärleken.

Och skulle du fråga mig hur det känns idag 😉så tror jag att du vet svaret. Det känns fantastiskt, underbart som om han kom hem igen, på riktigt, i dag (eller rättare sagt igår kväll kl.23:30 när karantäns tiden var över).

TACK JESUS FÖR FAMILJEN OCH ATT VI FÅR VARA TILLSAMMANS IGEN 💗, helt och hållet 💗.

Hugo är den av oss som inte alls klarar av att hålla avstånd 😉.

OCH MÅ HERREN LÅTA ER VÄXA OCH ÖVERFLÖDA I KÄRLEKEN TILL VARANDRA OCH TILL ALLA, LIKSOM VI I VÅR KÄRLEK TILL ER (1 Thessalonikerbrevet 3:12).