SÅ MYCKET KÄRLEK
Efter de flesta jobbkvällar när jag traskar hemåt kommer Jan och möter mig, med Hugo.
Så otroligt fint, pepparkakshuset på jobbet, av jobbet. |
Ibland hinner de bara halvvägs men oftast nästan ända fram. Sällan men ibland är också Matilda med. I går kväll kom de båda 💗😊och mötte mig.
Och alltid går vi hem via Aspegrens trädgård för där är så fint och vackert året om, och det blir alltid en bra kissrunda för Hugo innan natten.
Men vi hoppar 15 minuter tillbaka.
Strax efter att jag hade gått ut genom porten från jobbet och börjat traska hemåt tog jag fram telefonen för att svara på ett meddelande från systern i Sverige. Man skall aldrig promenera samtidig som man skriver på telefonen, ja jag vet.
Vägen är en grusväg och i nuläget är den i ett bedrövligt skick, full av gropar och därtill is på.
Men nog hade jag sannerligen änglavakt, det kunde ha gått hur illa som helst. Jag vågar inte ens tänka på hur det hade gått om jag hade landat på min sjuka axel, eller slagit i huvudet.
Och nu imorn vaknade jag utan den minsta blånad, det enda jag vet av är att höften känns pyttelite öm. Vilken tur att jag hade min tjocka kappa som skyddade, säkert en hel del.
TACK JESUS för dina änglars beskydd.
KÖRDE EN RUNDA
Vi backar ännu ett steg.
Innan jag skulle på jobb åkte jag en runda med bilen och överräckte födelsedagspresenter och julgåvor. Och jag körde flera påsar till Missionsstugan och några till goda vänner som gärna tar emot avlagda men fina och fräscha kläder från våra ungdomar.
Och jag tog en sväng till mina föräldrars. Med munskydd på stod jag i farstun och fick se dem 💗😊, fick en pratstund samt en skymt av deras fina julhus.
På hemvägen åkte jag ännu för att posta ett julkort och sen tog Hugo och jag en passlig parkrunda i staden och det blev även en kebab med franska från Korv Görans innan jag rattade hem för att ställa mig på jobb.
I dag blir det också jobb, och det blir fredagjulsmys med gänget. Så här i juletid har vi det extra mysigt och juligt på jobbet. Den som vill, hinner och kan julpyntar, pysslar och fixar. Och med många brukare samt flera i personalen blir det både det ena och det andra som förgyller.
En av mina arbetskolleger har gjort det otroligt fina pepparkakshuset, som vi så njuter av. Hon har satt ner många timmar på det, vilken kärlek att göra det för jobbet och lysa upp för både brukarna och personalen.
Efter jobbet börjar väntan och vaknatten, men här hemma. Det lär bli vår uppesittarkväll för ikväll, eller rättare sagt inatt då händer det, det som jag längtat efter ända sedan i augusti, pojkarna kommer hem 💗💗.
Och igår fick jag också två helt underbara nyheter.
- Jag får börja jobba 75% f.o.m februari, och så länge som mitt nuvarande kontrakt gäller, till 15.7-2021 👍😊. Ett steg i taget och Herren leder där man går bedjande fram.
- Min inspelade video (julhälsningen som kommer att dyka upp på Jakobstads svenska församlings facebooksida någon dag här snart) blev godkänd. Det något svaga ljudet kunde deras it-specialist fixa till 👍😊.
TACK JESUS FÖR ÄNGLAVAKT, FÖR BÖNESVAR OCH FÖR KÄRLEKEN SOM VI KAN VISA PÅ OLIKA SÄTT TILL OCH FÖR VARANN. TACK ATT DU JESUS KOM FÖR ATT VISA OSS VÄGEN, KÄRLEKENS VÄG.
KÄRLEKEN ÄR TÅLIG OCH MILD. KÄRLEKEN AVUNDAS INTE, DEN SKRYTER INTE, DEN ÄR INTE UPPBLÅST. DEN BETER SIG INTE ILLA, DEN SÖKER INTE SITT, DEN BRUSAR INTE UPP, DEN TÄNKER INTE PÅ DET ONDA. DEN GLÄDER SIG INTE ÖVER ORÄTTEN MEN GLÄDS MED SANNINGEN. ALLT BÄR DEN, ALLT TROR DEN, ALLT HOPPAS DEN, ALLT UTHÄRDAR DEN. KÄRLEKEN UPPHÖR ALDRIG (1 Korintierbrevet 13:4-8 a).
Kommentarer
Skicka en kommentar