VÄLKOMMEN HEM

I går kväll efter jobbet blev det "uppesittarkväll/natt för Matilda och mig i väntan på pojkarna.

Välkommen hem

Jan körde husbil typ hela natten 😊. 

Först åkte han till Vasa för att hämta Mikael 💗. Färjan kom kl.23:30, det tog sin tid innan de kunde starta hemåt p.g.a passkontrollen. Först klockan 01:20 var de hemma.

Jag hade gjort det välkomnande och mysigt, julstämningen var på topp och sången "välkommen hem" spelade i högtalaren.

Här kan du lyssna på den.

Behöver jag ens nämna hur det kändes att få se Mikael stiga in genom dörren efter att han inte varit hemma sedan i augusti. Hugo stal den första minuten, han blev helt ifrån sig och ville bara pussa/slicka Mikael och få komma upp i famnen, vilket han fick.

Sen var det min tur. Då sa Mikael (med glimten i ögat): Nej du får ju inte krama mig (eftersom han kom från Sverige där coronan är ännu mera utspridd så gäller ju tio dagars karantän när man kommer till Finland). Och jo han hade helt rätt. 

Mikael hade munskydd under hela båtresan och i Umeå har han mest hållit sig hemma.

Jag kunde dock inte låta bli att krama om honom, men det blev en otroligt kort kram och med ansiktena långt ifrån varandra. Jag brukar alltid ge en puss på kinden när jag inte sett någon av barnen på länge, men det blev ingen denna gång.

Sen har jag försökt att hålla avstånd så bra det går, åtminstone tills jag imorgon har varit på mitt sista jobbskifte innan jag får en veckas julledigt.

Vi satt och pratade i ca en halv timme och kröp sen isäng.

Klockan 5:00 väckte klockan för nu var det dags att hämta nästa son. Jan hoppade i husbilen och körde iväg och jag tände lampor och ljus i hela huset samt satte på musik, kl.5:15 😊.

Mattias 💗 kom med nattåget från Helsingfors. Han och flickvännen hade en egen sittkupe, smart att välja nattåget med väldigt lite folk. Mattias var den ende som steg av i Bennäs. Han kom hem med munskyddet ännu på.

Och som sagt han möttes av samma välkomnande som sin bror. Och Hugo stal första minuten igen, överröste honom med pussar och ville upp i famnen och kramas, vilket han fick.

Jan var ju ner till Helsingfors på jobbresa i slutet av november och hann då träffa Mattias snabbt, men jag hade inte sett honom sedan början av augusti.

Han fick en stor kram och mamma hjärtat flödade över, nu var båda pojkarna hemma igen, nu var hela familjen samlad 💗. Oj vad jag har väntat på denna dag, denna stund.

Dukade fint i vardagsrummet, för idag var det fest.

Pojkarna mår bra, har inga förkylningssymptom och det är vi glada och tacksamma över. men eftersom de båda två kommer från ställen där coronan är mycket utbrett så ber vi varje dag att de inte har fått eller får smittan, likadant som vi ber att ingen av oss andra här i huset heller fått eller får smittan. 

Och vi fortsätter att tvätta och sprita händerna ofta, samt hålla ett visst avstånd, vi behöver ju inte sitta intill varann i soffan en hel kväll, vi liksom sprider ut oss lite mer. Men visst saknar vi att hela familjen inte nu kan ligga och slöa i vår säng och prata... vilket vi annars så ofta brukar göra.

Ps. Dagens bilder är från utsidan... som jag smyckar lite mer och mer för varje dag 😊.

Nu far jag i utebastun med Jan innan vi tar godnatt. I natt skall vi sova.

TACK JESUS ATT VI ÄR SAMLADE IGEN.

TY FÖR GUD ÄR INGENTING OMÖJLIGT (Lukasevangeliet 1:37).