DAGAR MAN INTE VILL HA

Det finns bra dagar, bättre dagar och helt fantastiska dagar i en människas liv. 

En bra "stund" i dag, i skuggan.

Det finns sämre dagar, botten dagar ja rent av fruktansvärda dagar i en människas liv.

Denna dag för exakt ett år sedan var en fruktansvärd dag, då fick min väninnas familj höra de ord som ingen vill höra, att ens barn har cancer. 

Det fina i den berättelsen i dag är att cancern nu är borta och att livet börjar återgå till det normala, eller det normala blir det väl aldrig efter en sådan upplevelse och med fortsatta kontroller, men så normalt det kan bli. 

Och vi fortsätter att be om hälsa och vind i seglen.

Nu exakt ett år senare är det också en fruktansvärd dag för i dag har en annan när och kär fått en dålig diagnos, och livet liksom stannar upp igen, mattan dras undan och man liksom tappar balansen.

Men liksom för ett år sedan så förlorar vi inte nu heller tron, hoppet och kärleken. 

Och kraften vi får när vi ber och bär den kära och alla omkring i förbön, den kraften ger oss ork att fortsätta kämpa och tro på att Herren har allt och alla i sina händer.

VID VILLAN

Nu är vi vid villan och vi kom just från stranden efter en kvällsrunda med Hugo.

I dag har vi haft 27 grader i skuggan, så det var svalkande och skönt för Hugo att vandra och busa i vattnet.

Nu skall vi snart bada bastu och sen får vi åka hem igen för jag skall på jobb både imorgon och på söndag, så det blir att sova hemma.

I dag hade vi fått en ny liten sjö.

Och ikväll har vi ännu en på bönelistan över dem som kämpar med allvarliga sjukdomar.

Men vi står inte ensamma för Jesus är med och just nu ber vi om Hans frid, kraft, tålamod, glädje (små ljusglimtar mitt i det svåra), hopp och framtidstro. Jesus omslut var och en med Din frid i Jesu namn vi ber amen.

ENDAST I GUD HAR DU DIN RO, MIN SJÄL, TY FRÅN HONOM KOMMER DITT HOPP. ENDAST HAN ÄR MIN KLIPPA OCH MIN FRÄLSNING, MIN BORG, JAG SKALL INTE VACKLA (Psaltaren 62:6-8).

JAG ROPADE TILL HERREN I MIN NÖD, OCH HAN SVARADE MIG. FRÅN DÖDSRIKETS BUK ROPADE JAG PÅ HJÄLP, OCH DU HÖRDE MIN RÖST (Jona 2:2-3).