KONVALESCENS OCH JORDFÄSTNING

Klockan 3 i natt vaknade jag av ljudet från Hugo som sörplade vatten i köket, han var minsann törstig. Sen ville han ut och kissa och jag släppte ut honom på gården. Han gick hur bra som helst både ner och upp för trapporna. När han kom in tillbaka gick han till sovrummet och slickade i sig lite smulat godis som jag hade satt fram, jag försökte också med mat men den ville han inte ha. Sen hoppade han galant upp i sängen och somnade skönt.

När han sen vaknade ville han ut på morgonpromenad som vanligt.

Jag kunde knappt tro att det var sant. Vår konvalescenta Hugo skulle ha gått hur långt som helst men jag lät honom endast gå runt Aspegrens (1,5 km). Jag hade inte kunnat tro att han skulle vara i sånt här gott skick dagen efter operation så jag hade ju inte ens tänkt på att fråga veterinären ifall det är ok med (längre) promenader.

Redan igår kväll hade jag kokat kycklingbullar och mixat dem släta. Då ville han inte äta men han åt faktiskt en sönder smulad godis. Det var det enda han åt på hela gårdagen.

Innan vi gick på promenad i morse hade jag tagit fram maten ur kylskåpet för att det skulle bli rumstempererat. När vi kom hem åt han upp allt, alla tre mixade bullarna, alltså jag kunde knappt tro att det var sant. Och jag fick i honom både lugnande (i förebyggande syfte) och antibiotika. TACK för förbönen alla ni som bett och ber för Hugo 💗.

Hugo har hela dagen varit både lugnare och tystare än vanligt men helt trygg och verkar inte ha haft smärta. Tanken slog mig att eftersom de inflammerade halsmandlarna hela tiden har gett honom både smärta och klåda så kanske han är så van vid att ha sjukt så han kanske inte tycker att han är så mycket ömmare/sjukare nu, eller så känner han redan att det känns bättre i halsen. 

JORDFÄSTNING

Hugo fick lämna hem med Jan och vila medan jag åkte till Purmo kyrka på jordfästning.

Vi fick följa faster Alice (Lisi) till den sista vilan.

Det var en annorlunda jordfästning p.g.a coronaläget. 

Alla i kyrkan bar munskydd och vi satt med avstånd och på varannan bänk. Vi var strax över tjugo personer. I nuläget får man vara 50 i kyrkan (beror väl förstås på hur stor kyrkan är) om man följer alla säkerhetsdirektiv.

Det spelades endast två psalmer, som jag tror att man fick sjunga med i. Åtminstone hördes kantorn bra men alla vi andra som mumlade i munskydden var det svårt att höra, därför frågade jag efteråt av min ena kusin som delade bänk med mig om det nog var tillåtet att sjunga? Det tror vi att det var och åtminstone så sjöng vi på vår bänk, bakom våra munskdd.

Här syns pappa gå längst fram till vänster med mamma strax bakom.

Faster Alice var en riktig hurtbulle. Hon cyklade ännu och ofta när hon var långt över 80 år. 

De senaste åren bodde hon i egen lägenhet vid Hötorgscentret. 

Jag minns när jag var ut och gå med Hugo sommaren 2019. En dag satt hon där ute i solen när vi gick förbi, vi stannade till och hon ville så gärna att jag skulle komma in men jag sa att tyvärr har jag ju hunden med i dag. Men hon ville absolut att Hugo också skulle komma in i hennes lägenhet så vi gick in. Hugo trivdes och undersökte varje vrå och han gillade speciellt hennes sticka sockor som han hittade och de fick han ha. Ja faster Alice var rolig hon och en riktig krutgumma. Hon blev 93 år. 

Vackra blommor till dig.

Vila i frid kära faster Alice 💗.

Nu får ni träffas igen, Åke och du, efter 35 år 💗.

 

Och till mina kära kusiner som förlorat sin mamma, vi deltar i er sorg. All kraft och styrka till er 💗.

HEMMA IGEN

Jag for och handla på hemvägen och när jag sen kom hem möttes jag av en glad hund. Hugo hade sovit lungt och tryggt medan jag hade varit borta.

Vi gick på en sen eftermiddagspromenad och nu gick vi en kortare runda.

När vi kom in på gården tog jag loss kopplet och då vi fick han värsta busfnattet, han började rusa runt och leka. Jag fick en suddig bild av yrvädret.

Jag fick nonchalera honom för att han skulle lugna ner sig, jag kan ju inte tro att det är bra att rusa runt så där dagen efter operation.

När vi kom in vilade han vidare.

Men nu ikväll stötte vi på problem. Ett problem som vi egentligen är glada över för det är något som vi är helt ovana med. 

Hugo blev plötsligt hungrig och började gå runt och leta efter sina torr-pipplor som brukar ligga lite här och där, men som nu är bortplockade eftersom de är för skarpa för den nyopererade halsen.

Hugo har det senaste året börjat äta dem, sällan några stora mängder men lite nu som då, vilket har varit bra. Den hypoallergena maten har gjort att han fått något smått i magen nu som då och inte behövt bli tom och börja spy galla lika ofta. De har verkligen underlättat och de har han tuggat i sig själv utan att behöva matas. Men som sagt han har aldrig ätit sådana mängder att man skulle kunna kalla det för ett mål mat.

Nu tog vi fram tre kokta och mixade kycklingbullar igen (han hade ju redan ätit tre på morgonen) och han åt upp dem. Sen gick han till sin torrmats och godishylla och snusade och letade.

Och letade. 

Tillsist stod han länge och bara tittade från hyllan och till oss som om vi inte fattade att nu ville han ha sitt torrfoder.

Men vi fick ju inte ge det och det kommer han inte att få på en hel vecka, ja helst inte på tio dagar.

Få se om detta bara är tillfälligt eftersom han fick ingen mat på hela dagen igår eller om denna hunger fortsätter. Alltså vi är inte vana med en så hungrig hund.

Det senaste året när vi ändå fått hans tarm i mycket bättre skick (förutom nu då när den kraschat igen) så har han börjat bli mera snål och ätit bättre och mera, både kokta kycklingbullar och ofta flera torra pipplor efteråt, de som innehåller kalkon, potatis och ärter. Men så här hungrig har vi då aldrig sett honom.

Ja som ni ser så mår han otroligt bra för att ha fått halsmandlarna bortopererade i går. Och vi fortsätter att be att han skall få fortsätta så här utan smärta och att allt både hals, mage och tarm ska få läka snabbt och helt och hållet.

Nu skall vi snart gå ut på en sen kvällsrunda och sen försöka få i honom dagens andra dos av antibiotika. Och något säger mig att vi även kommer att lyckas med det.

TREVLIG HELG TILL ER ALLA och tack för alla förböner, vill jag säga ännu en gång 💗.

Dagens bild: Mamma varför vill du inte leka med mig i dag? 

BE, OCH NI SKA FÅ. SÖK, OCH NI SKA FINNA. BULTA, OCH DÖRREN SKA ÖPPNAS FÖR ER. FÖR VAR OCH EN SOM BER, HAN FÅR, OCH DEN SOM SÖKER, HAN FINNER, OCH FÖR DEN SOM BULTAR SKA DÖRREN ÖPPNAS (Matteusevangeliet 6:7-8).