MIN TRÄDKAPARE SAMT ORON INFÖR MORGONDAGEN

Efter mitt nattskifte åkte vi till villan.
Solen tittade fram och det var så vackert.

Medan Jan drog på sig skogshuggarbyxorna tog Hugo och jag en morgonpromenad. Vi gick vår vanliga runda.

Och jag njöt av allt vackert, lugnet, skogens sus, solen som tittade fram och den lilla skummande forsen som bildats av allt regnvatten.

Härligt bubbligt skum.

När vi kom tillbaka hade Jan redan kvistat av den första tallen och höll på att såga ner den, bit för bit från toppen. 

Här faller en bra bit.

Jag hade bra underhållning från husbilen när jag åt mitt morgonmål (mitt andra, eftersom jag på jobbet endast åt något snabbt och enkelt).

Det blev havregurt med bitar av mandarin, päron, vindruvor och banan... mums.

Svärfar kom utkörande för att se på trädkapningsprojektet.

Sen kom Jan för att äta ett litet mellanmål, det gäller att hålla blodsockret i skick när man är diabetiker och håller på med grovjobb.

Sen blev det att justera om skyliften och alla stödfötter för att kunna fortsätta med följande lutande tall.

Jan sågade först för hand gren efter gren på de ca 18 meter höga tallarna.

Därefter sågade han med motorsåg bit för bit av själva stammen. 

Den översta toppen på denna tall fick åka ner med kvistar och allt.

Här faller den ner.

Jag är så stolt över min trädkapare han har gjort ett otroligt bra jobb.

Jag som brukar vila/sova efter nattskiften kände mig rätt utvilad i dag så jag har förutom att hålla koll på avverkningen och hjälpt Jan lite följt med presidentvalet i USA, läst nyheter och lyssnat på två av sommarens "sommarprat" och de var så otroligt bra.

Jan satte några timmar på trädkapningen och sen jobbade han med sitt vanliga jobb, på distans. 

Det är prima när det går att tillfälligt distansjobba även från villan.

VÅR HUGO

Hugo har mest vilat idag förutom några promenader.

Och bra att Hugo vilat för imorgon kan det bli en rätt tuff dag för honom när det blir veterinärbesök och ev operation, beroende på hur hans halsmandlar ser ut. Är halsmandlarna inflammerade även denna gång tar hon bort dem. 

Men det kan även vara hans kroniska inflammerade tjocktarm som krånglar, eller att han fortfarande har svamp p.g.a allt antibiotika. Men något är det som gör att han stundvis verkar vara lite stressad/oroad som om han har sjukt någonstans. Plus att han hostar, har kväljningar, kliar sig mot halsen, äter gräs och har haft dagar när han inte alls velat äta. Ja det låter ju alldeles hemskt men Hugos nästan hela liv har gått upp och ner med hans mage och halsmandlar, på något sorgligt sätt tror jag att han har blivit van med det.

I dag vid stranden.

De stunder när han mår dåligt kan vara som ett skov (då börjar han darra) någon minut till dagar, men mår han dåligt i dagar så har han inte smärtskov utan mera att han inte äter, har lös, slemmig avföring och bullrig mage.

Men ut på långpromenader vill han ändå oftast, ut och leka och busa samt mysa och gosa i sängen gillar han allra bäst. Så sist och slutligen är han glad, busig och full av energi trots att man märker mellan varven att nu igen är det något som inte är som det skall vara.

Gårkvällens bus och lek med hushållsrullen som innehöll lite godis.

Vi får vara väldigt försiktiga med vad vi ger åt Hugo eftersom hans mage slår sönder vid minsta lilla fel sorts mat. Han tycks förstå själv att han blir dålig för Hugo äter inte upp smulor från golvet som andra hundar. Men ibland kan han göra det (speciellt om vi är hemma hos någon annan) och då krånglar magen och matlusten efteråt i flera dagar ibland upp till en vecka.

När vi är ute på promenad snusar han liksom hundar gör på allt och det händer sig att han också slickar på allt och då får ofta magen/tarmen lida igen.

Dagens upptäcktsfärd vid stranden.

Mycket att snusa på.

Klättra på klippor är roligt.

När hundens halsmandlar krånglar och blir inflammerade beror det oftast på att hunden har en inflammation i kroppen, vilket Hugo har, i tarmen. 

Det som är bra med halsmandlarna är ju just det att de visar om det finns inflammation i kroppen. Men som veterinären sa, nu vet vi att Hugo har kronisk tarminflammation och därför kan vi ta bort dem för att Hugo åtminstone inte skall behöva lida av att de hela tiden också blir inflammerade.

Tarmen kan ju i perioder vara bra i flera månader medan halsmandlarna lämnat på.... alltså de har också nästan blivit kroniskt inflammerade.

KÄRE JESUS nu ber vi att morgondagen visar vad som är fel med Hugo, att han får den rätta hjälpen, att allt går bra och att han får ett friskare liv framöver och börjar äta själv utan att vi behöver lirka och mata. Ja TACK JESUS att du bryr dig om både människor och djur.

Och bus med "busavanten" hör till, varje dag.

Det enda lustiga med detta tråkiga återkommande hälsoproblem med Hugo är att imorgon bör han vara oäten ifall det blir operation. Och att hålla Hugo oäten det är då sannerligen inget problem, han skulle inte äta ens fast jag satte maten framför näsan på honom. Han skall i nio fall av tio lockas och matas för att få i sig någonting, en sak han också tyvärr blivit van med. 

Nåja nog funderat och grubblat på Hugo nu, även om de oroliga tankarna vill smyga på så där kvällen innan eventuell operation.

Nu lämnar jag Hugo i Jesu helande händer. Också skall vi gosa och mysa extra mycket ikväll och imorgon innan vi åker iväg.

Du som är en djurälskare får väldigt gärna be för vår lilla lurvboll och för morgondagens veterinär besök. Tack 💗.

Gräva gräva är kul.

BÅDE MÄNNISKOR OCH DJUR RÄDDAR DU, HERRE (Psaltaren 36:7).

HOPPAS PÅ HERREN, VAR STARK OCH MODIG I DITT HJÄRTA OCH HOPPAS PÅ HERREN (Psaltaren 27:14).