HUNDAR OCH KYLA

Nu har vi smällkall vinter, termometern har visat på ca -23 hela dagen, just nu är det -25.

Jag skulle egentligen ha varit på jobb idag/i kväll men en kollega ville byta skift vilket passade fint (på så sätt behöver jag inte jobba kl.15-22:15 tre dagar i sträck).

Imorse körde jag med en lång sovmorgon.

Hugo ville inte ut förrän klockan var 12:30. Ett par gånger hade han kikat i dörren men sedan svängt om och gått in igen. När vi sen äntligen kom oss ut satte jag dubbla västar på honom liksom de tipsade om vid djuraffären 👍. Först fick han sin stickaväst och sen den vanliga.

Han gick i 25 min trots kylan, det gick fint att vara i rörelse men när vi behövde stanna till vid trafikljusen började han genast lyfta tassen, av kyla. Genast vi igen fick börja röra på oss gick det bättre, men det tog en liten stund innan haltandet försvann.

Hundar kan få köldkramp och då börjar de halta eller hoppa på endast några tassar, de liksom byter tass. Det som hjälper är att värma tassen och benet med din egen varma hand och massera samtidigt.

För att undvika kramp är det bra att hålla en viss fart och inte stanna till (när det är riktigt kallt ska man inte stanna och prata med folk för då kan en frusen hund med dålig underhudsfett förfrysa sig). Man kan gärna använda tossor/skor till hunden när det är riktigt kallt.

Hundar kan lätt förfrysa tassar, pungen, spenar, öronen och svansspetsen. Hundar som springer länge i lössnö kan förfrysa pungen eller spenarna, även i milda väderleks förhållanden.

Man måste komma ihåg att man aldrig kan härda eller vänja en hund vid kyla. 

Hugo har alltid varit frusen. Är det riktigt kall blåst, regn eller som nu verkligt kallt ja då gäller det att gå kortare rundor, och att hålla fart... inte stanna till och snusa så mycket 😉 (lättare sagt än gjort för en hund). Vi promenerar då ofta kors och tvärs på vägarna här intill, då har vi aldrig riktigt långt hem.

 

I dag promenerade vi på Rackartåget (en liten stig i en liten skog här nära) och vidare förbi Aspegrens. Och därefter trodde jag att Hugo skulle gå raka vägen hem, men då ville han ännu över järnvägen och gå på vår andra skogsväg.

Man ska ju inte gå över järnvägar på ställen som inte är utmärkta med övergång men denna använder vi ändå nästan varje dag. 

Om jag skall hitta någon ursäkt så är det att järnvägen syns åt båda hållen rätt långt, så man har bra sikt. Och här kommer inga passagerartåg. Tågen som kommer är inte snabba, de rullar sakta fram och oftast är det virke på vagnarna.

När vi kom hem hade jag is i håret och på halsduken. Jag borde ha tagit en bild redan på utsidan för nu hade ju det häftigaste redan hunnit smälta bort innan jag fick fram telefonen/kameran. Men sköna röda äppelkinder fick jag.

Hugo skall kanske få fleecetossor, vilka jag var och såg på förra veckan.

När han var mindre hade han tossor som såg mera ut som skor. Dem använde han mest vår-höst när vi var på ställen där det kunde finnas glassplitter, typ på stora parkeringar.

Nu ligger han i sängen och har det skönt och varmt. Men ännu behöver vi ut på en kall kvällsrunda innan natten.

TACK JESUS FÖR HUGO SOM GER OSS SÅ MYCKET GLÄDJE OCH GOS. VI BER ATT HANS MAGE SKALL BLI HELT BRA .

Just nu mår Hugo toppen, men får några dagar sedan var det inte alls bra. Och vad det beror på att hans mage blir så dålig mellan varven är svårt att veta. Som veterinären sa så är han väldigt överkänslig för någonting, men vi och hon har inte listat ut precis allt han reagerar på. Det vi vet är att han inte alls tål gluten, laktos, nötkött och griskött. Därför får han bara äta kött från fisk och fågelfä. Fisken gillar han inte men vi prövar mellan varven och ibland äter han lite och ibland inget alls. Kyckling och kalkon äter han dock bra, eller ska vi säga rätt bra.

När han sover så här gott ser man att han verkligen är avslappnad och mår bra.

TA HAND OM VARANN, BÅDE MÄNNISKOR 💗 DJUR 💗 .

BÅDE MÄNNISKOR OCH DJUR RÄDDAR DU, HERRE (Psaltaren 36:7 b).