Eftersom vi ingenting hade hört om någon efterkontroll så ringde jag senaste vecka till sjukhuset angående dotterns knä. Och hon fick en läkartid tills idag klockan 11.
Jag själv var till massören imorse och åkte sen för att hämta Matilda från skolan.
Efter att läkaren hade undersökt hennes knä blev hon genast skickad till röntgen. Läkaren skickade även en remiss till ortoped. Hon sa: 17 år och knäskålarna 4 ggr urled, så får det inte lämna, något måste göras.
Matilda har ju också tidigare varit till en ortoped och då sa han att om det sker ännu en gång får hon fara till en ortoped som är specialiserad på knän. Nu får vi bara vänta och se.... och be.
Dottern hade redan missat skollunchen när vi var klara på sjukhuset så hon fick välja någon snabb mat, och det blev Subway.
När jag hade kört dottern till skolan kände jag tacksamhet för stunden vi fått dela. Därefter åkte jag för att handla innan jag skulle hem och börja plugga
TENTAMENJa plugga var ordet. I fredags fick jag reda på att läkemedelstillståndet (gällande att få ge HCI- läkemedel) vilket jag tentat och fått godkänt 2019 var ett tillfälligt tillstånd som gällde endast en kort tid. Alltså jag behöver göra om det, så inkommande torsdag tentar jag igen.
Alltså mina fyra lediga dagar då jag hade tänkt göra något helt annat (ev måla ett tak eller kök) kommer till stor del att gå till pluggande.
Jag kom hem från butiken med vissa godsaker som skulle göra pluggandet lite trevligare. Jag startade datorn och skulle logga in på portalen men det gick inte.
 |
| Choklad överdragna cashewnötter och mandlar, sötade med kokossocker. |
Jag skrev in alla lösenord jag kom på men nej inget fungerade.
Chefen skickade och tipsade och försökte hjälpa och likaså Jan men nej jag kom inte in. Och allt kändes bara för övermäktigt så tårarna började välla fram.
Kanske du är en datamänniska som vet och kan, kanske datorn rent av är ditt arbetsredskap? Kanske den aldrig gör dig så upprörd så du börjar gråta? Tacka Herren att du kan, vet och inte behöver bli gråtfärdig när det inte fungerar. Tacka Herren!
Jag däremot kan blogga, ladda ner bilder och trycka på publicera eller förhandsgranska och där är det då. Sen kan jag inte så mycket mer. Men jag försöker, vill försöka och vill lära men ändå bara krånglar det. Ja jag kunde nästan ha slängt datorn i väggen (fast det ju inte var dens fel), men så arg och ledsen blev jag.
När jag äntligen slapp in med hjälp av chefen var klockan över 16 och Jan och Matilda kom hem. Det blev dags för middag och jag hade inte hunnit läsa knappt något alls. Men introduktionen hade jag hunnit läsa.
Efter middagen behövde Hugo ut och därefter tog vi en tur till mina föräldrars 💗. De hade en utelampa som gått sönder (en sån som tänder och släcker av sig själv). Jan hade lovat att hjälpa dem med att införskaffa en ny och skruva upp den under taket. Och ikväll hade han passligt.
Vi hade tänkt stanna endast på utsidan vilket vi gjort de senaste månaderna men när lampan var på plats ville de ha besök, ville de att vi kom in. Så ikväll gick vi in, med munskydd. Vi satt på med ordentligt avstånd till varandra medan vi samtalade och umgicks.
Det kändes riktigt bra att verkligen få se varann och prata ordentligt, det behövde vi allihopa tror jag.
SNÖ-"PYRO"
När vi kom hem var det dags för Hugos kvällsrunda och jag drog iväg ut i snöstormen. Det var faktiskt riktigt skönt att vandra fram lungt och stilla på de oplogade gatorna och trottoarerna.
Det var inte många människor ute så jag gick och sjöng och pratade med Jesus, högt. Så om någon såg mig eller snarare hörde mig kan det ju hända att de började fundera 😊 men det bjuder jag på.
Hugo gillade läget trots busvädret. Han som inte fått gå några långa promenader i dag tog nu igen det, tydligen.
Nu skall jag börja sova och tro på en bättre dag med bättre pluggande imorgon, för nu är jag ju åtminstone inloggad, alltid något att vara glad för 👍.
EN DAG I TAGET MED JESUS.
JAG SKÄMS INTE FÖR EVANGELIET (Romarbrevet 1:16).
Kommentarer
Skicka en kommentar