SÅ KOM OCKSÅ DENNA DAG

Den dagen när även Mattias 💗 åkte tillbaka till sin studieort till Helsingfors den dagen var i dag, rättare sagt klockan 11:35.

Strax innan vi åkte iväg.

Jag har ju jobbat natt så jag kom hem strax innan kl 9:30. Vi hade då ca 1 1/2 h på oss innan vi behövde köra mot tågstationen. Jag valde dyrbartid med min son framom att gå i säng och sova.

Vi hann se varann, prata, hjälpas åt att hitta en viktig sak som var försvunnen, be och kramas (denna mamma är väldigt påhängig... ibland, speciellt sådana här stunder). Jag fick också duka fram mat åt honom.

De andra i hushållet hade just vaknat och föredrog morgonmål istället för pizza.

Strax efter klockan 11 åkte vi iväg till tågstationen i Bennäs.

Det blev kramar, kärleksfulla ord och en bön om Jesu beskydd. Och jag doftade in hans doft när jag kramade om honom.

Och så tungt det kändes att åter igen behöva säga hej då efter många fina dagar och stunder tillsammans. Men tacksamheten är stor just för dessa värdefulla dagar som vi ändå fick denna jul och nyår när jag vet att coronan har satt stopp för så många andra familjers firande.

Hugo ser på tåget.... och alla hundar som gick ombord, det var en hel del faktiskt.

På tåget väntade flickvännen 💗 och jag vet att Mattias tyckte att det var bra att igen få återvända till studielivet och deras liv där i huvudstaden 👍. 

Kanske kommer han hem en sväng på sportlovet, till påsken eller så blir det förhoppningsvis till sommaren. 

Jag klarar mig men jag har lärt mig att jag både får säga som det är, känna som det känns och att det får ta sin tid, för jo jag saknar honom 💗så. 

Men tänk vad hemskt om jag inte skulle känna något eller om jag bara skulle känna att det är skönt när barnen flyger ur boet. Nej hellre sörjer jag och gråter en skvätt för då känns det så mycket bättre efteråt när man fått lätta på trycket. Och för varje gång tycks jag bli bättre och bättre på att komma ut ur tungsintheten 👍. 

Jag får nu njuta av alla de bilder jag fått lov att ta, samt minnas de fina stunderna när vi fått rå om varann. 

Liksom stunder som denna när han ex studerat och valt att sätta sig i vårt sovrum, slänga sig i sängen eller sitta i den nygamla favoritstolen nära mig som ex bloggat.

Då har vi pratat, disskuterat och funderat mellan varven medan vi pysslat på med våra egna saker. Så fina och värdefulla stunder 💗.

Hugo kommer också att sakna när han inser att även Mattias rum liksom Mikaels plötsligt blivit tomt.

När vi hade vinkat hej då till Mattias åkte vi en sväng via mina föräldrars. Vi stod på utsidan och samtalade en stund. De hade det fint och mådde bra, så glad att de har varann denna svåra coronatid och annars också.

Sen körde vi hemåt och nu började jag bli riktigt trött. Vi stannade till i Bennäs för att tanka bilen som redan var på röd också handlade Jan lite smått eftersom Matilda skulle få några vänner på besök.

Jag tog en kort promenad med Hugo i snöstormen och gick förbi Bennäs nya och mäktiga uppblåsta "bollhall".

Den stora vita som syns där bakom.

När vi kom hem började jag yra runt med disktrasan i köket över alla smutsiga ytor, innan Matildas kompisar skulle komma och de skulle göra mat tillsammans. Jan hade redan på morgonen förbarmat sig över diskberget innan vi åkt iväg till tåget.

Därefter packade vi lite smått, hoppade i husbilen och drog iväg till villan. Där är det lungt och skönt och där sover jag (och även Hugo) bra efter ett nattskift.

Jan for och cykla i snöstormen och jag tog en tupplur. Klockan var 13:30 när jag somnade. Det var en välsignelse på sätt och vis att jag hade jobbat natt och var nu så trött så jag fick sova bort den värsta saknaden. Jag sov lite över en timme sen väckte Hugo mig för han var nödig. Men eftersom vi var mitt ute i skogen släppte jag bara ut honom och han var nöjd med det, kom sen in och somnade gott igen. Men inte jag.

När Jan kom tillbaka tog vi en vilostund och därefter for Jan ut i mörkret på en promenad med Hugo. Jag såg endast pannlampan som dansade mellan träden.

När de var tillbaka konstaterade Jan att nu får vi nog köra hemåt innan husbilen snöar fast. Och det hade faktiskt kommit mycket snö och mera hällde det ner hela tiden.

Här hemma hade flickorna det trevligt och spelade spel. 

Gärna hade vi ju fått vara borta ännu längre men vi var nog även välkomna hem för dottern. Vi stängde in oss i vårt sovrum så fick ungdomarna ha vardagsrummet för sig själva. Jan lade på en film och jag började blogga. Och jag tänkte, vilken gåva att vi ännu har Matilda 💗 som bor här hemma.

Jag är rätt trött så jag vet inte riktigt vad och hur jag skriver i dag 😉 märker jag, jag får liksom skriva om hela tiden när orden kommer liksom i fel ordning, men det blir som det blir. 

I morgon är jag och Hugo de enda på hemmaplan, så konstigt, så tyst och lungt det kommer att vara. Då skall jag köra med pyjamasdag, vila, ta igen mig och ladda batterierna på flera sätt.

NU JESUS TACKAR VI FÖR DE DAGAR OCH STUNDER VI FÅTT TILLSAMMANS OCH VI BER ATT DU SKALL VARA MED MATTIAS I HELSINGFORS, OCH LED DU HONOM PÅ DINA VÄGAR PÅ ALLA SÄTT OCH VIS I JESU NAMN VI BER.

Denna bild tog jag kvällen/natten 19 december när han kom hem. 

Och likadant som vi påminner våra barn (speciellt när vi skall skiljas åt för en tid) så vill jag också påminna dig kära läsare att Prata med Jesus varje dag, berätta hur du har det och sök Honom medan Han går att finna. För det skall komma en tid när det är försent. Och den tiden vet vi inte när den kommer, det kan vara om sjumiljarder år eller mer, eller om endast en sekund. 

Men den som har tagit emot Jesus har INGENTING ATT FRUKTA, VARKEN NU ELLER FRAMÖVER (även om det kan storma ordentligt både i ens eget liv och/eller runtomkring, som nu i vår värld). För har du gett ditt liv till Honom kommer du alltid att leva, här och sen hemma hos Honom. Och alla vill vi ju leva 😊. HERRE LÄR OSS ATT LEVA RÄTT.

OCH STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN.

SÖK HERREN MEDAN HAN LÅTER SIG FINNAS, ÅKALLA HONOM MEDAN HAN ÄR NÄRA (Jesaja 55:6).