TUMMEN UPP OCH ETT TACK

Gårkvällens promenad blev svår och knepig när vägarna var oplogade och snön gick över Hugo på vissa ställen där det drivat till ordentligt.

Hugo stannade till redan när vi kom ut och liksom funderade vad som hänt och hur han skulle komma fram till grinden.

Jan var ute och skottade snö och Hugo tycktes vänta att han skulle komma och ploga framför oss hela vägen längs vår kvällsrunda.

Men det blev att ta sig fram i djup snö.

Det blev ingen lång rutt, endast kring kvarteret.

Och jag konstaterade att nu har nog alla plogare/snöröjare fullt upp hela natten. Jag hoppas att vi alla förstår hur viktig deras arbete är och att vi gärna säger ett TACK till dem, om vi får möjlighet... de susar ofta snabbt förbi med sina traktorer och maskiner.... men då kan man istället ge dem TUMMEN UPP OCH ETT STORT LEENDE 😁👍.

Vi hade ringt till pojkarna tidigare på kvällen och både i Helsingfors och i Umeå var det också snökaos.

I DAG

I morse fick Jan börja med att skotta snö igen så han skulle få ut bilen när Matilda skulle köras till skolan.

Matilda hoppar ännu på kryckor och knät är ännu lite svullet. I dag ringde jag sjukhuset eftersom vi inte fått några vidare direktiv denna gång på hur hon skall gå vidare. 

Tidigare har det varit röntgen, läkarkontroll och fysioterapi. Och senast det hände sa de att ifall det händer ännu en gång blir det remiss till en knäortoped i Vasa.

Nu lovade de att kolla upp allt och jag kunde återkomma efter kl.14.

Nu ber vi Jesus att de rätta besluten ska tas och att hennes knän ska få hållas på plats i fortsättningen.

Och varje dag får vi också ge tummen upp och ett stort leende till vår dotter 😀💗👍 som ändå är så positiv och på bra humör trots sina problem med överrörliga leder. 

I MIN NÖD ROPADE JAG TILL HERREN, OCH HERREN SVARADE MIG OCH STÄLLDE MIG PÅ RYMLIG PLATS. HERREN ÄR MED MIG, JAG ÄR INTE RÄDD (Psaltaren 118:5-6a).